Browsed by
Månad: april 2018

Fulgråt med skrattet i halsen

Fulgråt med skrattet i halsen

Så har jag fulgråtit mig genom ytterligare en mellanålderbok. Ibland undrar jag vad som är fel på mig…

Sasha är 12 år och har bestämt sig. Hon ska göra allt för att inte bli som sin mamma. Mamman var djupt deprimerad och tog livet av sig för bara ett halvår sedan och Sasha har inte gråtit. Hon vill inte gråta och har lärt sig att svälja klumparna i halsen, bita ihop om sorgen och vägra blinka tills tårarna försvunnit ur ögonen. Aldrig i livet att de ska få rinna nerför hennes kinder och förstöra allting.
Sasha går igenom vad mamman gjorde och tyckte om, och som uppenbarligen inte funkade för att behålla livsglädjen, och så skriver hon en lista till sig själv.
1) Mamma hade långt hår – alltså: Klipp av allt hår
2) Mamma skaffade barn – alltså: Försök inte ta hand om något som lever
3) Mamma älskade att läsa – Läs inga böcker (verkligen inga, inte ens skolböcker!)
4) Mamma gick klädd i svart – Ha bara färgglada kläder
5) Mamma tänkte och grubblade mycket – Tänk inte
6) Mamma älskade att promenera, helst i skogen – Ta inga promenader. Undvik skogen

7) Mamma fick folk att gråta och vara ledsna – Bli Comedy Queen!

Hon berättar inget om listan för någon, inte ens för sin bästis Märta. Istället måste hon ständigt försöka bortförklara sitt ganska märkliga och irrationella beteende. Men ju mer normal hon försöker verka, desto oroligare blir alla i hennes närhet. Allt hon vill är att vara rolig! Hon vill bli stå-uppare, Comedy Queen, och hon kämpar verkligen för att upprätthålla bilden av sig själv som så långt från deprimerad som det bara går. Men när hon tackar nej till hundvalpen som hon får i födelsedagspresent (punkt 2!) så förstår ingen någonting. Hon har önskat sig en hund så länge alla kan minnas. “Vovve” var typ det tredje ordet hon lärde sig säga, till och med före pappa. Men hos psykologen på BUP är det mantrat “glad och normal” som gäller. Ingen ska komma här och säga att hon inte är en alldeles vanlig 12-åring i röda byxor och med positiv inställning till livet.
Om det bara inte vore för att mamma var en sådan skitstövel som tog livet av sig. Då hade allt varit fantastiskt.
Alltså, jag blev så tagen av den här boken. Sasha är en sån underbar karaktär, hon är så sjukt rolig i allt det svåra, och hon får en sådan revansch på livet som jag tycker varit orättvist hårt mot henne. Boken är full med små fantastiska detaljer, som när hon kör sin stå-upp-rutin för kaninerna i Aspuddsparken eller när hon försöker få sin förvånade och djupt misstrogna pappa att förstå att det verkligen är hon själv som ska hålla i utvecklingssamtalet i skolan.
Och så älskar jag bästisen Märta, som är sådär alldeles fantastiskt klok och snäll och stöttande och en sån vän som alla borde få ha under sin uppväxt. Speciellt alla som gått genom något överjävligt innan de är redo för det. Men också alla andra som bara har en helt vanlig småjävlig uppväxt.
Som en liten parentes kan jag ju ta upp det här med självmordet. I skolbiblioteksgruppen har vi pratat en del om att det kommit många böcker med det temat den senaste tiden. (Varför kommer barn- och ungdomsböcker alltid i kluster? 2016 kom det plötsligt en massa böcker om trans. Sen har det varit märkligt tyst om det igen och så kommer det flera böcker om något annat… Nåja.) Oftast är det ungdomsböcker där huvudpersonens bästa kompis tar livet av sig. Det är tungt, det är svårt och det är inte för alla. Men jag tror ändå att de här böckerna behövs. Och jag tror också att den här boken skiljer sig lite från de andra eftersom det är en yngre huvudperson, det är en förälder, vilket absolut inte gör det mindre allvarligt, tvärt om, men som ändå ger lite distans. Det är inte en jämnårig, utan en vuxen med andra bekymmer, delvis andra funderingar och ett annat liv.
Men ändock, jag grät som Helen Bergström under åtminstone halva av boken. Grät för att Sasha måste växa upp utan sin mamma, för att mamman inte får vara med i resten av Sashas liv, för att livet är så fruktansvärt orättvist på så fruktansvärt många sätt. Och trots att det har gått flera timmar sedan jag slog ihop boken kan jag fortfarande inte riktigt formulera mig klart kring den.
Men bra, det är den!
Ännu mer Världsbokdagen

Ännu mer Världsbokdagen

Världsbokdagen uppmärksammades även på Rinnebäcksskolan. I biblioteket och i matsalen rullade boktrailers hela dagen, på skolgården fanns det en emojitävling, i biblioteket kunde en gissa Röda tråden och i alla klassrum så fanns det upphängda boktips.

Kanske hittar du den röda tråden?
Gissa gärna på någon eller några titlar 🙂

Kartongslottet

Kartongslottet

I Paris bor Jorge, 11 år. Han måste stjäla och tigga för sitt levebröd. Pengarna får han inte behålla själv, utan de samlas in varje kväll av Bill , som “äger” Jorge och ett antal andra barn i olika åldrar, som alla jobbar för honom. För länge sedan, när Jorge var väldigt liten, kom Bill till hans födelseby i Rumänien och övertalade hans föräldrar att Jorge skulle få det mycket bättre i Paris, han skulle få en bra uppväxt och med tiden ett jobb. Jorges föräldrar var mycket fattiga, och hade många barn, så Jorge fick följa med till Paris.
Barnen bor i ett “kartongslott”, ett skjul, byggt delvis av kartonger. Deras skjul är bara ett av många i ett stort område i utkanten av staden. Här existerar ingen sophämtning eller renhållning, el hämtar man genom att tjuvkoppla sig till en stor kabel, som hänger ner över skjulen. Hit kommer inga fransmän, bara ibland när polisen gör razzia i området.
Jorge hatar att stjäla av gamla darriga tanter och gubbar eller av lättlurade turister. Han hatar att Bill alltid blir så arg och att han och hans vänner bor i eländiga skjul, medan Bill bor i en lyxvilla.

Syskonen Ada och hennes bror spelar fiol och dansar i tunnelbanan. De slipper tigga, eftersom de är så duktiga på musik. Jorge beundrar Ada väldigt mycket, ja han är nog nästan kär i henne. Ingenting får hända henne, tänker han. En dag får han veta att hon blivit såld, hon skall gifta sig med en man, som är fyrtio år. Själv är Ada bara tolv.

Jorge har en vän, en fransman, som är servitör på en restaurang, dit Jorge brukar komma för att tigga. Han
har en dröm, som han inte vågat berätta om för någon. Han skulle vilja bli kock, han vill jobba på restaurang. En dag är han på restaurangen, på bakgården  och rotar i soptunnorna efter något att äta och plötsligt märker han att han är iakttagen av någon. Det är “Sticky Ricky”, restaurangens nya kock. Ricky kommer från Australien och är i Paris för att jobba. Ricky och Jorge blir vänner och till slut blir Ricky den som Jorge äntligen vågar berätta för, vågar berätta hur tiggarbarnens liv är. Att de blir misshandlade om de stjäl för lite, att de “försvinner” om de blir sjuka och inte kan arbeta, att flickorna blir sålda för att gifta sig med mycket äldre män.
I en dramatisk scen i boken gör polisen razzia i lägret precis innan Ada skall bli bortförd och bortgift.
Polisen rensar lägret och tar hand om barnen.

I den här boken, som tyvärr nog har en hel del verklighetsbakgrund är slutet lyckligt, kanske en aning för lyckligt, men varför inte, låt det vara det!

Mer firande

Mer firande

Även på Skönadalsskolan uppmärksammade vi Världsbokdagen och passade på att också fira att vi för andra året i rad har fått utmärkelsen Ett skolbibliotek i världsklass. Det gjorde vi i form av en massiv läsmanifestation. All personal på skolan bar skyltar som berättade vad de läser för tillfället. Alla klasser har också synliggjort sin läsning genom att visa upp det på olika sätt: ritade kulisser som visade händelser ur böcker, brev till bokpersoner, kommentarer och bilder, filmade boktips, restips utifrån den lästa boken och mycket, mycket mer. Vår fantastiska matpersonal såg till att vi vuxna bjöds på tårta och alla elever fick en rejäl glass att festa på.
Extra kul var det att Skånska dagbladet kom på besök.

                             
                                                Varsågod! några boktips från elever.

Världsbokdagen

Världsbokdagen


På Tolvåkerskolan firade vi världsbokdagen (som var igår, hann inte blogga då) med högläsning och bokselfies! Det fanns två noveller att välja mellan till högläsning. Novellerna vi valt ut var Märit av Astrid Lindgren och Fulet av John Ajvide Lindqvist. Varför hade vi då valt just dessa texter? Märit var med på niornas nationella prov i svenska. Det skapades ett intresse kring texten inte minst viralt efter det. Vi tänkte att elever i sjuan och åttan också vill höra den sorgliga berättelsen om Märit. Alla elever i år sju såg teaterpjäsen Fulet för någon vecka sedan. Denna hemska men mycket bra novell kan gärna läsas i många klasser.


Sedan hade personalen tagit bokselfies som vi rullade på infoskärmen hela dagen. Ni ser några exempel på bokselfies här bredvid.

En kul happening!

Litteralund, igen

Litteralund, igen

I onsdags var jag på boksläpp av Charlotte Cederlunds tredje och avslutande del, Midnattsljus,  i Idijärvitrilogin om sameflickan och nojden Àili. Den gick av stapeln på Stenkrossen i Lund med mingel, bokutlottning och försäljning av alla böckerna. Charlotte och Klara Önnerfeldt hade ett fint samtal om skrivande och hur det blev just samisk kultur som böckerna har som fokus. Då avslöjade Charlotte att hon från början tänkt sig en bok om jultomten, men när hon började forska om hans renar blev hon mer intresserad av den samiska kulturen och bytte fokus. Hon berättade också att hon redan från början hade en tanke på tre böcker, men det skrev hon inte i följebrevet till förlaget eftersom att hon hört att förlagen inte gärna ger ut trilogier av debutanter. Lyckligtvis så gillade förlaget Opal idén och det blev en trilogi.
Jag blev även varse att böckerna har inte bara ett omslag, utan två! Om Àili är på skyddsomslaget så är hennes skyddsande, vargen Jiekŋa, på bokomslaget, och tvärt om. Det detaljen missar en om en arbetar på bibliotek och köper alla böcker inplastade!
Böckerna om Àili börjar med “Middagsmörker”, följs av “Gryningsstjärna” och avslutas som sagt med “Midnattsljus”.
Charlotte har också precis avslutat en bilderbok  “Världens räddaste hund” som handlar om familjens egen hund. I tankarna skriver hon på en ny ungdomsbok som troligen kommer att utspela sig i trakterna kring Lund och Vallkärra och som jag uppfattade också ska få innehålla magisk element.

Jag är mycket förtjust i trilogin som helhet och lärde mig en hel del om samisk kultur och renskötsel på köpet. Läs vad Christina skrev om “Middagsmörker” här, och vad jag skrev om Gryningsstjärna här!

Ellinor

Ellinor

Mellan 2013 och 2015 kom Katarina von Bredows trilogi (Du & jag, Hon & han, Han & dom) om Andreas, Alicia och Kevin som går i femman och början av sexan. Nu har första delen av en ny trilogi kommit, Ellinor.

I Ellinor har vi flyttat till den allra sista månaden av mellanstadiet. Det är maj och nästan sommarvarmt redan och på Ellis 13-årsdag börjar en ny kille i klassen. Viktor vet inte hur saker och ting ska vara, till exempel att man inte bråkar med Meja i onödan.
Elli är redan innan kluven och tycker att det kan vara ganska komplicerat med kompisar. Hon är bästis med Meja, men samtidigt väldigt nära vän med Leo, och de två tål inte varandra. Leo är ganska tillbakadragen i skolan och det är på fritiden på klätterklubben och på väg till och från skolan som deras vänskap får ta plats. När Viktor börjar bestämmer Meja genast att han är söt och genom det är han tingad. Problemet är bara att Viktor verkar mer intresserad av Elli än av Meja, och Meja vill gärna vara med Viktor och bjuder med honom till klätterklubben. Fast då blir Leo sur eftersom klättringen är deras grej. Allt blir en enda röra av sårade känslor, dåliga samveten och Mejas fruktansvärda hämnd.
Var går egentligen gränsen för en lögn och hur mycket skit ska man behöva stå ut med och förlåta? Vad kan man offra för en kompis och hur mycket ska man offra för sitt eget hjärtas skull.
Jag gillar verkligen den här boken, och Ellinor. Hennes kval när hon tvingas inse att allt hon gör, oavsett vad hon väljer, påverkar andra vilket i sin tur alltid slår tillbaka på henne själv. Det är tur att hon har pappas tjej Jenny som kan lyssna så bra och så klättringen såklart, där hon kan fokusera och glömma alla virveltankar i huvudet.
Jag hoppas att följande två delar, som jag antar kommer handla om Leo respektive
Viktor, inte tar så lång tid på sig. Jag vill fortsätta läsa NU!
Fem skäl för vuxna att läsa barnlitteratur

Fem skäl för vuxna att läsa barnlitteratur

I tisdags, den 17 april, var det ett intressant tema i Obs, ett av P1:s kulturprogram. Det var Karin Nykvist som undervisar studenter på Lunds universitet i litteraturvetenskap som kom till tals. Hon berättar i programmet om hur hon alltmer reflekterat över att vuxna borde läsa barnlitteratur och ger fem skäl till detta.
För mig som till vardags mestadels läser just barn- och ungdomslitteratur kan jag bara hålla med henne. Jag talar mycket med föräldrar om vikten av att läsa högt och att  stötta sina barn i deras läsutveckling men det här är en annorlunda infallsvinkel.
Programmet är 10 minuter långt. Lyssna och njut!

Tionde våningen av Christina Herrström

Tionde våningen av Christina Herrström

På tionde våningen i höghuset bor sjuttonåriga Jorinde kvar alldeles ensam i familjens fyrarummare. Jorinde kan inte låta bli att titta upp mot köksfönstret när hon är på väg hem för hon kommer ihåg hur det var när mamma brukade stå där och vinka och titta efter henne. Jorinde går från rum till rum och tänder alla lamporna för att det inte ska kännas så ensamt när hon är hemma.

Som tur är har Jorinde Agnes, hennes bästa vän som förstår hur hon har det. Agnes vet att Jorindes mamma flyttade till Florida med  en ny kärlek och att hennes pappa nu är ensam, ledsen och bitter ute på skärgårdsön.

Så träffas Emanuel och Jorinde. Emanuel känns annorlunda jämfört med andra killar Jorinde träffat. För Emanuel kan Jorinde prata om pappa, om att det är jobbigt att ta ansvar för honom och om att hon är rädd för att pappa ska försvinna.

Skrivandet blir en väg ut för Jorinde. Här visar Herrström sitt språkliga djup med meningar som “Köksfönstret bländar mig men hon är inte längre där” och “Hissen passerar nionde våningen och på tionde väntar tystnaden”

Det är nu 12 år sedan Christina Herrström kom ut med Tusen gånger starkare. Denna bok gjorde avtryck – nästan en hel generation tonåringar har läst och diskuterat den och boken finns i klassuppsättning på många skolor runt om i landet. Temat i Tusen gånger starkare är ungdomars relationer med varandra och med vuxenvärlden. I Tionde våningen går Herrström ett steg längre när hon låter tappra Jorinde få ta ett stort ansvar för sina föräldrar och deras oförmåga till kommunikation och ansvarstagande.

Tionde våningen är en oerhört välskriven bok för äldre ungdomar och för vuxna. Den handlar framförallt om de relationer vi har med varandra, med våra barn och med föräldrar. Hur tar vi ansvar för våra relationer och vilket ansvar vilar på barnen när relationer spricker?

Tionde våningen är den absolut bästa ungdomsbok jag läst i år! En blivande klassiker! Läs den och ge sedan Christina Herrström och Tionde våningen Augustpriset för årets ungdomsbok 2018!

Litteralund

Litteralund

Litteralund är en bokfest i Lund som arrangeras en vecka i april varje år. Vartannat år är det  , skolprogram hela veckan och mängder med föreläsningar för lärare och bibiotekarier på torsdagen och fredagen, och vartannat år är det bara skolprogram. Det finns även flera aktiviteter på kvällstid tex författare som berättar om sitt skrivande , boksläpp, olika skapande aktiviter mm.  Litteralund inleds varje år med familjedagar på lördagen och söndagen med massor av aktiviter för alla åldrar.
Just i år är det bara skol och familjeprogram.

Jag var på Stadsbiblioteket i Lund i söndags och lyssnade på Lin Hallberg. Hon har bla skrivit böckerna om shetlandsponnyn Sigge, men även böckerna om “Den magiska djuraffären” som inleds med “Novas hemlighet”. Nu berättade hon om nästa bok i serien som släpps senare i år, och visade bilder från den. Så kul!

Jag lyssnade också på  författaren Ingela Korsell och tecknaren Henrik Johnsson som tillsammans med Åsa Larsson har skrivit den omåttligt populära urban fantasyserien Pax, om bröderna Alrik och Viggo och deras äventyr i Mariefred. Snart, snart kommer den tionde och avslutande delen “Draugen” och Ingela lovar att boken inte avslutas med en cliffhanger som de andra.

 
Omslaget till sista delen i serien, Draugen

Henrik berättade hur han går tillväga när han ska teckna de olika karaktärerna, hur han först gör en skiss, som sedan utvecklas mer och mer, både på papper och i datorn. Han tecknade live och vi fick se hur en av figurerna i böckerna kommer till liv.

Första skissen till omslaget till Nidstången

Är du sugen på att läsa programmet? Klicka här!