Historien om Bodri av Hedi Fried och med bilder av Stina Wirsén.
Bodri är Hedis bästa vän, han är mjuk och len. Han är hennes hund och följer henne överallt.
Marika är också Hedis vän. ”Vi älskade hundar och vispgrädde och att klättra högst upp i valnötsträdet…Om du tittade på oss, såg vi inte så olika ut…Skillnaden mellan oss var bara att vi bad olika böner… Marika gick i kyrkan och jag i synagogan. Jag var jude, men inte Marika”
En dag kom en man med otäck röst till makten. Hans namn var Hitler och han tyckte inte om judar.
Vi har inte gjort något fel, så vi behöver inte vara rädda, säger Hedis pappa. Tyvärr har han fel. Alla judar i staden, blir hämtade av soldater och forslade i tåg till koncentrationsläger. När tåget lämnar staden blir Bodri och de andra efterlämnade hundarna , ensamma kvar. Bodri väntar under trädet, som skiftar utseende med årstiderna. I lägret tänker Hedi på honom. Hon undrar om han är ensam eller om han har sällskap av de andra hundarna i staden. Om de sover tillsammans och letar mat tillsammans. Tankarna på Bodri hjälper Hedi att överleva.
En dag kommer hon och hennes syster tillbaka till staden. Deras föräldrar och släktingar är döda, men de har lyckats överleva. Bodri finns fortfarande kvar och återigen får han hjälpa dem att orka leva vidare..
Detta är en bilderbok om Förintelsen. Att läsa tillsammans och prata om barn och vuxna.
Den förklarar lättfattligt och utan att fördjupa sig de värsta skeendena vad Förintelsen var även för mindre barn. Kanske kan du börja läsa den för sjuåringar, men var beredd på att svara på frågor och att prata om boken.
I början av boken finns ett citat av Hedi Fried, vars slut vi alla borde upprepa för oss själva varje dag.
”Jag heter Hedi, jag ska berätta om min barndom. Om hur jag var ett lyckligt barn i en lycklig stad. Det som hände sen är svårt att berätta om och svårt att lyssna på. Jag vill ändå berätta och jag vill att du lyssnar. För vi människor kan göra så mycket ont men också mycket gott. Vi har alla ett val, vi kan välja det goda.”
