Det var så mycket att hinna med de sista korta veckorna mellan semestern och min långledighet, men det känns ju lite ruttet att bara smyga iväg såhär utan att säga något. 

Sedan en vecka tillbaka går jag alltså mest hemma och skräpar och väntar på en bebis. Det är skönt. Att vara hemma alltså. Själva väntandet är ganska trist. Det finns förstås tid till en och annan bok, men det är också ljuvligt att bara vegetera och slöa och inte tänka på något. 

Under året lär det bli framförallt bilder- och pekböcker lästa här hemma, men jag ska försöka hålla mig ajour med även annan utgivning och så ses vi när vi ses!