Bläddra efter
Månad: mars 2014

Att få tillgång till böckernas värld

Att få tillgång till böckernas värld

Jag blev så inspirerad av Marias fantastiska inlägg om högläsning och texters betydelse.
Därför vill jag berätta om resan som en av våra förskoleklasser har gjort under det här läsåret. I höstas kom gruppens förskollärare och berättade om hur illa ställt det var med deras barngrupp, de kunde inte lyssna eller ta till sig berättelser när pedagogerna högläste.
De bestämde sig för att ändra på det och har verkligen läst för dessa barn, i mindre grupper och i den stora gruppen. Vi har försökt välja korta texter med rak handling och avslutade händelser i varje kapitel. Där har t.ex. Emilböckerna och böckerna om Iggy fungerat bra. De har naturligtvis läst massor av bilderböcker där de skapat förförståelse genom bildpromenader innan läsningen och samtal under och efter läsningen.
Olczaks bokserie Jakten på Jack blev i början av våren en klar favorit. När jag kom med de efterlängtade fortsättningarna blev jag formligen överfallen av jubel och engagemang redan i hallen.
Strax innan jul läste förskollärarna Skåhlbergs Kalle som lucia. Den väckte mycket engagemang och de gillade verkligen berättelsen.
I går hade jag förmånen att ha ett boksamtal med gruppen. De fick berätta för mig vad de redan visste om Kalle. Jag frågade om de skulle vilja vara vän med honom och det var många som ville. Sedan läsberättade jag Kalle med klänning. Förskollärarna antecknade barnens kommentarer som de ska arbeta vidare med i gruppen.
Vilken tur att den här gruppen har fått så skickliga och engagerade förskollärare!

Barbro Lindgren m fl och Högläsning

Barbro Lindgren m fl och Högläsning

Emelie skrev igår om årets ALMA-prisvinnare Barbro Lindgren.
Fantastiskt kul – GRATTIS Barbro Lindgren!


Barbro Lindgren är för mig alltid förknippad med ett
klassrum i mörkaste Småland, vi gick i fyran och hade fått en ung magister (som
vi kallade honom) som kom från Stockholm. 
Magistern satt i sin kateder på upphöjningen längst fram i den gamla
skolan. Det var knäpptyst i klassrummet, Peo (som han hette) läste högt på sin
utpräglade Stockholmsdialekt ur Jättehemligt.
Han läste med inlevelse, ibland jättetyst (när det var hemliga saker) ibland
skrek han till när texten krävde det. Jag kan fortfarande 35 år senare precis
känna stämningen från detta klassrum. Vi var med om något spännande, något lite
hemligt och förbjudet som fick alla de tre böckerna upplästa för oss! Först Jättehemligt sedan Världshemligt och till slut Bladen
brinner
.

Något år senare hade vi både bytt lärare och klassrum. Men
än en gång fick vi vara med om ett äventyr! Denna gång tillsammans med Jonas,
Annika och David på Selanderska gården i Ringaryd. Heltäckningsmattan luktade
innestängt men värmde våra fötter när klassen även nu satt knäpptyst och
lyssnade på när Pelle, också mycket inlevelsefullt, läste högt ur Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Pelle
viskade Jonas viskningar i trädgården, han rapporterade Jonas rapporter i
bandspelaren och han väste fram Julia J:son Andelius schackdrag i telefonen.
Det var så otroligt spännande! Denna bok har jag själv läst högt för alla mina
tre barn.

Ett par år senare, slutet av 80-talet och min studentdag.
Gymnasieklassen är för sista gången samlade i ett klassrum. Om bara några
minuter ska vi skingras, ut på skolgården, ut i livet. Klassföreståndaren och
tillika svenskläraren Ingrid delar ut och läser högt de sista stämningsfulla
styckena ur Tunströms fantastiska bok Juloratoriet.
En så otroligt vacker text som avslut på en sorglig men ändå ljus berättelse om
Sunne och Sidner. Lyssna bara på dessa rader: ”Vår historia hinner fatt oss och mig hann den ifatt denna dag i skogen,
när jag till min stora förvåning upptäckte att jag redan var född men inte
varit med och gjort något åt det, inte lyssnat, inte blivit en av tonerna – – –
Musiken vävde ett nät omkring mig, blev till väggar och tak i en mäktig
byggnad, i vars ställningar jag klättrade omkring: en ofärdig katedral, som
svävade högre och högre.”

Jag har såklart varit med om väldigt mycket under min
skoltid. Men det som jag har skarpast minne av från låg- och mellanstadietiden
är absolut högläsningstillfällena. Jag kommer inte ihåg så mycket från alla de
matte-, engelsk- eller svensklektioner som jag måste ha haft men jag kan i
detalj komma ihåg stycken från böcker som har lästs högt för mig.

Så till alla Sveriges lärare och föräldrar: Läs mycket och
högt för era elever och barn! Det gör skillnad och det ger barn minnen som
varar livet ut! I mitt arbete som bibliotekarie är jag också med om många
elever som vill låna just den boken som läraren precis har läst högt. Just för
att det var en så härlig och positiv upplevelse för eleven. När jag ibland
bland de äldre eleverna frågar efter någon riktigt bra bok de läst är det inte
helt sällan som eleverna nämner någon bok som någon lärare har läst högt för
dem.

Min högst personliga topplista på bra högläsningsböcker just
nu är:
För lågstadiet:

Nilsson, Jag, Dante och miljonerna
DiCamillo, Edward Tulanes fantastiska resa
Morgenstern, Hemliga brev

För mellanstadiet:

Sandén, Ett hus utan speglar
Lidbeck, Barnhemmet
Zak, Alex Dogboy
Selznick, En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret

För högstadiet:

Nordin, En sekund i taget
Berggren, En enda kväll
Valentine, Dubbelgångaren


Tack till Peo, Pelle och Ingrid som gav mig oförglömliga
högläsningsstunder!
Bättre sent… Årets ALMA-pris

Bättre sent… Årets ALMA-pris

Lite sent har turen kommit till oss att uppmärksamma gårdagens stora händelse:
Igår tillkännagavs nämligen att vår alldeles egna Barbro Lindgren har tilldelats årets ALMA-pris. Fantastiskt!

Bild från ALMA-prisets webbplats

Så här lyder juryn motivering:
”Barbro Lindgren är en litterär nydanare.  Hon har med språklig djärvhet och psykologisk nyansrikedom förnyat inte bara bilderboken för de allra minsta utan också den absurda prosaberättelsen, den existentiella barndikten och den realistiska ungdomsskildringen. Med absolut gehör gestaltar hon såväl ljusa lyckoögonblick och lekfulla upptåg som livets gåtfullhet och dödens närhet.”
HÄR kan du läsa mer om pristagaren och priset.


I hennes produktion finns så mycket, och hennes produktiva tid är sååå lång. Den första boken kom ut redan 1965. Och förra året kom den senaste. Det finns väl ingen som är uppväxt under de senaste 50 åren som inte har läst något av Barbro Lindgren. Hennes böcker var självklara när jag var barn och de är självklara när jag läser för min 2-åriga dotter nu. Hon älskar Max, Vilda bebin och senast igår läste vi Här är den lilla gården. Och det finns så mycket mer att se fram emot. Både nyare bilderböcker som de om grisen Benny, och gamla klassiker som Vems lilla mössa flyger och Loranga. 
Det är också härligt att jag för en gångs skull kan skylta lite med ALMA-pristagarens böcker. Dags att fixa det nu!

En hyllning till boken

En hyllning till boken

Spanarna är ett program i Sveriges Radio P1, som har funnits i drygt 25 år. I programmet från den 28 februari gör Jessika Gedin en mycket vacker hyllning till boken. Kanske inte helt oväntat, Jessika leder ju numera TV-programmet Babel,  har drivit förlag och varit i böckernas värld i stort sett hela sitt vuxna liv. För att inte säga hela sitt liv.
I programmet talar hon om att ett bibliotek är som ett helt universum där det är möjligt att resa i tid och rum. Efter hyllningen spanar hon på robotböcker och böcker som robotar. Lyssna gärna! Vill du inte höra hela spanartrion börjar Jessikas spaning 18 min in i programmet.

Skräcken

Skräcken

I höstas skrev jag om Varelserna: Elias bok (du kan läsa om den HÄR) och nu har äntligen uppföljaren Emmas bok kommit.

Emma och Sebbe är ensamma överlevande efter massakern i Kappelshamn. Det hade gått rykten om ett räddningsfartyg från fastlandet och hamnen var fulla av bilar med människor som hoppades kunna komma undan farsoten. Men skeppet var fullt av Varelser som slaktade alla i hamnen. Alla utom Emma och Sebbe som lyckades fly. Det enda Emma kan tänka på är att hitta Elias igen. Han skulle komma efter till Kappelshamn, men hann inte fram innan katastrofen och Emma är fast besluten att ta sig tillbaka och hitta honom. Hon och Sebbe måste bara hitta mat och överleva natten först. Men att var och en är sig själv närmast blir Emma varse när hon stöter på ett litet gäng vanliga människor, som inte är ett dugg snällare än Varelserna. De tar nästan all mat som Emma hittat och hotar henne dessutom till livet. Men alla har inte blivit elaka av kaoset. I en liten stuga vid havet hittar de Maud. Maud har mat och vatten och hon har ensam lyckats stå emot Varelsernas attacker i flera veckor. Här får de stanna om de vill. Men Emma kan bara tänka på en sak. Hon måste hitta Elias!

Informationssökning

Informationssökning

I denna vecka har jag tillsammans med SO-läraren haft
informationssökningspass i alla sjuor på Tolvåkerskolan. I samband med temat
Folkslag/Naturreligioner pratar vi om bra frågeställningar (det allra
viktigaste när man ska söka information), bra söksidor (där pratar vi om ne och
wikipedia för att sedan ta oss vidare till olika sökträffar via google) och om
att vara källkritisk. Vad ska man tänka på när man kommer in på en sida på
nätet? Är sidan uppdaterad, Går det att kontakta den som har skrivit? Vem
ligger bakom sidan? När man pratar om källkritik kommer man oftast in på
intressanta diskussioner med eleverna om vilken information man kan lita på och
varför och vad som är syftet med olika söksidor.


Dessa lektioner känns mycket viktiga! Vi märker att eleverna
har gått igenom en del på mellanstadiet men det är mycket olika nivå på deras
kunskaper om informationssökning och källkritik. Att bli en bra
informationssökare och en källkritisk människa blir man inte heller med en gång.
Där behöver eleverna tränas mycket och ofta och vi pedagoger behöver ständigt hjälpa
till, visa och lyfta olika exempel för att få med oss alla.

På vår webbplats har vi gjort en ”informationssökningssida”
med bra söklänkar och lite kom ihåg över vad man ska tänka på när man är
källkritisk.

På den nya sajten MIK-rummet finns också mycket bra att läsa
och öva sig på och det handlar om unga och medieanvändande. Här kommer du
direkt till deras sidor om ”Finna, analysera & kritiskt granska information”

Loranga, Loranga!

Loranga, Loranga!

Loranga, Loranga! En väldigt stor utställning om Barbro Lindgrens universum 23/3 -7/9 , på Dunkers Kulturhus i Helsingborg, ser jag fram emot!
Utställningshallen kommer att förvandlas till en Barbro Lindgrensk värld och det kommer att finnas många aktiviteter kopplade till detta. Det kommer att finnas många läsfrämjande aktktiviteter , bla inom projektet Bokhunden www.bokhunden.se, högläsning och Läspromenad.
Man kommer även att kunna se film, höra musik och skapa själv i anslutning till utställningen.
http://www.dunkerskulturhus.se/utstallning/platshallare-utstallning/loranga-loranga/

Lättläst är inte lätt

Lättläst är inte lätt

Många av bokförlagen ger idag ut lättlästa böcker. En hel del av dessa böcker är inte särskilt lättlästa. Det blir ju inte en lättläst text bara för att man drar ner på antalet ord och gör boksidor med kortare textmassor. Mer än en författare har vittnat om att det är bland det svåraste som finns, att skriva lättläst.
Nästa utmaning är att skapa ett innehåll med en handling som fängslar och berör. Många böcker känns mest händelselösa och platta. Det finns författare som klarar det med bravur ex. Cecilia Lidbeck, Mårten Melin och Torsten Bengtsson.
En annan duktig författare och dessutom illustratör är Erika Eklund Wilson. Hon ger ut flera olika lättlästa hästböcker på olika förlag. Böckerna om nybörjarryttaren Märta, Stall lilla stjärna och böckerna om hästen Hallon.
Jag tycker hon lyckats skapa en lättläst text som fungerar med stort stöd i de smått humoristiska bilderna. Dessutom finns det ett djup i berättelserna

med mycket känslor. Spänningen inför att börja rida och samtidigt rädslan inför dessa stora frustande djur. I de senaste böckerna om Hallon ryms stor dramatik i relationen till bästa kompisen. Om hon nu är en bästa kompis fortfarande. Tur att Tyra, Hallons ägare är så sjyst.
Jag ser fram emot fler böcker av Erika Eklund Wilson.

A story of Children and Film

A story of Children and Film

Igår var jag på Film i skolan dagen i Malmö. Detta är en del av BUFF-Barn och-Ungdomsfilmsfestivalen. Gårdagen hade barn och unga och kreativitet som tema.
Tenderar den svenska skolan att bli så skrämd av PISA resultat att vi bara går in för resultat och inte ser till barnets sätt att ta till sig kunskap, kanske en lång slingrande väg genom skapandet, frågar professor Gunilla Dahlberg.
 

En skola i Mönsterås hade sedan flera år jobbat med skräckfilm. Först en ordentlig genomgång av den litterära genren Skräck, genom historien och sedan över till film, manusskrivande, filmning, redigering. Mycket framgångsrikt och uppskattat av eleverna.
En av de mest njutbara upplevelserna under dagen var filmen ”A story of Children and Film” av den skotske regissören Mark Cousins. En dokumentär om hur barn skildrats på vita duken, sedan början av nittonhundratalet. En drömsk, stundtals hemsk, sorglig och vacker film, där han följt vissa teman som Dröm, Klass, Ensamhet.
Fantastiskt vackert foto.
 http://astoryofchildrenandfilm.com/