Titel: Jag är ju död
Författare: Karl Modig
Vos förlag, 254 s
Passar 13+

Förra veckan var det sportlov och jag hade då möjlighet och tid till att läsa in mig på nya ungdomsböcker. Jag läste sex böcker (se nedan vilka jag läste) och bland dem läste jag Jag är död av Karl Modig.

Boken är på 254 s men dessa ”flyter” man igenom både snabbt och lätt. Kapitlena är oftast korta och framförallt är boken välskriven och spännande med en mycket smart berättarteknisk idé.

Boken börjar med en scen från en kyrka. Man förstår att det är en begravning, då släkt och vänner samlas i stor sorg. Ganska snart förstår man att det är bokens jagberättare som är den döde i kistan. Han, som heter Milo, svävar över alla som ett spöke och undrar hur det gick till när han dog. Berättelsen går sedan ut på att följa med Milo under hans sista tid i livet och till slut få reda på hur det gick till och vem som är ansvarig för hans död.

Det kanske låter konstruerat och komplicerat? Nej det är det inte alls! Karl Modig lyckas mycket bra med att få ihop historien med detta berättargrepp. Historien blir mycket spännande och in i det sista undrar vi hur allting hänger ihop och hur det kunde gå så illa för Milo.