Browsed by
Månad: maj 2014

Fyra näsdukar senare

Fyra näsdukar senare

Ja, jisses. Det går ju inte att sätta en bok om en 13-årig tjej som blir hjärtsjuk i handen på en gravid kvinna som är blödig i vanliga fall… Nu har jag i alla fall gråtit mig genom Mitt bultande hjärta av norske Alf Kjetil Walgermo. 

Amanda är som sagt 13 år och kär i nyinflyttade David. Han är mörklockig och gillar fotboll och Amanda ver inte riktigt hur hon ska göra för att få hans uppmärksamhet. Men han ser henne, de börjar umgås lite och Amanda funderar, ältar, analyserar tillsammans med bästisen Jenny: vad betyder den där minen eller blicken, vad menade han med de där orden, gillar han mig eller är vi bara vänner. Hennes hjärta bultar och slår. 
Men så märker Amanda att hon blir allt tröttare. Hon som kunnat cykla utan bekymmer får allt svårare att orka och en kväll kollapsar hon och körs i ambulans till sjukhuset. Hennes hjärta är för stort och hon kan drabbas av hjärtsvikt när som helst. Inom ett år är hon död, om hon inte får ett nytt hjärta. 
Hela sommaren ligger hon instängd på sjukhuset i Oslo, långt från Jenny och långt från David, och funderar över vad som händer om hon får ett nytt hjärta. Allt som känns i hjärtat, kärleken till exempel, försvinner den när hjärtat byts ut? Orkar David vänta på att hon blir frisk? Kan han tycka om henne med någon annans hjärta i kroppen? 
Amanda får komma hem igen och försöker gå i skolan som vanligt, men det är så svårt att vara annorlunda och att gå och vänta på att någon ska dö för att hon ska få leva. Dessutom gör sig hennes stora hjärta ständigt påmint. 
Dubbla budskap

Dubbla budskap

I veckan har jag läst två böcker som kvalat in under flera olika genrer. Det är kul, tycker jag, men hopplöst när en ska bestämma placering i biblioteket.

Den första är spökdrottningen Ewa Christina Johanssons 20 över 7. Är det en deckare eller är det en spökhistoria? Egentligen? Boken handlar om Ludde, eller Ludvig som han försöker få alla att kalla honom. Ludvigs två kusiner har försvunnit efter att ladan vid familjens hus har brunnit ner till grunden. Kusinerna Mille och Hella bor i en gammal enslig gård ute i skogen tillsammans med sin pappa Carl, och den natten det brann var Carl inte hemma. Det har varit undersökningar på platsen och skallgång i området kring gården, men ingen har hittat några spår efter barnen. Trots att inga kvarlevor upptäckts i den nedbrunna ladan så verkar de flesta överens om att barnen troligtvis brunnit inne och inte kommer tillbaka. Ludvig är däremot helt övertygad om att de fortfarande lever och finns någonstans. Om folk bara ville leta ordentligt! Istället börjar Ludvig undersöka gården och uppe på vinden upptäcker han att någon ristat in 20 över 7 i en murken planka. Och det är nyligen ditristat. Ser det inte lite ut som Milles handstil? Vinden verkar leva sitt egen liv. Det kan plötsligt bli fruktansvärt kallt och flera gånger känner sig Ludvig övervakad av någon eller något där uppe. Ludvig hittar en fickkniv uppe på vinden också. En fickkniv som visar sig ha ett inbyggt USB-minne med en enda bild på. Ludvig anar att det ligger mer bakom branden och kusinernas försvinnande än det elfel som polisen skyller på.

Nästa bok är också en sorts spökhistoria, men med en air av både kärlek och socialrealism över sig. Det är Flickan på tavlan av Rebecka Åhlund. Det är den klassiska miljön – föräldrarna köper ett torp på landet och Ella, som är ensambarn, har inte minsta lust att ägna helgerna åt att sitta där ute i skogen och ruttna. Men huset lever sitt eget liv och det fascinerar, snarare än skrämmer, Ella. Det är klassiska ingredienser som nyköpte hyllor som trillar ner och tavlor som byter plats. Ella får hintar av den gamla kvinnan Asta som bott in huset tidigare, och även grannen Folkas berättar saker om huset som får Ella att förstå att det nog finns något där som vakar över dem. Uppe på hennes rum hänger en tavla av en flicka, och det är något speciellt med henne. Ögonen verkar följa Ella vart hon går i rummet och flickans minspel ändras ständigt. Hemma i stan träffar Ella en nyinflyttad kille som heter Dylan. Han är två år äldre och borde egentligen inte vilja umgås med Ella, men tyr sig ändå till henne både i och utanför skolan. Hemma har han det tufft med en alkoholiserad mamma och hennes pojkvän som bråkar och slåss. Ella dras till Dylan också, men är hon kär, eller gillar hon honom bara lite sådär som en kompis?

Trash

Trash

Igår besökte dansgruppen Memory Wax Skönadalsskolan. De framförde sin föreställning Trash. Jag tycker att föreställningen är mycket bra. Rekvisitan är ett antal lådor som dansarna för runt och naturligtvis en hel del skräp. I förställningen utnyttjar de även skickligt, ljud av ex regn, musik och ljus på många olika sätt. Efter föreställningen fick eleverna möjlighet att ställa frågor, vilket de utnyttjade flitigt.
Först och främst en stor upplevelse men jag hoppas även att eleverna får tankar kring vårt sopberg och återvinning. Dansgruppen gav lärarna en lärarhandledning så att de kan arbeta vidare med ämnet.

Nyttan med källkritik och källredovisning

Nyttan med källkritik och källredovisning

Nu måste jag ju erkänna att min egen källkontroll i det här faller är lite svag, men det var en rolig text och även om den här eventuellt är lite extrem så finns säkert liknande exempel verkligen i verkligheten. Jag fann detta inlägg delat av en kompis på Facebook. Det är enligt utsaga en faktatext skriven av en mellanstadieelev.

“Nyttan med Kon
Kon är ett husdjur… Men den finns också utanför
huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men
bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor… Den översta sidan –
Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den
andra sidan – Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet…
Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn
och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom
sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas
ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen…
Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i
mjölken och drunknar. På den översta sidan – Och den ena sidan – Och den andra
sidan, är det bara hår… Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för
där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut.
När det åskar så blir mjölken sur… men hur den blir det har jag inte lärt mig
ännu. Kon har fyra ben… Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra
ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det
hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne… Vi kan känna
lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter
tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett
däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den
blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon
slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben
skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur.
Och därför gillar jag kon väldigt mycket.”

Texten väcker väldigt många frågor hos mig. Hur såg läraren ut när hen läste? Varifrån hade eleven samlat information till texten? Hur löd lärarens kommentarer till eleven? Hur långt kan eleven gå med den här förmågan att dra slutsatser. 
Men framförallt inser jag hur otroligt viktigt det är att vi i tid ger eleverna verktyg för att hantera information, tolka den, vara kritisk till den och lära sig redovisa var de hittat den. 
Är du dum på riktigt?

Är du dum på riktigt?

Är du dum på riktigt är en ungdomsbok skriven av Boel Werner. En av hennes bästa böcker, tycker jag. Boken är rolig och skildrar svårigheterna med vänskap på ett mycket bra sätt. Den passar att läsa från våren i femman och uppåt.
Ester ska börja i sjuan. Hon är en speciell tjej med stort intresse för hundar. Hon har inga kompisar, vilket oroar hennes mamma som tar kontakt med Tessans mamma. De är släkt på långt håll. Tessan ska börja i samma klass på högstadieskolan inne i stan och Esters mamma ber att Tessan ska ta hand om Ester lite i början. Mycket pinsamt tycker Ester som råkar höra hela samtalet.
Tessan gör som hon har lovat och flickorna kommer till och med att sitta bredvid varandra. Nån sorts vänner blir de men det är inte problemfritt. Flickorna är väldigt olika och har olika värderingar om mycket. Båda är kantiga på sitt sätt vilket inte underlättar för dem.
Tova som har bloggen bokugglan har intervjuat Boel Werner. Läs hela intervjun HÄR.

Läs & Skriv på SvD

Läs & Skriv på SvD

Svenska Dagbladet har lanserat en ny sida med fokus på läs och skriv för ungdomar. Sidan riktar sig till tonåringar, deras föräldrar, lärare och andra som arbetar i med ungdomar. Där ligger redan många bra och inspirerande boktips (skrivna av författaren Lisa Bjärbo). Där finns också reportage och artiklar som handlar om ämnen som är aktuella i skolvärlden

Bra SvD! Det ska bli spännande att följa denna sidan!

Börja läs SvD Läs & Skriv redan nu!

Några böcker som tipsas om på SvD Läs & Skriv
SETT-dagarna

SETT-dagarna

Jag har haft förmånen att få åka till SETT-mässan i Kista i år. En omtumlande upplevelse med många intryck att smälta.
Jag gör här nedan några nedslag i allt det som jag hann lyssna på under två intensiva dagar.

Kristina Alexandersson som jobbar för Webbstjärnan berättade att på frågan om hur man hittade fakta innan Internet hade fått svaret  “Man hittade väl på!”
Visste ni att dagens fyraåringar är ute på Internet lika länge per vecka som fjorton-åringarna var för tre år sedan!

Att undervisa i källkritik blir med andra ord allt viktigare och behöver starta mycket tidigt.

På Hjulstaskolan i Linköping arbetar bibliotekarie Liselott Drejstam och lärare Emma Lehman. De berättade om temaarbeten där de sammarbetar. De undervisar i källkritik i naturliga sammanhang och kräver källförteckningar med granskade länkar. Eleverna redovisar på olika sätt ex i en wiki eller glogster. Och vad sägs om prov med hjälp av socrative!

Läraren och journalisten Filippa Mannerheim talade om att samtalsgoogla. Ett enkelt sätt att undervisa i källkritik och värdering av länkar.

Maria Åfeldt arbetar på Årstaskolan i Stockholm. Hennes arbete med litteratur imponerade. I projektet läste eleverna och diskuterade kring texter. De skrev egna korttexter för att till sist filma en av sina berättelser.

Bokcafé med Tony Cronstam

Bokcafé med Tony Cronstam

 
 
 
I går hade vi läsårets sista Bokcafé på Tolvåkerskolan. Det
blev ett speciellt café tillsammans med serietecknaren Tony Cronstam. Tony
Cronstam är tecknaren och författaren bakom den populära serien Elvis.

Många ungdomar kom och Tony är mycket inspirerande att lyssna på! Han berättade om hur
han arbetar med serien Elvis, han visade en del bilder och han tecknade sina
figurer på whiteboarden. Sedan fick ungdomarna testa på att teckna själva och
Tony gick runt och gav dem feedback.

Till slut fick alla välja ett Elvismagasin (gåva från
Löddeköpinge bibliotek). Tony signerade allas böcker med en fin teckning –
vilken gåva!


Ungdomarna ville inte gå hem… vi stängde caféet efter 2.5 h
och den siste besökaren gick med oss ut när vi låste dörrarna.


Ett mycket lyckat evenemang!


 
Sist jag var som lyckligast!

Sist jag var som lyckligast!

Rose Lagercrantz har en speciell förmåga att beskriva den intensiva lyckan, mitt i olyckan eller tvärtom. I böckerna om Dunne: Mitt lyckliga liv, Mitt hjärta hoppar och skrattar och nu den tredje delen: Sist jag var som lyckligast, får vi möta flickan Dunne, som går i ettan, hennes mamma dog några år tidigare i en sjukdom och allra bästa kompisen, Ella Frida har flyttat.Det låter ju inte så lyckligt, men Dunne är en mästare på att känna sig, just, lycklig. Nu närmar sig sommarlovet, hon och mormor har varit och köpt en avslutningsklänning till Dunne. I skolan skriver hon på en lång berättelse, som måste bli klar och hon funderar just på tillfället, när hon “sist var som lyckligast”. Då knackar det på dörren och rektorn kommer in, han ser mycket allvarlig ut och säger att Dunne måste följa med.
Dunnes pappa har varit med om en olycka och ligger på sjukhus, medvetslös. Just när Dunne skulle skriva om när hon var som lyckligast, så händer detta och frågan blir hängande i luften, som en tårdränkt trasa. Och precis som Dunne gråter jag också när jag läser och tänker, nej inte hennes pappa också, så får det väl inte vara, i en barnbok, för barn som är sju-åtta år…
Som tur är har Dunne mormor och morfar, som till slut trotsar läkaren, som säger att Dunne inte får träffa sin medvetslösa pappa och när Dunne viskar i sin pappas öra att”han MÅSTE vakna”, så händer det….
Läs hela serien, fantastiska böcker att skratta och gråta åt, som man brukar säga..