Browsed by
Etikett: andra världskriget

Vi var vargar av Katarina Nannestad

Vi var vargar av Katarina Nannestad

Syskonen Liesl, Otto och Mia Wolf bor med sin familj i en liten by i Ostpreussen. När berättelsen börjar är kriget i slutskedet, och pappa som klarat sig från att bli inkallad hela kriget på grund av en skadad fot, får ge sig iväg, tillsammans med ytterligare fyra soldater,gamla, halta, lytta och en knappt mer än en pojke.

Inte långt därefter så retirerar den tyska armen, och ryska armen är dem tätt i hälarna. Familjen, mamma, farmor, farfar och barnen måste ge sig av, och det snabbt! Farfar lär barnen familjeträdet utantill, och mamma sydde in familjejuvelerna i sömmarna för att de ska ha något att byta till sig mat och logi med. Mamma präntar in vikten av att hålla hop syskonskaran i Liesl, eftersom att hon är äldsta syskonet blir det hennes ansvar. När de väl är på flykt så finns det stunder av förtvivlan, men även av vänskap och glädje.

En förfärlig stund är när de måste lämna farmor och farfar efter sig, en annan när även mamma försvinner. Liesl kämpar för att hålla ihop resterna av familjen, lillasyster Mia är knappt två år. Utblottade, med bara kläderna på kroppen flyr barnen ut i skogen för att livnära sig på det som finns där och i de övergivna hus de hittar innebär att de gör saker som innan kriget hade varit otänkbara. Känslan för vad som är rätt och fel finns, men nöden har ingen lag, de måste ha kläder och mat för att överleva. Även om det inte är rätt, även om det är farligt. Ibland måste en bli en varg, vargbarn.

Ryktet når dem att Litauen är ett rikt land, kan de bara ta sig dit så löser sig allt. Riktigt så lätt är det givetvis inte, att vara tysk flykting gör en inte populär, inte ens om en bara är ett barn…

Boken är mycket välskriven och spelar på känslor av förlust och saknad. Trots det så finns glädjen och hoppet närvarande. Företeelsen vargbarn, wolfkinder, är historiskt belagd, och avser de många föräldralösa barn som under krigets slutskede överlevde i skogarna och som tog sig till Litauen, precis som Liesl, Otto och Mia. Livet blev inte automatiskt bättre, en del barn blev ”adopterade” och fick nya, Litauiska namn, som skydd för ryssarna, men för en del fortsatte det kringflackande livet med tillfälliga jobb och fattigdom.

Förintelsens minnesdag 27 januari

Förintelsens minnesdag 27 januari

 Den 27 januari är det Förintelsens minnesdag, en dag då minnet av alla dem som mördades under Förintelsen hedras.  Den infaller på samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945.

FN förklarade dagen som minnesdag 2005 och sedan dess så arrangeras manifestationer över hela värden denna dag.

På Rinnebäcksskolan uppmärksammas dagen med en utställning från Forum för Levande Historia om de som gjorde motstånd, och ibland fick betala det högsta priset för sin övertygelse, nämligen med sitt liv. 

Det finns även skyltat med böcker i biblioteket som handlar om Förintelsen och andra världskriget.

Bild på fyra av plancherna från Forum för levande historias utställning

Bild på fyra av plancherna från Forum för levande historias utställning
Bild på fyra av plancherna från Forum för levande historias utställning
Skyltning med böcker på hyllor i biblioteket

Båda böckerna om Ulrike i en samlingsvolym av Vibeke Olsson

Båda böckerna om Ulrike i en samlingsvolym av Vibeke Olsson

Två av de böcker som jag faktiskt kommer ihåg att jag själv läste under min ungdomstid är ”Ulrike och kriget” och ”Ulrike och freden” av Vibeke Olsson. De gjorde stort intryck på mig, jag kommer ju ihåg dem efter sisådär 35 år. Jag blev väldigt glad när jag såg att de tryckts på nytt, och i en volym, men håller de, eller är det som så mycket annat från ens barn och ungdomsår, att det fått lite nostalgins skimmer över sig? Jag beställde boken och nu närmar sig sanningens minut.

Historien börjar i München 1939, Andra världskriget har just brutit ut och vår huvudperson, 12 åriga Ulrike, är en helhjärtat nationalsocialist. Vad annat kan en bli om en hela sin skoltid matats med tanken på att hela ens fosterland förolämpats av världen i avslutet av Det stora kriget, Första världskriget. 

I första boken, ”Ulrike och kriget” får läsaren följa henne och familjen under de sex år som kriget pågår, ta del av de eskalerande svårigheter som kriget innebär med bombningar, ransonering och att pappan blir inkallad. Ulrike, som är 12 när kriget börjar, går också in i puberteten med allt det innebär. Hon är övertygad om att det Hitler gör är det rätta och anger flera av sina grannar för att hon tror så mycket på det. När freden väl kommer är hon desillusionerad och familjen är minimerad.

Boken startar med detta kloka citat av Henry Longfellow

Kunde vi avläsa våra ovänners hemliga historia, så skulle vi i vars och ens liv finna sorg och lidande nog för att avlägsna vårt hat.”

Håller den än? Ja, det tycker jag absolut! Det fina med att läsa om den med vuxna ögon är att den får fler bottnar, jag kan numera även relatera till de vuxnas upplevelser.

Bild på boken bredvid en tänd adventsljusstake med fyra tända ljus

Snabbläst i värmen

Snabbläst i värmen

Jag har just avslutat två lättlästa böcker. Den ena är senaste boken i SPLEJ serien, av Torsten Bengtsson, SPLEJ och mysteriet med den hemska sanningen och Super Human, utan vingar, av R T Martin, första delen i en sci-fi serie.

Jag har läst några av de andra böckerna i SPLEJ serien och även använt några av delarna i läsgrupper. Detta är defintivt böcker med ett innehåll, som räcker för att diskutera kring.

SPLEJ är de fyra vännerna, Peo, Lollo, Ester och Jamal. De har en Youtube kanal, där de lägger upp filmer kring sådant de tycker är viktigt.

I denna nionde del i serien hittar Peo och Jamal , David gråtande på toaletten efter idrotten. Han berättar att två killar hotat honom till livet i hans klass, för att han är jude.
Peo och Jamal förstår ingenting. Hotad till livet i skolan, för att David är jude, varför det?
Även om de blir rädda och förvirrade, vill de absolut hjälpa honom. Men de förstår inte varför David blir hotad för att han är jude. David berättar att det beror på saker som hände under Andra Världskriget.  Snart blir det värre, killarna som hotat Oskar sprejar ett hakkors och skriver Heil Hitler på en vägg på skolan. Nu blir rektorn inblandad och hon bestämmer sig för att snarast sätta stopp för det hela.
Splej gänget tänker att det bästa de kan göra är att spela in en film och lägga upp på sin kanal, där de berättar om vad som hänt. Först måste de lära sig mera om Andra Världskriget. Ord som “koncentrationsläger och Förintelsen” måste de lära sig mer om. Plötsligt får Peo en idé. De kanske skulle kunna intervjua Davids farmor, som suttit i koncentrationsläger, när hon var barn. Skulle det vara möjligt, skulle hon orka? När de kommer fram till sommarstugan, som de har som studio är någon redan  där, någon som inte vill dem väl.

Super Human/ utan vingar, första delen i en lättläst sci-fi serie, med serietiteln Superhuman.

Cassies förra födelsedag var ensam och sorglig. Hon och hennes vänner hade gått skilda vägar av olika orsaker. Nu när hon skall fylla sexton år har hon nya vänner och det blir en rolig födelsedag. På natten har Cassie en mycket verklig dröm. Hon drömmer eller känner att hon svävar flera meter över marken. Drömmen är så verklig att hon vaknade och försökte sätta sig upp, men då finns ingen säng att ta tag i. Hon befinner sig verkligen några meter upp i luften. Cassie har under en lång tid haft drömmar om att kunna flyga, men nu verkar det som att hon verkligen har den förmågan.

Bokens titel Super Human, syftar på olika superförmågor en människa skulle kunna ha i framtiden eller  bara i bokens värld. Den stora frågan för Cassie är, skall hon avslöja sin förmåga eller skall hon hålla tyst om den. Hon är rädd att bli betraktad som underlig om hon avslöjar att hon kan flyga. I en nödsituation ställs hon inför ett ultimatum.

Detta är två lättlästa böcker för 9-13 år. Båda har ett budskap och ett viktigt innehåll, dvs “att få vara den man är och att bli accepterad för det. Lätt att säga, svårare att efterleva. Kanske kan böcker ibland hjälpa oss en bit på vägen.

Tulpanpojken

Tulpanpojken

Jag gillar böcker som bygger på verkliga händelser och det frågar många elever efter också. I dagarna har jag läst Christina Wahldéns Tulpanpojken. Denna bok bygger på händelser som Christinas mamma var med om 1946, året efter det att andra världskriget slutat. Christinas mamma som i boken kallas för Britta, bodde då på en gård, huset Fridhem, i Tystberga utanför Nyköping. Hon bodde där med sina bröder, föräldrar och hunden Jeppe.Till gården kommer Wim, en holländsk pojke som har haft det svårt och fattigt i Holland under kriget. Speciellt den sista krigsvintern fanns det nästan ingen mat alls i Holland. Många dog och de flesta svalt. När freden kom skickades många barn och ungdomar bl a till Sverige för att få bo i familjer, få lugn och ro och för att äta sig mätta. Barnen stannade allt mellan några månader till flera år i Sverige. Wim stannade ett helt år hos familjen Ängberg i Tystberga.

Berättelsen om Tulpanpojken handlar om året i Sverige med tillbakablickar, via Wims tankar, på världskriget. Wim är elva år när han kommer och vi får veta hur Wim tänker och känner. Först tycker han allt känns främmande och konstigt och han saknar sin egen familj väldigt mycket. Efterhand blir han alltmer kompis med familjens barn och han lär sig svenska bättre och bättre. Hela tiden njuter han av den underbara maten som mamma Margareta lagar. Efter ett år i Sverige är det dags för Wim att återvända hem, detta blir jobbigt både för Wim och familjen Ängberg.

Berättelsen om Wim, Tulpanpojken, griper tag i mig och jag kan inte sluta läsa boken förrän sista sidan är utläst. Boken passar för 10 -13-åringar. Boken Spionen i äppelträdet har Emelie tidigare skrivit om på Biblioteksbubbel. Huvudpersonen, Ester, i denna bok är kompis med Wim i Tulpanpojken.

En bildroman du inte får missa!

En bildroman du inte får missa!

Kanske har du läst “Din tur, Adrian” av Helena Öberg och Kristin Lidström? För några år sedan nominerades de till Augustpriset för sin bok. Nu har de tillsammans skapat en ny bok, “Kattvinden”. Det är en bildroman där text varvas med längre bildsekvenser.

Boken börjar med en längre bildsekvens som berättar att någon för många år sedan dog i en flygolycka. Därefter kommer ett längre textavsnitt där vi förflyttas till nutid. Vi får lära känna Manda och hennes farfar. Manda bor med sin mamma på farfars kontor sedan Mandas pappa försvann. Det måste alltid vara städat och fint där och när farfar arbetar måste de vara alldeles tysta.

En dag, strax före sportlovet, säger farfar att Manda ska få jobba med honom på lovet och tjäna pengar. Farfar är mäklare och har fått i uppdrag att sälja ett värdefullt kråkslott, Villa Bellevue. Det händer märkliga saker på slottet och med tiden växer en berättelse fram om slottet och de människor som levde där under andra världskriget. Det visar sig att personen som dog i flygolyckan och farfar är en del av slottets historia.

Det här är en väldigt bra bok, så bra att jag sträckläste den. Jag tycker om bokens upplägg med text- och bildavsnitt. Illustrationerna är vackra och berättelsen fängslande. Boken passar att läsa från cirka elva år.

Spionen i äppelträdet

Spionen i äppelträdet

Böcker om andra världskriget finns det många, fantastiska osannolika historier om människor som överlevt arbets- och förintelseläger mot alla odds. De är ofattbara, hemska dokument över Europas historia. Men hur var det för de som var kvar, som lyckades gömma sig hos mer eller mindre godhjärtade människor tack vare motståndsrörelsen? De som under flera år skiljdes från sina familjer och flyttade runt mellan olika gömställen.

https://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9129711525Esther är en alldeles vanlig judisk flicka i en holländsk stad. Hennes bästa vän är Wim, en pojke som bor i närheten. Efter att nazisterna tagit över makten får Esther inte längre leka med Wim, hon får överhuvudtaget inte gå in i parken där de brukade spela fotboll, inte gå i skolan där hon brukade gå och föräldrarna får inte längre sälja varor i sin butik till vem som helst. De kan ändå bo kvar i sitt fina hus mitt i stan, men oron stiger. När Esthers faster och hela hennes familj försvinner bestämmer sig föräldrarna för att de ska försöka gömma sig. Esthers två syskon förs iväg under natten, på morgonen kommer en ung man och hämtar Esther och därefter går föräldrarna själva under jorden. Esther hamnar ute på landet, på en bondgård. Hon hatar det. Hon får namnet Eva och en ny bakgrund som kristen överlevare efter bombningarna av Rotterdamm. Bondfrun är elak och det är smutsigt överallt. Barnen i familjen ser ner på Esther, hon får leva på potatis trots att hon ser att motståndsmännen kommer med kuvert fulla med pengar till familjen varje månad. Esther får inte vara ute, hon sliter hårt i köket och sover i ett rum bredvid hönshuset. Efter att gården utsatts för en razzia, där nazistiska soldater letat efter gömda flyktingar eller andra förbjudna saker, vågar bondfrun inte ha kvar henne och motståndsmännen flyttar henne till ett barnlöst par i en stad. Hos paret finns en hund och ett stort bibliotek, som blir Esthers räddning under de långa dagarna när hon inte får gå ut, men paret lever med en stor sorg som till slut gör frun sjuk. Esther måste flytta igen…
Under de två åren som Esther lever gömd och skild från sina föräldrar skickar hon och hennes mamma små korta brev till varandra via motståndsmännen som kommer med ojämna mellanrum. Men Esther kan aldrig skriva sanningen till mamman. Vare sig när hon har det hemskt eller när hon har det bra. Trots att hela Esthers familj överlever kriget blir det aldrig mer som innan. Det är förlorade år som de aldrig kan få tillbaka, aldrig riktigt kan prata om och som splittrar familjen. För Esther är sorgen efter fastern och kusinerna nästan större än glädjen över att ha sin familj kvar.
Spionen i äppelträdet är en verklighetsbaserad berättelse. Den bygger på den verkliga Esthers livsöde, även om delar av historien kommer från andra gömda flyktingar. I boken är det den gamla Esther som sitter i sitt hus i Israel och berättar för sitt barnbarn om de där åren. Det är en stillsamt berättad historia, även om den stundom är både spännande och gripande. Christina Wahldén har också skrivit en bok om Wim, Esthers barndomskamrat, i Tulpanpojken.
Krig och kärlek

Krig och kärlek

Förra året på Alla hjärtans dag skrev jag om en tonårsfavorit som fortfarande håller, En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Idag tänker jag göra det igen. Även denna historisk och förlagd till andra världskriget. Men i Molnfri bombnatt får vi möta tyska Hedwig, dotter till socialdemokratiska föräldrar. Socialdemokratin förbjöds när nazizterna kom till makten och i och med detta fängslas pappan. Hedwig har sedan barnsben gått på Hitlerjugends möten, i ett försök att rädda sin pappa, men har med åren blivit övertygad nazist. När hon är 17 år möter hon SS-mannen Wilhelm och blir nästan omedelbart förälskad. Hon som är så alldaglig, lång och utan kurvor, kan inte förstå vad denna stiliga man ser hos henne. Mot Hedwigs mammas vilja inleder de ett förhållande och Wilhelm intygar att han inte bryr sig om att hennes far är landsförrädare – det är ju vad Hedwig tror som är av betydelse.
Hedwig och Wilhelm förlovar sig och får en dotter, men krigets verklighet tvingar isär dem. Hedwig blir arresterad och hamnar i koncentrationsläger på grund av ett misstag och under tiden bombas Hedwigs hemstad sönder och samman.
Kriget förändrar både Hedwig och Wilhelm mycket. Hedwig hoppas att de, trots allt de gått genom, ska kunna bygga vidare på sin relation, men Wilhelm inser vad som väntar efter rättegången och klarar inte av att leva med vad han gjort.
Efter kriget åker Hedwig till Sverige där hon träffar Evert. Evert är brinnande socialdemokrat och ser livet i svart och vitt, ont och gott. Han kan inte tro att Hedwig någonsin varit nazist, därför har Hedwig heller aldrig kunnat berätta allt för honom. Men nu är Evert död sedan många år, och nazisterna marscherar genom Stockholms gator. Det är dags att berätta hela sanningen.
Molnfri bombnatt är en fantastisk kärlekshistoria, men ännu mer är det en fantastisk berättelse om identitet och att våga erkänna sina fel och brister, både inför sig själv och inför andra. Det handlar om att vi blir vilka vi är genom en mängd slumpar och sammanträffanden, olika sidor mejslas fram genom vilka människor vi möter och de händelser vi är med om, men en del av vår innersta personlighet kommer alltid att finnas där och komma fram när den får chansen.
Boken kanske passar bäst från gymnasiet och uppåt, men kan säkert läsas från åttan av starka läsare. Jag hoppas att många gör det.
Förintelsens minnesdag

Förintelsens minnesdag

Bild från DN 27 jan 2018

I lördags, den 27 januari var det Förintelsens minnesdag. Detta uppmärksammades på olika sätt runtom i Sverige och i världen.

Det är viktigt att inte glömma!

Ett sätt att inte glömma denna förfärliga och mörka tid av vår historia är att via litteraturen ta del av berättelserna och minnena. Sedan kan vi diskutera vad som hände och hur man kan undvika att det händer igen.

Om några veckor ska åttorna på Tolvåker läsa var sin bok om andra världskriget. Jag håller på att plocka ihop böckerna och för diskussioner med lärarna om vilka böcker vi ska ha med och hur man kan arbeta med dessa.

I lördags tipsade Lotta Olsson på DN om några bra barn- och ungdomsböcker som handlar om andra världskriget. Läs gärna hennes inlägg.

Kura gryning

Kura gryning

Har precis förberett biblioteket på Nyvångsskolan, för Kura gryning läsning i morgon bitti. Praktiskt att ha bokhyllor som kan rullas åt sidan och göra plats för två klasser, sittande på golvet för att lyssna.
Jag kommer att läsa ur “Anne Franks dagbok”, för 4-6 och något av Tove Jansson för 1-3.
Har idag bestämt vilka stycken jag skall läsa ur “Anne Frank”. Boken tog nästan andan ur mig emellanåt, trots att jag läst den säkert fyra gånger tidigare.. Annes medvetenhet och ändå omedvetenhet, mognad och “tonårstrots”, samtidigt. Livsglädjen och intelligensen och allt detta med vetskapen hos läsaren om vad som kommer att hända.

För mig är det komplett omöjligt att basera allting på död, elände och förvirring. Jag ser världen allt mer omvandlas till en öken, jag hör allt tydligare åskan gå, den som kommer att döda även oss, jag lider med miljontals människor, och ändå, när jag blickar upp mot himlen tror jag att allt detta ska vändas till något gott, och att även den här ondskan skall upphöra, att det åter skall bli lugn och fred i världsordningen. Till dess måste jag värna mina idéer, i tider som kommer kanske de kan bli verklighet!
Din Anne M Frank