Browsed by
Författare: Lena Nilsson Berg

TEMA-KONST

TEMA-KONST

Sara Lundberg är en av de illustratörer och barnboksförfattare , som ständigt överraskar och förmedlar ren och skär färgglädje och livskraft med sina bilder. Jag upptäckte Sara, när jag läste bilderboken “En blommas liv”, som kom ut 2008. Boken förmedlar så mycket kraft och poesi genom sina kraftfulla, färgstarka bilder om en flicka som tappat sitt halsband ute i skogen och medan hon letar efter det upplever naturens växlingar och en blommas olika livsfaser. Jag vet inte var gränsen går mellan illustration och konst eller om man egentligen behöver dra den gränsen alls, men Saras bilder kan definitivt tala för sig själv utan text, om nu det är ett kriterium.

Med boken “Fågeln i mig flyger vart den vill”, om konstnären Berta Hansson, fick hon August priset.

Berta Hansson var en lantbrukardotter i Jämtland i början utav 1900 talet. Det var inte populärt att hon hellre ritade och målade än hjälpte till i lantbruket. Hennes mamma, som förstod henne lite bättre än pappan, dog tidigt i tuberkulos. Sara Lundbergs bok om Berta och hur hon till slut blev konstnär, utspelar sig under ett år i Bertas liv. Hon är fjorton år och kämpar med att våga vara den hon är , trots att hon har alla emot sig. Till slut blir Berta konstnär. Hon arbetar som lärare och hennes porträtt av skolbarnen får stor uppmärksamhet. Hon kommer även att studera konst för bl a Otte Sköld. Hon räknas som en av de mest kända kvinnliga expressionisterna. Expressionismen inom konsten handlar om att konstnärerna inte avbildar allting exakt som det ser ut, utan istället uttrycker sina känslor genom starka färger och annorlunda former.

/

Fågeln i mig flyger vart den vill
Sara Lundberg
Mirando förlag
Hcg

En annan bra konstbok för barn eller egentligen för alla åldrar är boken om konstnären Hilma af Klint, en av vår tids mest gåtfulla konstnärer.

Så här skrev jag om boken på Biblioteksbubbel i februari :

År 1862 föds en liten flicka på Karlbergs slott. Hon får namnet Hilma af Klint. Hennes familj har i fleragenerationer ritat kartor av havsbottnen runt Sveriges kust. Hilma lever i en tid när många nya vetenskapliga upptäckter gör att man kan kommunicera med varandra över stora avstånd, till exempel med telegraf och telefon. Hilma utbildar sig till konstnär, men hon är också väldigt intresserad av vetenskap. Hilma ritar också kartor kan man säga, men inte kartor över sjöbotten, utan kartor över andliga världar. När Hilma är arton år, händer något fruktansvärt, hennes lillasyster Hermina, som är tio år dör i tuberkulos. Hilma upptäcker att hon kan prata med Hermina , trots att Hermina är död.

Det känns inte konstigt alls. Hilma vänjer sig vid att kunna prata med andevärlden.

Hilma lever också i en tid när spiritismen, tron på andevärlden är väldigt stark. En dag får Hilma ett meddelande från andevärlden. Hon skall måla bilder av den andliga världen, kartor över osynligheten.

Hilmas bilder kommer inte att visas förrän hundra år senare, långt efter hennes död. Fastän Wassily Kandinsky räknas som den förste konstnären, som målade abstrakt konst i början av 1900 talet, var Hilma egentligen långt före.

Boken om Hilma af Klint är skriven av Ylva Hillström och med bilder av Karin Eklund. Den innehåller många reproduktioner av Hilmas fantastiska och mystiska konst.

Boken berättar på ett lättförståeligt språk och med många bilder för de yngre barnen om en av vår tids mest fascinerande och svårförstådda konstnärer.

Hilma af Klint: kartor över osynligheten.
Ylva Hillström
Alfabeta: Moderna Muséet
uIbz

Första gången jag stötte på målaren och författaren Lars Lerin, var hemma hos min mamma.  Böckerna “Axels bok ” och ” Här slutar allmän väg”, som kom ut runt slutet på 80-talet , fångade mig med sina berättelser om “udda personligheter” eller helt enkelt folk, som stannat på gårdarna och torpen, där de fötts, långt bortom allmän väg. Långt ute i den värmländska skogen. Jag kände ett visst släktskap med bilderna av naturen och de värmländska uttrycken i texten. Mamma och hela släkten på hennes sida, kommer ifrån trakterna kring Sunne, Munkfors och Torsby i Värmland och jag är “uppfödd” med värmlandshistorier och värmländska uttryck. 

Nu känner alla till Lars Lerin, främst genom de många tv program där han medverkat. Han är en av världens (sant) skickligaste akvarellmålare och en fantastisk berättare.  

Efter ett stort antal böcker för vuxna, har Lars Lerin , efter att ha blivit förälder ,gett ut några böcker också för barn.

“Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter “, berättar historien om Elsa , som bor “Långt östpå skogen, nedom Klatterberget och Gäddtjänsbråten, bortom Lillpytt och Koögat, men hitom Allmänningmossen, Märrsprängarbacken och Sirsjöåsen, ett stenkast från Skabbhaget och Fiskbyttan, strax intill Månskullen, där ligger ett litet boställe kallat Skräddartorp. Där bor Elsa Karlsson med sina 28 katter.”

börjar boken om Elsa. Det är en bilderbok, med många akvareller, men också foton, som illustrationer. Elsa bodde i ungdomen i stan, jobbade som servitris och affärsbiträde, men när bud kom från hennes mamma att hon var sjuk och att Elsa fick komma hem och ta hand om korna, återvände hon till Skräddartorp och har sedan dess varit gården trogen. Nu finns inte längre korna, bara Elsa och alla hennes 28 katter. Långt bort i skogen bor hon, ibland är det ensamt, speciellt om vintern. men ibland får hon besök av någon, t ex Lars, som letar sig bort genom skogen och kalhyggena till hennes stuga. Då blir hon glad och bjuder på kaffe, drömmar och blåbärssaft. Katterna finns överallt i stugan och utanför.

Det är: ” Lill-Jons och Liten Lillgrå. ..Gammelgrå med vingelsjukan…Klotrund med de trasiga öronen. ..Den bättre med sex klor på varje tass…Pellekär…Finafröken och Lillavännen…Gråtass och Snälleman…Sixten…Svarta faran och Sermanpå och Dyng-Per”

Det är svarta och gråa katter om vartannat och de flesta är släkt. Elsa har ett kontrakt i byrålådan till en bekväm servicelägenhet i Nordmark. Där skulle hon ha det varmt och skönt och med alla bekvämligheter. Slippa ta sparken för att handla kattmat om vintern och slippa ensamheten. Men aldrig kan Elsa tro att det finns vildblomstrande ängar, som i Skräddartorp, blånande berg och småfåglar som sjunger inne i Nordmark. Dessutom skulle hon ju bara få ta med sig en av alla sina katter och vem skulle hon välja? Nej, kontraktet får allt ligga i lådan ett tag till tänker Elsa. 

Boken om Elsa är en fin bilderbok för alla åldrar, trots att den är hcf klassad. Språket är inte “barntillvänt”, utan berättar en historia, med ibland svåra och annorlunda ord. Men en så fin historia kan alla lyssna på.

För dig som är vuxen finns även dokumentären Den inre skogen, om Lars Lerin, på SVT Play https://www.svtplay.se/video/24541825/den-inre-skogen?start=auto

Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter
Lars Lerin
Bonnier Carlsen
Hcf (yb)

Tunnelflickornas förbannelse och Rävpojken

Tunnelflickornas förbannelse och Rävpojken

Eva Hildén har skrivit två deckare, med övernaturliga och riktigt läskiga inslag. Tunnelflickornas förbannelse heter den första boken om Sanna och hennes kompis Erik. Sanna flyttar med sin familj från Skåne till mammas barndomsbygd, Svartsjöholm. Det går inte så bra i den nya klassen , hon är utanför och känner sig ensam. Under en orientering när hon i princip blir lämnad i skogen av sina nya klasskompisar, när hon skadat sitt ben, på ett rör som sticker upp ur marken, upptäcker hon också för första gången att hon har en märklig och annorlunda förmåga. Hon hör hur någon ropar på henne genom röret, som sticker upp ur jorden och hon känner också hur en märklig hetta stiger upp därifrån. Det är en flickröst som ropar och den ber Sanna om hjälp. Sanna är skakad av upplevelsen och tar sig förvirrad hem. Vem är det som ropat på henne ifrån underjorden? Det är först när hon blir kompis med Erik i parallellklassen, som hon berättar för någon om sin märkliga upplevelse. Erik går med på att följa med Sanna till platsen i skogen där hon hörde rösten. Även Erik kan höra hur en tunn liten flickröst ber om hjälp. Varken Sanna eller Erik kan släppa detta. De tar reda på lite mer om vad som hänt på platsen och efter några besök på biblioteket har de fått veta att på platsen i skogen skulle en tunnel byggas 1972, men en mystisk explosion under bygget gjorde att allting stannade av och tunneln rasade ihop. För ännu längre sedan fanns på platsen ett sanatorium för barn. Det brann ner i vad man tror var en anlagd brand 1912.

Vilka är flickorna som ropar på dem? Är de gengångare som blivit fast mellan liv och död? Är det verkligen möjligt och vad skall de göra för att hjälpa dem?

Sanna och Erik ger sig ner i den rasade tunneln för att befria flickorna som är fast i den rasade tunneln.

I Rävpojken finns det också en person i Sannas närhet, som behöver hjälp. Konstiga ljud hörs ifrån lägenheten ovanför under nätterna och samtidigt börjar Sanna få underliga tankar och drömmar om en räv och en liten ensam pojke. I lägenheten ovanför bor en äldre man ifrån Finland berättar Sannas mamma. Det har varit en del problem eftersom han druckit mycket och ibland stört grannarna i huset.

Meddelandena och tankarna som handlar om pojken och räven fortsätter att störa Sanna både under nätterna och dagarna och till slut ber hon återigen sin bästa vän Erik om hjälp. De tar sig in i mannens lägenhet och hittar honom medvetslös i en fåtölj. I en bokhylla finns en hel samling små porslinsrävar.

Skall de kunna hjälpa mannen att komma i kontakt med en mycket viktig person i hans liv? Om de inte lyckas kommer inte mannen att få ro utan kommer att fortsätta sväva mellan liv och död.

Tunnelflickornas förbannelse
Rävflickan
Eva Hildén
B Wahlströms förlag
s 197
Hcg

H som i Harriet

H som i Harriet

Harriets liv är som taget ur en saga. Hennes mamma äger flera stora hus, men mesta tiden tillbringar de på franska Rivieran. I värmen, vid det knallblåa havet, med den goda maten, som Daisy lagar. Daisy, som varit hos Harriet och mamman, så länge Harriet kan minnas. Det är bara mamman och Harriet och Daisy. Det har alltid varit så. Ibland är de i huset vid havet, i Sverige. Huset där morfar och mormor bodde. I det huset finns ett stort grönt skåp, som inte får öppnas.

På varje ställe Harriet bor finns ett piano. Harriet har spelat så länge hon kan minnas och tävlat sedan hon var fem. Mamma är besatt av att Harriet skall spela piano och tävla, men frågan är vad Harriet själv tycker.

Pianotävlingarna kan vara lite varstans i världen och ofta är det samma barn , som dyker upp på de olika tävlingarna. Harriet är bästa vän med Moira, en tysk flicka, som blir alltmer nervös inför varje tävling.

Harriet och Moira är ett stöd för varandra i en värld, där deras prestationer , verkar vara det viktigaste för föräldrarna. Ibland kan Harriet undra om hennes mamma verkligen älskar henne, hon känner att det finns ett avstånd till mamman och det finns så många frågor om hennes barndom hon skulle vilja ha svar på. Mamma undviker dock de flesta frågorna. Hon blir tyst och avslutar diskussionen, när Harriet frågar t ex om brännskadan på mammas ena hand, om varför det inte finns några foton på Harriet när hon var liten och inte minst varför hon inte får öppna det gröna skåpet.

När Daisy, som är Harriets stora trygghet i världen, blir omedelbart avskedad efter en liten eldsvåda vid spisen är katastrofen där och Harriet bara måste få svar på alla sina frågor.

En spännande, sorglig och lite annorlunda bok, för dig, som är mellan 10-13 år.

“Pandemihundar”- En liten trend i barnboksutgivningen.

“Pandemihundar”- En liten trend i barnboksutgivningen.

Som skolbibliotekarie har man ganska bra koll på barn och ungdomsbokutgivningen. Ibland kan man skönja olika trender. Flera olika förlag ger ut böcker med samma teman, ungefär samtidigt. Jag blir alltid så nöjd med mig själv, då jag upptäcker något sådant här, men antagligen är jag inte alls först, utan inte minst alla mina duktiga skolbibliotekskollegor runt omkring mig, har säkert också lagt märke till samma sak. Nåväl, en sak det skrivits om och talats om är ju trenden med “pandemihundar”. Det låter ganska hemskt tycker jag, som om hundarna var sjuka eller något sådant. Så är det ju inte, utan ordet syftar på att många, som jobbade hemifrån under pandemin passade på att skaffa sig hundar. Två av de böcker, som kommit ut nyligen och tar upp hundar och hunduppfostran är En hund till Hedda av Pernilla Gesén och Men Sockan då! av Angelika Weber.

Båda böckerna vänder sig till läsare mellan sex till nio år.

I En hund till Hedda är det Heddas födelsedag. Hon fyller åtta år och det enda hon verkligen önskar sig är en hund. Naturligtvis får hon ingen hund, men kanske går det att beveka mamma och pappa. Kanske kan Hedda visa att hon är villig att lära sig nästan allt om hundar, för att visa att hon visst skulle klara av att ha en egen hund. Kompisarna Ira och Chanelle vill bara leka häst och förstår ingenting, men när Hedda träffar Melvin och får följa med hem och träffa hans lilla hund Grey , är det äntligen någon som förstår henne. Nu är det snart jul och äntligen skall väl mamma och pappa förstå att hon faktiskt är hundexpert!

I Men Sockan då har valpen Sockan blivit unghund och att ha hund är inte riktigt så lätt som Theodor trott. Sockan gör mest som hon vill och lyssnar inte riktigt på Theodor. Hon skäller och drar i kopplet.

Men som tur är får Theodor hjälp med träningstips till Sockan. Kanske är du själv en ung hundägare. Då kan du I vartannat kapitel också ta del av en massa tips om hur du tränar din hund.

Hemmet för bortrövade barn-Planen och Pojke 265.

Hemmet för bortrövade barn-Planen och Pojke 265.

Camilla Lagerqvist har skrivit många spännande bokserier, med historisk bakgrund, för barn och ungdomar i åldern 10-15 år. Hemmet för bortrövade barn , är den senaste serien av författaren.

Camilla Lagerqvist tar ofta upp och skriver om mörka och ibland förbisedda delar av den svenska historien. Hennes senaste böcker har berört första delen av nittonhundratalet. Camilla gör en omfattande research innan hon skriver och därför är böckerna trovärdiga och berörande.

Serien Hemmet för bortrövade barn berör den delen av Sveriges historia , då de fattigaste och mest utsatta barnen, kunde bli sålda på auktion, till lägstbjudande, för att i de flesta fall bli arbetskraft hos bönder, som skamlöst utnyttjade barnen. De blev ofta slagna och fick dåligt med mat, förutom att de fick jobba hårt.

Adam är fjorton år och har tillbringat sina år , som dräng hos bönder, som behandlat honom illa. En dag dyker, hans farfar , som letat efter honom ett tag, upp , för att hämta hem honom. Adam, som alltid trott att hans föräldrar varit utfattiga och att han varit föräldralös blir rejält chockad, då det visar sig att han är arvtagare till Månsparres gods. Hans biologiska pappa har avslöjat i sitt testamente att han har en oäkta son och att han vill att sonen skall ärva honom.

Adam och hans farfar Carl Månsparre, försöker ta igen de år de inte kände till varandra och Carl är lycklig över att han funnit sitt barnbarn. För Adam tar det dock tid att vänja sig vid att plötsligt vara rik, äta god mat och ha fina kläder. Han kan inte sluta tänka på alla de andra mindre lyckosamma barnen, som fortfarande bor kvar hos elaka bönder . En plan börjar ta form hos Adam, då det visar sig att han även ärvt en sommarstuga av sin farfar. Han vill starta ett hem för bortrövade barn. Hans farfar får dock inte veta något, Adam är rädd att han skulle sätta stopp för planerna i såfall.

Tillsammans med Kati, som varit kokerska, på ett barnhem , där Adam bott ett tag och Lilly, som är hans vän sedan innan, börjar de sin verksamhet. Planen är helt enkelt att leta upp barn, som blivit sålda på auktion och i hemlighet föra bort dem till sitt hem.

Det förstår ju alla att detta inte blir populärt hos bönderna, som betalat för “sina” barn. När den andra delen av serien börjar , Pojke 265, har de polisen i hälarna och måste jobba snabbt och smart, för att rädda ännu en liten flicka ifrån misär. Några pojkar, som de också planerat att rädda, har istället blivit satta på anstalt och Adam råkar verkligen illa ut, då han olovligen tar sig in på anstalten, för att rädda dem.

Detta kan låta som en “Kulla-Gulla” historia, ni vet den fattiga flickan, som fick veta att hon var barnbarn till en rik godsherre, men den här berättelsen har en mörkare ton och blir riktigt otäck emellanåt.

Camilla Lagerqvist planerar en del tre och eventuellt även en del fyra i serien.

“Men skall du inte låna en riktig bok”?

“Men skall du inte låna en riktig bok”?

Om faktaboken, som eftersatt kunskapskälla.

Under LitteraLund, Sveriges största barn-och ungdomslitteraturfestival, tyckte jag att ett av de mest intressanta föredragen var diskussionen mellan författarna Bengt Erik Engholm och Sara Sheppard. De slog ett slag för faktaboken, som kunskaps och glädjekälla.

“Faktaboken är eftersatt som kunskapskälla i skolan, istället söker många elever okritiskt på nätet.”Detta menar nätverket GLÄFS , Gruppen för Läsning av Facklitteratur i Skolan, där bl a Bengt Erik Engholm ingår.

Bengt Erik och Sara berättar hur processen går till, när en ny faktabok får liv. Hur väljer man ämnen t ex?Jo utifrån nyfikenhet. Allt de skrivit har kommit till utav intresse och nyfikenhet. Därför har det blivit så många olika böcker för Bengt Erik. Han senaste bok handlar om korpar och andra böcker har handlat om fakirer, havsvidunder och snor, för att bara nämna några.

Sara blev inspirerad av en utställning om dinosaurier, där hon kände att det var hon och femåringarna, som ställde frågor. Senare blev det boken Dino Deluxe. Sara har också skrivit om hajar och mystiska platser på jorden. Dessutom illustrerar hon sina böcker själv.

Som faktaboksförfattare bevakar man forskning, söker fakta, väljer ut material ur källorna. Sättet att arbeta med en faktabok kan med fördel användas även i skolan, då man arbetar med en faktatext.

Läsningen är ju inte fokuserad enbart till ämnet svenska, utan läsa bör man göra i alla ämnen.

Underskatta inte kraften i att läsa en faktabok!

Monica Staub Halling samtalar med Bengt Erik Engholm och Sara Sheppard om faktaböcker.

Anna Woltz på LitteraLund

Anna Woltz på LitteraLund

Förra veckan skrev jag ett inlägg om den holländska författaren Anna Woltz bok Hajtänder, här på bloggen.

Innan hade jag läst Alaska, men det var flera år sedan och Hajtänder fick mig att återupptäcka Anna Woltz På LitteraLund i tisdags hade jag och många andra åhörare lyckan att få höra Anna själv berätta om sitt författarskap.

Anna “lässtrejkade” i ett år, när hon var sex och precis börjat skolan. Hon tyckte att alla böcker var för korta och för enkla. Varför skulle andra bestämma hur böckerna skulle vara tänkte Anna och började skriva böcker själv vid tolv års ålder. När hon var tjugo, kom första boken ut.

I Annas böcker finns alltid någon form av drama eller problem, men detta drama placeras ofta i ett äventyr och det finns alltid mycket humor i böckerna. Den här kombinationen gör att böckerna får ett psykologiskt djup. i böckerna vill Anna skriva, så att vi förstår varför personerna handlar som de gör. Personerna i hennes böcker är ofta ovanligt komplexa för att vara personer i barnböcker.

Anna gör alltid mycket research innan hon ger ut en bok. I boken Alaska har en av huvudpersonerna epilepsi och Anna tog först reda på “allt” om sjukdomen innan hon började skriva boken.

Det var mycket fascinerande att höra Anna berätta om hur hon arbetar med språket i sina böcker.Hon skriver om sina textstycken upp till hundra gånger ibland och hon måste alltid ha ett kapitel fullständigt klart, innan hon skriver vidare på nästa. Detta gör att hennes prosa blir tät och poetisk.Hon är också väldigt noga med att elvaåringarna, som är den ålder hon oftast skriver om, verkligen skall låta som elvaåringar, med rätt ordval.

I sina böcker beskriver hon ofta rädsla, beskrivet ur två olika synvinklar. Rädsla innanför och rädsla utanför personerna och hur de kämpar för att bemästra rädslan på olika sätt. I Annas berättelser måste också alltid finnas hopp, det finns trots allt, alltid en möjlighet att livet blir fantastiskt!

Av sina drygt tjugo böcker har tre stycken hittills översatts till svenska, nämligen Alaska, Gips och Hajtänder. Alla tre utmärkta högläsningsböcker för fyran till sexan.

Anna Woltz samtalar med Yukiko Duke under LitteraLund
Hajtänder

Hajtänder

I morgon skall Atlantas mamma, efter sju månader, få reda på om hon blivit frisk från sin cancersjukdom. Men först måste Atlanta cykla runt hela IJsselmeer, den stora sjön, 360 kilometer på ett dygn. Till sina föräldrar har hon sagt att hon skall sova över hos en kompis.

I första backen krockar hon med Finley, som är på väg på sin cykel framför henne på cykelbanan. Finley är på väg , på en mer planlös cykeltur, bort hemifrån, eftersom hans mamma sagt att hon ångrar att hon fött honom.

Otur att de krockar och att Atlanta nu måste dela sin matsäck med Finley eller är det kanske tur att de träffar varandra. Båda två är på flykt från något och tillsammans blir det mindre svårt att försöka ta sig runt hela IJsselmeer.

Båda två är rädda att förlora sina mammor och kanske tänker Atlanta, kan det hjälpa om hon lyckas ta sig runt hela sjön på ett dygn. Kanske kan hon blidka ödet genom det egentligen omöjliga uppdraget, på cykel i det holländska platta landskapet, med sina fördämningsvallar och sina raka mot eller medvind.

Finley har i ilskan tagit med sig ett par hajtänder, lyckobringande , anser hans mamma och nu har Finley tagit med dem och hans mamma kommer att sakna dem, när hon skall köra upp.

Rätt åt henne tänker Finley och ger hajtänderna till Atlanta istället. Atlanta är definitivt mer värd att ha dem än hans mamma, som ändå inte vill ha honom.

Den här tunna lilla boken av Anna Woltz, känns i hjärtat , när du läser den. Fylld av vänskap, kärlek, sorg, ilska och kamp. Anna Woltz har även skrivit Alaska och Gips.

Författarbesök på Dösjebroskolan

Författarbesök på Dösjebroskolan

Måndagen fjärde april var det dags för Fantasyworkshop, med författaren Charlotte Cederlund på

Dösjebroskolan. Hon träffade fjärdeklassarna och berättade hur hon började sin författarbana. “Jag skrev och ritade skrivhäftena fulla när jag gick i lågstadiet” “Men tror ni att jag var ett barn, som hade lätt att lära mig läsa?”, frågade Charlotte. “Nej jag hade ganska svårt med det, men jag hade så mycket berättelser i huvudet och så mycket fantasi att jag skrev ändå, även om det blev mycket fel i början.”

Charlotte berättar att hon har två yrken, vilket många författare har förövrigt. Hon är både brandingenjör och författare. Charlotte har skrivit mest inom genren fantasy och hon berättar om serien Bråfalls hemlighet för klassen. Inspiration till den serien har Charlotte fått ifrån en verklig plats, en gammal nedlagd gruva i Dalarna.

Sedan är det dags för eleverna att skriva. De får i uppgift att välja ett av tre väsen. Beskriva det. Välja en plats och beskriva den och skriva en kort historia om sitt väsen. Charlotte har förmågan att inspirera, så eleverna kommer snart igång.

Idag 6/4 besöker Charlotte Annelundskolan i Kävlinge.

Gå gärna in på Charlottes webbplats och läs mer: charlottecederlund.se

Stormseglarna!

Stormseglarna!

Tycker du om djur, natur och äventyr? Då skall du läsa första delen i serien Stormseglarna av Jen Marlin och Izzy Burton.

Sofia och Max bor i Starry Bay och är nere och leker i hamnen, där Max farfar har sin båt. I sin lek hamnar de i skogen, som är ett mangroveträsk. Nerkilad bland rötterna i träsket ligger en stor gammal båt halvt begravd. Både Max och Sofia, tycker att det är jättespännande att kliva ombord, trots att delar av trappan saknas och skrovet har hål. När Max tar tag i ratten börjar båten att snurra, fortare och fortare. Plötsligt blir det stilla. På något sätt hade han och Sofia lämnat Starry Bay och hamnat i ett lugnt och grönskimrande hav, där de sakta guppar framåt. Båten, som förut varit sliten och trasig är nu hel och nymålad. Namnet Stormsegel är målat längs sidan. När de tittar ut genom kajutafönstret ser de ett band av gröna, bergiga öar genom fönstret. De har hamnat på Hawaii.

När de hoppar i vattnet för att simma, får de sällskap av en mörk skugga, en stor havssköldpadda.

På stranden hittar de en liten sköldpaddsunge, som febrilt försöker ta sig ner till vattnet. Men varför är det bara en sköldpaddsunge? De träffar på Sofia, en flicka i deras ålder, som verkar veta väldigt mycket om sköldpaddor. Hon berättar att ljuset ifrån hotellen längs stranden förvirrar sköldpaddsungarna, så att de har svårt att hitta vattnet. Därför är det så många sköldpaddsungar som dör. Hur skall de göra för att hjälpa sköldpaddorna? Plötsligt får Sofia en idé!