Adventskalender Lucka 21

december 21, 2019 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Mira är en ganska vanlig tjej på nio år. Hon har en bästa kompis som heter Valentina och hon älskar rymden. Hennes högsta dröm är att bli astronaut, men hon vet också att för att bli det måste man vara superbra på matte. Hon är inte superbra på matte, men det finns en i klassen som är det, nämligen Sixten. Om hon bara lyckas bli kompis med honom så kanske han kan lära henne allt han kan.
En dag får Mira en anteckningsbok av sin farfar. Boken ser ut som en helt vanlig anteckningsbok, men av en slump upptäcker Mira att den är magisk. Om hon skriver en fråga i boken så svarar den av sig själv. Fast det går inte att skriva vilka frågor som helst. Rena faktafrågor som hon kan kolla upp genom en googling vägrar den svara på. Och sådant som ligger för långt fram i tiden är också svårt att få vettiga svar på. Men andra svar bara dyker upp på sidan precis när hon skrivit ner frågan.
Mira tänker egentligen inte berätta för någon annan än Valentina om boken, men det dröjer inte länge innan det kommer ut i alla fall och plötsligt vill alla i skolan ha svar på sina frågor. Mira och hennes bok blir kända och till och med de stora mellanstadieeleverna kommer till henne med sina frågor. Hur ska Mira hinna med sina egna frågor när boken svämmar över av alla andras? Och skulle boken kunna hjälpa henne att bli kompis med Sixten, så att hennes chanser att bli astronaut ökar?
I början känns det spännande med boken, men snart blir det mest besvärligt. Vad gör man egentligen när folk ställer frågor om någon annan, som den andre egentligen inte vill veta? Och vad händer när svaret är både jobbigt och svårt att få? Är det verkligen alltid bättre att veta, än att fortsätta tro och hoppas?
Det finns tyvärr inte fler tryckta böcker om Mira, men på Storytel finns Miras magiska stjärnkikare både som e- och ljudbok.

Adventskalender Lucka 16

december 16, 2019 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Astrid och hennes lillebror Love är på väg med tåg till mormor i Dalarna. Trots att det är mysigt att vara hos mormor är Astrid sur, ja riktigt arg. Det här höstlovet skulle de egentligen ha tillbringat i solen på Teneriffa, men en översvämning i föräldrarnas bageri satte stopp för de planerna. Och nu sitter de där på tåget som kränger fram genom ändlösa skogar. När Love kommer tillbaka efter ett toabesök berättar han att han sett en man med svans. Astrid tror honom inte och blir ännu argare när han framhärdar och säger att det är sant. Att han aldrig lär sig när det räcker, när det är dags att sluta skämta. Mormor kan också säga sådana konstiga saker, det är Astrid van vid, men hon orkar inte med att Love beter sig likadant.

När de kommer fram till mormor berättar Love för henne om svansmannen och mormor blir allvarlig. Hon säger inte åt Love att sluta tramsa utan lyssnar som om det vore helt normalt att se personer med svans – troll? – på tåget.

Nästa morgon väcker mormor Astrid tidigt och säger att hon måste iväg några timmar, men att hon kommer hem i god tid innan de ska åka på marknad. Efterhand som timmarna går blir Astrid mer och mer orolig. Varför kommer inte mormor? De skulle ju iväg. Hon lovade att vara tillbaka i tid! Så knackar det på dörren och utanför står en tomtegubbe som presenterar sig som gårdstomten Herr grå. Han berättar att mormor är i knipa och att de måste hjälpa honom att rädda henne.

Trollen i skogen är första delen av tre i serien Bråfalls hemlighet. Det är en lättläst historia om väsen från den svenska folktron. Boken är skriven av Charlotte Cederlund som även skrivit trilogin om samiska Aili.

Adventskalender Lucka 11

december 11, 2019 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Första boken om Frallan kom för något år sedan och jag har följt henne tillsammans med mina barn.

Hon har tävlat, funderat över klimatet och haft lite problem med kärleken. Nu är det snart jul och Frallan ser verkligen fram emot jullov från skolan. Hon tycker inte det är så jättekul där nämligen.
Mormor fyller år på julafton och Frallan har kommit på den bästa födelsedagsklappen åt henne – att Frallan har lärt sig läsa. Hon har inte berättat det för någon än, inte för sin bästis Ester, inte för sin lärare Mark, inte för mamma. Och definitivt inte för mormor. Men det är svårt att ha en hemlighet för mormor. Det brukar vara Frallan och mormor som har hemligheter ihop. Oftast för mamma. Till exempel att mormor brukar låta Frallan gå hem själv från skolan. Och att hon låter Frallan skära med vass kniv. Allt sånt behöver mamma faktiskt inte veta.
Men den här sista dagen i skolan före jullovet blir allt fel. Först råkar Frallan försäga sig så att både Ester och Mark förstår att hon kan läsa. Fast hon får dem att lova att inte besätta något för mamma eller mormor. Och sen, när mormor hämtat, stänger mormor in sig i syrummet för att sy bebiskläder åt Hanna och hinner inte leka med Frallan som hon brukar. Hanna är mormors nya bonusbarnbarn som ska komma och hälsa på vid jul. Det är mormors pojkvän Klaus barnbarn egentligen, men så som mormor håller på och syr och syr verkar det som att mormor tycker att Hanna är viktigare än Frallan. Plötsligt är ingenting roligt längre. Om inte mormor bryr sig om Frallan så kan det lika bra vara.
Och hur slår man egentligen in att man lärt sig läsa i ett paket?

Adventskalender Lucka 6

december 6, 2019 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Jag vet ingen författare som kan det där med julstämning bättre än Astrid Lindgren. Nu har de tre Emil i Lönneberga-berättelserna som utspelar sig vid jul kommit i en egen samlingsvolym, med Björn Bergs originalteckningar fint restaurerade och färglagda.

Boken börjar med Det stora tabberaset i Katthult där Emil bjuder alla fattighjonen på julmaten som de feta släktingarna från Ingatorp egentligen skulle ha. Emils stora hjärta och rättvisepatos sätter honom i klistret. Både lilla Ida och drängen Alfred frågar honom om det verkligen inte är ett hyss, men ingen av dem hindrar honom från att ställa till med stort julkalas så att även de fattiga och hungriga stackarna från fattigstugan ska få känna julstämning. Och trots den fina intentionen blir det snickarboa för Emil dagen efter.
I nästa berättelse är det åter dags för julkalas i Katthult. Alla i Lönneberga är där (utom de stackars hjonen då såklart) och den unga lärarinnan får till både snöbollskrig och kysslekar bland gästerna. Fast sanning att säga är det mest barnen som uppskattar snöbollskriget. Emils pappa, som gett sig ut i snön för att fånga in pigan Lina som rymt från middagsförberedelserna, hamnar dessvärre mitt i striden. Emil får in en hård snöboll rakt i gapet på honom så att han varken kan gorma sitt “Eeeemil” eller förklara varför han stänger den stackaren i snickerboa. Igen. Men under sittlekarna, efter att Emil kysst prostinnan, får han till slut det där erkännandet av sin far som han så ofta längtar efter.
I sista berättelsen gör så Emil sitt största stordåd, det som inte bara ger honom erkännande från sin far utan från alla i hela socknen. Det börjar med att Alfred skär sig i handen. Såret blir infekterat och Alfred blir till slut riktigt sjuk. Han måste till doktorn i Mariannelund. Problemet är bara att det är snöstorm och Katthult är fullkomligt insnöat. Ingen kommer dit och ingen kommer därifrån. Men Emil är inte “ingen”. Att förlora Alfred är helt enkelt inte ett alternativ. Han selar på sin häst och bestämmer sig för att det bara måste gå, kosta vad det kosta vill.
Det här är tre välkända historier, “alla” kan dem antingen från böckerna om Emil eller från filmerna. Men att läsa dem är ett fantastiskt sätt att skapa lite julstämning även här nere i Skåne där snön ofta lyser med sin frånvaro större selen av december (och resten av vintern också, för den delen …). Däremot är jag inte speciellt nöjd med titeln på boken. Ingen av historierna innehåller egentligen något hyss. Allt Emil gör i böckerna gör han av kärlek, socialt samvete och godhet. Utom möjligtvis den där snöbollen i pappans gap. Men det var ju inte som att han siktade på pappan, och han räknade kallt med att alla som var ute också var med på leken. Slut på klagomål!

Adventskalender Lucka 1

december 1, 2019 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Jag har fått äran att inleda årets Biblioteksbubbeladventskalender med en adventskalenderbok. Ett kapitel om dagen ända fram till jul. Det är åttonde året i rad som Rabén & Sjögren ger ut en kalenderbok och det har blivit en efterlängtad tradition. I år heter den Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem och är skriven av Mats Strandberg med färgglada illustrationer av Sofia Falkenhem.

Den lilla kentauren Ken Taur är på väg hem. I tre långa år har han varit fången och tvingats arbeta på en cirkus, men nu är cirkusdirektören bakom lås och bom och Ken har bestämt sig för att han inte vill vara utan sin familj en enda jul till, han måste ta sig hem. Det är en lång och farlig resa och han måste hålla sig undan från alla människor så att han inte råkar illa ut igen. Hur gärna han än skulle vilja ha sällskap på resan så går det inte, kentaurernas hemliga rike är så hemligt att ingen får veta var det ligger. Men när hans vän, eldflickan Gnistra som hjälpte honom komma bort från cirkusen, ber om att få följa med kan han inte neka henne. Gnistra är modig som få och hennes lysande eld visar sig många gånger vara bra att ha under den äventyrliga resan mot norr.
Under resans gång möter de fler och fler sagofigurer från kända sagor som känner sig missförstådda och orättvist behandlade. Det är prinsessan Acapella (som sagan gett namnet Törnrosa) och som själv stängt in sig i sitt slott efter att en prins tagit sig in och kysst henne (utan hennes samtycke) medan hon sov, det är Häxan som blivit hemlös efter att två odrägliga barn lurat in henne i ugnen och sedan ätit upp stora delar av hennes hus och det är Vargen som fått dåligt rykte sedan Rödluvan lurat alla att han ätit upp hennes mormor, när det i själva verket var så att Vargen var mormoderns bästa vän.
Till en början känner sig Ken inte helt bekväm med alla nya vänner – är de verkligen så snälla som de själva säger, han har ju hört sagoversionerna så många gånger – och det är inte helt enkelt att komma överens alla gånger. Men när det verkligen gäller, när Ken och hans följe kommer till Nordpolen och inser att Tomten blivit bortförd och hela julen är i fara, så visar sig de nya vännerna vara till stor hjälp.
Boken handlar om vänskap, om att våga lita på andra och att vi faktiska behöver varandra för att överleva. Och det är samtidigt en lektion i att noga kolla sina källor och inte svälja första bästa historia. Ofta finns två sidor av en händelse, och det är faktiskt möjligt att den ena ljuger för att få ihop en historia som passar hens syften.
Om du har läst böckerna om monstret Frank kanske du känner igen Ken därifrån, annars går det absolut att hänga med i historien lika bra ändå. Det är en halsbrytande historia i högt tempo och med lagom spännande cliffhangers. Min enda invändning är att de ganska små barn som historien vänder sig till kanske inte kan ursprungssagorna så bra att de hänger med på alla referenser. Men det här kan ju vara ett utmärkt tillfälle att även läsa dem. Börja idag och läs ett kapitel om dagen, annars läser du lätt ikapp några kapitel, de är inte längre än att du hinner två om dagen.

Hejdå!

november 29, 2019 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

I dagarna är det tio år sedan jag började som skolbibliotekarie i Kävlinge kommun. Jag hade från början tre skolor i min tjänst, Rinnebäck, Ljungen och Lackalänga, men Rinnebäck släppte jag 2013. På sommaren 2010 startade jag den här bloggen och skrev mitt första skakiga inlägg. Sen höll jag ut under hösten. Bloggade så mycket jag orkade om mitt jobb och böcker jag läst, men det blev kämpigt. I februari 2011 kom mina kollegor med på tåget och vi kunde dela på arbetet. Så roligt det har varit! Ibland har jag bloggat flera inlägg i veckan och ibland något enstaka på en hel månad, men bloggen har alltid varit med.
Idag jobbar jag min sista dag och det är både sorgligt och spännande. Sorgligt för att jag lämnar elever och personal som jag gillar, och spännande för att jag kastar mig in i något nytt som jag tror kommer passa mig väldigt bra, men som också känns läskigt. Jag har börjat plugga och har planer på att syssla med annat när jag är klar om några år.
Jag håller tummarna för att biblioteksbubbel – min lilla bebis – lever vidare i många år till. Även om jag inte själv kommer bidra med fler inlägg (förutom de jag redan skrivit till julkalendern) så ska jag såklart fortsätta följa vad mina kollegor skriver. Och jag kommer behöva deras tips för att hålla koll på nya bra böcker till min barn.
Så, tack för mig och hejdå!

PS. Jag är bara tjänstledig tills vidare så man vet ju aldrig, men …

Om krisen eller zombierna kommer!

november 19, 2019 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Jag vet inte hur stor sannolikheten är att Sverige ska invaderas av zombier, men katastrofer kan ju hända och då är det bra att vara beredd. Boken Bli en zombieöverlevnadsexpert! hjälper dig i alla fall att förbereda dig för katastrofen, oavsett vilken typ det är och om den inbegriper zombier eller inte.

I början av boken får vi veta mer om zombier, varifrån föreställningar om de levande döda kommer och vilka olika typer av zombier som finns. Författarna framhåller också att om vi är beredda på en zombieattack så klarar vi att överleva det mesta som skulle kunna hända: strömavbrott, översvämningar, bränder, sjukdomar, olyckor och naturkatastrofer. Sanningen är ju trots bokens titel att något av detta är mer sannolikt än just zombierna …
I boken presenteras tio ZÖR – zombieöverlevnadsregler – som är bra att ha i åtanke. Den första, och kanske viktigaste, är “Var förberedd – inte rädd!” Bara genom att tänka på att saker och ting faktiskt skulle kunna hända gör att vi är mer benägna att klara av att hantera dem. Boken tröstar oss med att zombier faktiskt är ganska dumma i huvudet, och att om vi lyckas hålla huvudet kallt så klarar vi oss bra.
En annan mycket viktig regel är “Var källkritisk! Vid katastrofer sprids alltid många rykten som inte stämmer.” Och precis som i alla andra situationer när vi läser grejer gäller det att fundera på om det är rimligt, om det stämmer med vad vi redan vet, om vi kan hitta samma information på andra ställen och om vi verkligen vill sprida informationen vidare. I stort handlar det om att ta ett djupt andetag och fundera lite, inte dra förhastade slutsatser och inte få panik. Inte det enklaste när situationen kanske känns hotfull eller obehaglig.

Förutom reglerna är boken fylld med mer eller mindre avancerade övningar. En del handlar om att skriva ner saker – till exempel dina egna och andras starka och svagare egenskaper – leka viskleken eller göra samarbetsövningar. Andra är lite mer krävande, till exempel att packa en nödväska och träna på att gå en längre sträcka med den, sova över i skogen eller laga middag på stormkök av sådant som redan finns hemma.

Lite grand är det här en bok som vill fostra preppers, som broschyren Om krisen eller kriget kommer (som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skickade ut förra året) för barn. Men det är också en bok om psykologi och vikten av att ta hand om sig själv och sina medmänniskor för att öka chanserna att klara sig. Boken balanserar på gränsen mellan rolig, spännande och nördigt informativ, men det funkar. Och det är absolut inte bara en bok för mellanstadiebarn. Även 38-åringar, som la den där broschyren från MSB oläst i en låda, kan lära sig ett och annat av den!

Om du vill ha bättre bortförklaringar till att läxan inte är gjord

november 13, 2019 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Kanske är detta inte en bok jag borde göra reklam för – 27 olika ursäkter och bortförklaringar till varför läxan inte blivit gjord. Både lärare och föräldrar kanske har en del att säga om det innehållet. Men å andra sidan, roliga böcker efterfrågas ständigt och en öppensinnad lärare skulle kanske till och med kunna använda den i undervisningen.

Därför gjorde jag inte min läxa är skriven av Davide Cali och illustrerad av Benjamin Chaud. Cali kände jag inte till sedan tidigare, men Chaud har illustrerat några böcker av Eva Susso som jag läste med mina barn när de var små, plus de underbara kapitelböckerna om Rika Rolf. Jag gillar hans lite smågalna bilder.
Och galet blir det!
Texten är kort, bara en rad eller två per sida, medan bilderna är desto mer uttrycksfulla. Pojken som inte har gjort sin läxa presenterar den ena historien efter den andra som förklaring till varför läxan är ogjord. Alltifrån att morfars band förde så mycket oväsen att det var omöjligt att koncentrera sig till att systerns kanin tuggade i sig alla pennor och skrivböcker (och enligt bilden även möbler och väggar) till att jätteödlor invaderade kvarteret och åt upp allt och alla i sin väg. Bokens namnlösa huvudperson är egentligen hela tiden en bifigur, med samma lugna, lite häpna ansiktsuttryck oavsett om han blir bortförd av ett UFO, måste elda upp sina böcker för att hålla huset varmt eller får sin hund uppäten av en annan större hund så att de måste sitta hela dagen hos veterinären för att få tillbaka den.
Baksides texten tipsar: “Använd den här boken: När du inte har gjort din läxa.” Men den varnar också: “Observera: Varje ursäkt får bara användas en gång.” Och dessvärre tror jag inte att ens den mest disträa lärare går på en enda av bortförklaringarna ens första gången.

Hur allt hänger ihop

oktober 27, 2019 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Tack vare kulturrådet och kommunens generösa folkbibliotek får vi till skolbiblioteken ganska många böcker som vi annars kanske inte hade köpt in. Jag brukar alltid välja en del bilderböcker, eftersom bokbudgeten har en tendens att inte riktigt räcka till det annars. Den senaste gången vi fått kulturrådsböcker var jag inte med när vi delade upp dem mellan skolorna, så det var spännande att plocka upp och se vad jag fått. Och en av böckerna blev jag särskilt glad över, nämligen Jag och alla av Ylva Karlsson och med illustrationer av Sara Lundberg.

Jag gillar verkligen Sara Lundberg och har ofta återkommit till till exempel En blommas liv och Fågeln i mig flyger vart den vill bara för att få njuta av de fina illustrationerna. Och när jag ikväll läste Jag och alla för min barn hemma var storasysters första kommentar när jag slog upp boken “Åh, så fint ritat!” varpå lillasyster förnumstigt påpekade “Det är målat!” …

Boken börjar redan med tapeten (alltså första uppslaget, insidan av pärmen) med ett barn på en gunga i en trädgård med skrotbilar och en förälder som står redo med en hjälm, bredvid en motorcykel. När textberättelsen börjar sitter barnet, som heter Olivia, bakpå motorcykeln som far fram på vägen och funderar över vad andra barn kan tänkas tänka på. Att andra just i detta nu kanske tänker saker som hon själv aldrig i hela sitt liv kommer att tänka. Hon ser en hage med kor, och barn som hälsar på i kohagen och hon undrar hur det känns att vara ett av de där barnen. Och så skickar hon oss vidare till Musse som är ett av de där barnen i kohagen. Han ligger på en av kornas rygg och tänker att han själv ska ha kor när han blir vuxen. Och en traktor. Och hans blick faller på en traktor som kör på en åker långt bort och han undrar hur det känns att sitta i den. Och så får vi fara vidare från barn till barn och följa med i deras tankar en liten kort stund. Vi står vid en älskad och saknad farmors gravsten, vi åker tåg och blir kallade flicka för att vi har en prinsessklänning på oss, vi står på en perrong och tänker på ett land i krig långt bort, vi ligger sjuka i sängen, vi sitter i en lastbil som far mil efter mil på motorvägen.

Tio olika barn hinner vi följa med och även om tonen förblir lugn och ganska stillsam oavsett barn – kanske hade det mer med min sömniga högläsning än texten i sig att göra – så skiljer sig barnens tankar åt. Det är spännande att följa och extra uppskattat var det när vi gått varvet runt och barnen insåg att vi kommit tillbaka till Olivia igen. Och glöm för allt i värden inte tapeten på den bakre pärmen. Den satt vi och tittade på när vi läst klar och pekade ut hur allt hängde ihop.

Förutom att det är en fantastisk läsupplevelse – både text och bild – tänker jag att boken går att använda för att prata om människors olika förutsättningar, att utgå från i skrivuppgifter eller diskussioner om vad eleverna tänker och drömmer om, och som inspiration till bilduppgifter. Ylva Karlsson har själv gjort en lärarhandledning till boken.
Trots att bilderna vid första anblicken ser ganska enkla och odetaljerade ut, inser jag snabbt att de innehåller mer än jag tror. Precis som texten hjälper mig vidare, finns också i bilderna en ledtråd eller koppling till nästa barn, nästa bild. Jag gillar det!

Jack åker till Göteborg

oktober 22, 2019 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Med någon månads mellanrum har jag och mina barn under året tagit oss genom de tre samlingsvolymerna om Jack. Sorgen var stor när vi nyligen avslutade sista delen, Jacks förbannelse, och jag kungjorde att det inte fanns fler böcker om Jack. Desto gladare miner när jag kom hem med första delen i nya Jackserien Legenden om Jack.

I den här boken lämnar Jack sina hemkvarter i Stockholm och drar till Göteborg. Boken börjar med stor lycka – Jack blir storebror till en underbart söt liten syster. Han som trodde att han var föräldralös och ensam i världen har plötsligt en hel riktigt familj med syster till på köpet. Men lillasyster har ett underligt födelsemärke som verkar ändra form från dag till dag. Vad är det som hänt? Trolldom och magi såklart.
Väl framme i Göteborg åker de direkt till Liseberg. Jack tror inte sina ögon – ska de gå på nöjesfält och åka karuseller medan lillasyster kanske är utsatt för livsfarlig svart magi. Men föräldrarna och den stentuffa moster Betty går målmedvetet direkt till spökhuset Gasten. Spökhuset är fullt av utklädda skådisar och Jack ser inte ett enda riktigt spöke. Tills någon smyger upp bakom honom och väser åt honom att sticka därifrån: “Och ta den där vätten som du gömmer i ryyyyyyyggsäcken … Jack Waldemar Niiiiilllllsson!” För första gången blir Jack riktigt rädd, men Betty följer efter gasten, som visar sig heta Fröken Hermansson, och när de äntligen lyckas berätta varför de är där förbyts den skräckinjagande skelettfiguren till vänligheten själv. Hon tar med sig hela familjen till sitt hem, högst upp på taket till Ullevistadion. Men vad är det egentligen för fruktansvärda saker som hon förutspår kommer hända? Och hur slutar den ofullständiga legenden som verkar handla om Jack och som hon haft ända sedan häxmötet på Blåkulla 1609?