Min tonåring hemma kom för en tid sedan hem med boken Warcross som han lånat på skolbiblioteket. Han började läsa och sedan låg han och läste, läste och läste i boken tills sista sidan var utläst. “En av de bästa böckerna jag läst” var hans omdöme efteråt.
Naturligtvis blev jag intresserad och ville läsa själv. Jag började läsa och det blev som med min son, när jag väl började läsa kunde jag knappt sluta. Och ja, jag gillar också boken, mycket! Warcross är lite ovanlig, den tillhör science fiction-genren utan att vara en dystopi.
New York-bon och datahackern Emika Chen är bokens huvudperson. Hon har regnbågsfärgat hår och drar snabbt runt i New York på sin eldrivna skateboard. Hennes älskade pappa var konstnär men efter hans död har livet blivit riktigt tufft. Pappan mådde inte alltid så bra och han efterlämnade en stor saknad men också stora spelskulder som nu Emika måste betala igen. Emika försöker få alla jobb hon kan för att få in pengar, hon jobbar extra på ett café och hon jagar brottslinger som polisen inte hinner med. Trots att hon kämpar på lyckas hon inte få ihop de pengar hon behöver. I berättelsens början är Emika och hennes rumskompis bara dagar ifrån att bli vräkta från sin lägenhet. De är efter med hyran och hyresvärden har gett Emika en frist på 72 h för att få fram pengar.
I Emikas värld finns Warcross som är “inte bara ett dataspel, det är ett sätt att leva.” Miljontals människor spelar Warcross världen över varje dag och varje vår drar det officiella Warcrossmästerskapet igång. Mästerskapet följs på plats live i Tokyo av hundratusentals människor och det sänds naturligtvis på TV-skärmar över hela världen. Hideo Tanaka grundade Warcross, han är endast 21 år men redan stenrik och världskänd och han är Emikas stora idol. Hideo uppfann redan som 14-åring ett par tunna trådlösa metallglasögonen med inbyggda hörlurar, NeuroLink. Det är via NeuroLink som världen förändrades och Warcrosslivet började.
När Invigningsspelet för Warcrossmästerskapet är igång ser Emika en liten, liten möjlighet att kunna hacka spelet och på så sätt kunna stjäla ett spelobjekt som hon sedan kan sälja. Detta är såklart igen bra ide men Emika är i desperat behov av pengar så hon ser detta som sin sista möjlighet att kunna få in pengar till hyran. Morgonen efter kommer hyresvärden att vräka dem.
Hacket lyckas men det blir inte som Emika tänker. På något sätt kastas hon virtuellt in i spelet och alla – hela världen – ser plötsligt henne bland de andra spelarna. På bara några sekunder blir Emika en världskändis och det var inte tanken. Emika blir riktigt rädd, hon har hackat Warcrossspelet. Vad kommer att hända nu?
Ögonblicket efter ringer telefonen!
Warcross handlar om världen i en snar framtid där virtual reality är verklighet och där spelvärlden blandas ihop med den riktiga världen. Marie Lu skriver med ett spännande driv och man vill bara läsa vidare. Boken är tjock (332 s) men ändå lättläst och man vill hela tiden veta mer. Twisten på slutet var, för mig, totalt oväntad! Tur att del två redan är ute på engelska! Warcross är en science fiction för ungdomar men många filosofiska frågor ställs via händelser i boken. Sådana böcker är de allra bästa, de som inte lämnar en när sista sidan är utläst utan blir kvar i de frågor och funderingar som handlingen får igång.
För några år sedan läste jag Marie Lu´s Legend. Legend är första delen i en trilogi och bokserien är bra, spännande och läses fortfarande en hel del bland tonåringarna.
Jag tror att Warcross kommer att nå en ännu större läsarskara i och med att bokens handling utspelar sig i dataspelsvärlden. En värld som är verklighet och som fascinerar många av våra tonåringar – och vuxna med för den delen.
För mig var det bästa av allt med Warcross att få dela en läsupplevelse med min son!
