Bokmässan 2017

september 30, 2017 Ninni Malmstedt Kommentarer 0 kommentarer

Årets Bokmässa bjöd, som sina föregångare, på många bra seminarier. Temat för året var Bildning, vad det innebär och står för.

Jag lyssnade bland annat på Felicia Margineanu och Radu Vancu när de samtalade om sociala mediers betydelse för bla Arabiska vårens händelser och demonstrationerna i Rumänien runt årskiftet 15/16. Radu var själv väldigt aktiv i dessa demonstrationer som var folkets svar på en korrupt regerings lagförslag på att dra tillbaka en lag om korruption. Demonstrationen samlade hundratusentals människor, men var väldigt fredlig till sin natur. Felicia åker runt på skolor och undervisar elever, lärare och föräldrar om hur det går att använda sociala medier i en demokratisk anda och för att påverka.

En helt annan inriktning hade seminariet “Får man skriva någon annans historia?” Här samtalade Camilla Lagerqvist, Charlotte Cederholm och Mats Berggren om att skriva historier som inte kan vara självupplevda. Alla tre menar att som barn och ungdomsförfattare så blir en ifrågasatt när en som medelålders, vit man skriver om invandrade förortstjejer, eller när en som infödd skåning ger sig i kast med en berättelse om en samisk tjej. All tre var rörande överrens om att om författare själva skulle har upplevt det som de skriver om så skulle mycket av världslitteraturen inte ha funnits. De hade dock lite olika åsiker om hur detaljerade beskrivningar böcker kunde innehålla, allt från Mats som nästan inte beskriver någonting, utan låter läsaren forma sina bilder, till Camilla och Charlotte som menar att beskrivningarna behövs för att ge läsaren en förförståelse för kulturen eller tidsandan.

En programpunkt som jag tyckte mycket om var när Martin Widmark och Mats Wänblad pratade om sina böcker om Halvdan Viking. Vilket samspelt par de verkar vara! Mats är arkeolog och illustratör, vilket är en perfekt kombination! De avslöjade också att Östbyn och Västbyns verkliga förebilder är Uppåkra och Lund. Höje å har dock växt en smula i böckerna. De berättade att det just nu spelas in en långfilm om Halvdan och Meia med en stor budget och intressanta skådespelare, bla Peter Haber.

Läs mer om filmen här

I seminariet “Att synliggöra det osynliga” diskuterades hur det ska gå till för att synliggöra skolbibliotekens betydelse för måluppfyllelse. Panelen hade olika erfarenheter av samarbete och mycket görs, medan annat är svårare. Någor som de var överrens om var att rektorns syn på skolbiblioteket är av stor betydelse. Att sammanföra lärarens och bibliotekariens kompetenser är också oehört viktigt, så att skolbiblioteket inte bara blir en “blingbling accessoar” som Louise Limberg, senior professor på Högskolan i Borås, uttryckte det.

Ett seminarium hade namnet “Varför måste jag läsa det här – och när?”. Det handlade om litteraturkanon och hur klassuppsättningsböcker väljs ut och presenteras. Ibland får en som lärare just den frågan, “Varför måste jag läsa detta?” och då gäller det att ha ett bra svar på den frågan! Som slutkläm så skickade Pär Sahlin med oss denna fråga: På vilket sätt bidrar texten, som du har valt, till att dina elever söker sig till skönlitteraturen i framtiden? Det är ju onekligen nåt att tänka på!

Sist men inte minst så deltog jag på ett monterprogram som förklarade hur en på ett enkelt sätt kan lära elever programmering med hjälp av matematik. Lagom till det är dags att faktiskt börja lära ut programmering så släpper Natur och Kultur en webbaserad matematik/programeringssida, där de med en låg tröskel förmedlar kunskapen om hur en lär sig programeringsspråket Python med hjälp av redan existerande matematikuppgifter. Enkelheten i detta imponerade på mig, jag förstod faktiskt en del!

Jag deltog i flera seminarier och scenprogram, men hann även utforska mässan och alla dess montrar. Så mycket bra böcker det finns!!!! Jag fotograferade och samlade bokmärken för att komma ihåg vilka böcker som jag “måste” köpa när jag kommer tillbaka till skolan igen. Lite kändisspaning blev det också, Björn Ranelid skymtade förbi, Kim M Kimselius signerade böcker i sin monter, Jo Salmson berättade att tredje delen i “Drakarnas öde” är färdigskriven till hälften, och så fick jag möjlighet att lyssna på underbart roliga och härliga Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck, från podden “Bladen brinner”, när de pratade om föräldrar i barn och ungdomslitteratur.

Två härligt fullmatade dagar med många intryck!

Temavecka MIK

september 29, 2017 Lena Nilsson Berg Kommentarer 0 kommentarer

Under vecka 39 har Nyvångsskolan temavecka MIK .MIK står för Medie -och Informationskunnighet. Temaveckan har som syfte att alla skall komma igång och jobba med MIK och arbetet skall naturligtvis fortsätta även efter v 39.
I våras fick jag som är bibliotekarie i uppdrag av Camilla, vår rektor att i samråd med pedagogerna, ta fram en MIK plan för skolan. Vi hade som utgångspunkt Skönadalskolans MIK plan, som redan
funnits några år. I början av terminen var Nyvångsskolans plan klar att presenteras för hela skolan. Jag hade i samråd med pedagogerna och Camilla omarbetat planen, så att den skulle passa Nyvång och även lagt till en del nya länkar och lektionstips.

Denna veckan har planen provats i praktiken. Alla årskurser hittar tips på lektioner att jobba med inom bild/film, sociala medier och informationssökning/källkritik. Som övergripande “tema” har vi haft “De fem superfrågorna” Vad, Vem, Hur, När, Varför, med vilka man kommer långt om man vill undersöka trovärdigheten hos en källa.

De som vill har kunnat boka mig för lektioner och det är ju något vi kommer att fortsätta med naturligtvis.

Källspanarna(Gleerups förlag), är ett material vi jobbat mycket med under veckan. Det är ett mycket heltäckande material med mängder av färdiga lektionstips och kopieringsmaterial.

I foajén kör vi filmen “Hajen som blev viral”, om vad som kan hända om man delar okritiskt.

I nästa vecka hoppas vi att en del av det som klasserna jobbat med skall presenteras på skärmar eller på vår monitor.

Kan vi bli Årets Skolbibliotek?

september 28, 2017 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Nationella Skolbiblioteksgruppen är ett nätverk av organisationer som samverkar för att stärka skolbibliotekens roll i svensk skola, jobbar för ökad bemanning av skolbibliotek och uppmärksammar beslutsfattare på vikten av fungerande skolbibliotek för skolans utveckling och elevernas måluppfyllelse. De sprider också kunskap om goda exempel genom utmärkelsen Årets Skolbibliotek. Vem som helst kan anmäla sitt skolbibliotek och en jury bestående av representanter för Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Svenska Skolledarförbundet, DIK och Svensk Biblioteksförening nominerar tre skolbibliotek. Juryn tittar speciellt på:

skolledningens del i utvecklingsarbetet

att skolbiblioteket har en integrerad roll i skolans måluppfyllelse avseende läsning och medie-och informationskunnighet

skolbibliotekets tillgänglighet avseende elever i behov av särskilt stöd

att skolbiblioteket strävar efter att jämställa alla elevers behov av medier, oavsett modersmål

en bemanning som motsvarar skolans behov

Vi i skolbiblioteksgruppen i Kävlinge är mycket spända och förväntansfulla eftersom vår verksamhet har blivit nominerad till utmärkelsen Årets Skolbibliotek. Om drygt två veckor presenteras vinnaren och vi håller såklart tummarna för att det blir vi!

Att presentera ett bibliotek

september 28, 2017 Lena Nilsson Berg Kommentarer 5 kommentarer

Jag vill att alla elever skall känna sig välkomna till skolbiblioteket. Igår hade jag en biblioteksintroduktion för nyanlända elever på Olympiaskolan. Eftersom Olympiaskolan är mottagningsskola i Kävlinge kommun har vi många nyanlända elever. Elever med mycket olika bakgrund. Vissa har aldrig gått i skola eller sett ett skolbibliotek, vissa finner sig direkt tillrätta och känner igen skolmiljön som något de behärskar. Alla skall känna att skolbiblioteket är till för dem, oavsett bakgrund.
Fr om den här terminen hade jag idén att göra en samlad och lite mer omfattande introduktion av skolbiblioteket för de nyanlända eleverna än att bara göra ett lånekort och visa hur man lånar.

Igår kom den första gruppen för biblioteksintroduktion till mig. Jag hade gjort ett bildspel med text på enkel svenska, där jag presenterade biblioteket. Med i gruppen fanns tolkar som hjälpte barnen att förstå. Efter bildspelet fick alla som ville låna och jag passade på att speciellt visa vår mångspråkshylla.

Kritiskt textarbete

september 26, 2017 Christina Kommentarer 0 kommentarer

Under det här året går jag en handledarutbildning på Malmö högskola med anledning av att jag leder läslyft på Skönadalsskolan. Hittills har utbildningen hållit mycket hög kvalitet.

Vid vårt senaste tillfälle föreläste bland annat Elisabeth Jennfors om sitt arbete med critical literacy. Ett förhållningssätt som går i linje med allt källkritiskt arbete.

I korta drag kan en säga att en text aldrig är neutral, den är en beskrivning av världen och gör något med läsaren. Att hela tiden fundera över vem som talar i texten och vem som inte får göra sig hörd. Finns det några ledtrådar i texten som kan ge svar på dessa frågor? Nämnas bör även att här talar vi om text i ett vidare perspektiv, samma sak gäller för film, poddar etc.

Elisabeth gav många konkreta exempel på hur vi kan och ska arbeta med texter i skolan.

I en femårsgrupp hade de sjungit en sång om vitvalen Baby Beluga, en liten glad och lycklig val. Några dagar senare kom en av barnen med en tidningsartikel där en kunde läsa att vitvalar inte mår bra i våra hav. De har höga halter av kvicksilver i kroppen och störs av människors oljeutvinning bland annat. Med hjälp av sina pedagoger jämförde barnen sångtexten med tidningsartikeln och arbetade sedan med motsatsord.

I en högstadieklass jämförde eleverna hur olika nyhetskanaler, svenska och utländska, rapporterade om ett terrordåd.

I en mellanstadieklass jämfördes olika texter om vattenkraft. Texterna var hämtade ur elevernas lärobok, naturvårdsverkets webbplats och information från eon.

Vi hade i uppgift att ha med oss en text och nu fick vi titta på dem med kritiska ögon. Det blev en intressant diskussion där vi granskade olika skönlitterära texter, utdrag ur en historiebok , en sida ur en matematikbok…

Dessa kritiska glasögon ska ständigt användas så fort vi arbetar med texter.

Saker ingen ser

september 22, 2017 Maria Bolmehag Kommentarer 0 kommentarer

Saker ingen ser är Anna Ahlunds andra ungdomsroman. Hennes debut, Du, bara har jag ännu inte läst eftersom den oftast är utlånad på biblioteket.

Saker ingen ser utspelar sig i Uppsala. Vi möter ett kompisgäng som går eller har anknytning till gymnasieskolan Sibylla allmänestetiska läroverk eller Byllis som alla säger.
Boken utspelar sig under ett kalenderår, från nyårsafton till nyårsafton. Handlingen i boken är ungdomarnas. Det är vardag och vardagliga draman. Spirande förälskelse, förhållanden som tar slut, identitetssökande, irritationer, psykisk ohälsa och sorg. Och mycket mycket mer.

Ahlund har gett handlingen en tilltalande kulturell ram. Det är referenser och upplevelser kopplade till musik, litteratur och film. Håkan Hellström, The Cure, In a sentimental mood, Jag ger dig solen, Kallocain, The perks of beeing a wallflower och Karin Boye fladdrar förbi. Framförallt framträder Karin Boye, hon och hennes texter är centrala i handlingen.

Ahlund har ett härligt flyt i språket och handlingen. Boken är snabbt utläst trots sina 400 sidor.
Nu återstår att se om Saker ingen ser blir lika efterfrågad som Du, bara!

Sanningar om maneter av Ali Benjamin

september 21, 2017 Biblioteks Bubbel Kommentarer 0 kommentarer

Hur ska jag kunna skriva om denna bok och ge den rättvisa
undrar jag? Jag läste ut boken på tåget på väg hem från jobbet. Halvvägs hem läste jag de sista raderna och
sedan satt jag bara där med boken i mina händer och strök dess fram- och baksida.
Jag ville helt enkelt inte skiljas ifrån den!

”Om man tittar
tillräckligt länge på en manet ser den till slut ut som ett bultande hjärta. De
pulserar och förflyttar sig framåt med hjälp av rytmiska sammandragningar.
Maneter har förstås inget hjärta – inget hjärta, ingen hjärna inget skelett,
inget blod. Men studera dem en liten
stund. Du kommer se att de pulserar. Mrs Turton säger att om man lever tills
man blir åttio år har ens hjärta slagit tre miljarder gånger. Men en del
hjärtan slår bara fyrahundratolv miljoner gånger. Vilket kanske låter som
väldigt mycket. Men sanningen är att det nätt och jämnt är tolv år.”

Huvudpersonen i denna bok är Suzy, en tjej som är mycket intresserad av naturvetenskap. Suzys bästa vän Franny går bort genom en
drunkningsolycka precis innan de ska börja sjunde klass. Suzy är övertygad om att
Franny blivit stucken av en dödlig manet och beslutar sig för att leta fram
bevis. Franny var en duktig simmerska, och då kan man väl inte bara drunkna?

Suzy är en väldigt begåvad tjej, hon gör ordentliga
efterforskningar och lämnar inget år slumpen. Samtidigt så är hon väldigt
ensam. Hon känner en enorm saknad och sorg över sin förlorade vän. Man får
genom tillbakablickar reda på att hennes och Frannys vänskap hade börjar
krackelera. De var på väg att växa upp och inte bara det, utan även på väg att
växa isär. Sådant gör ont, speciellt om man är den som blir kvar. Någonstans i
sitt sorgearbete så bestämmer Suzy sig för att sluta prata, eller icke prata
som hon själv kallar det. Det finns så mycket onödigt småprat i världen och det
är inget som hon vill bidra till. På grund av detta så blir det lite svårt för
hennes familj att nå henne. Hennes föräldrar är förtvivlade och skickar henne
till en barnpsykolog. Det blir mest icke prat där också. De vuxna runt henne
famlar och vet inte hur de ska nå fram. Mitt i allt detta så är Suzy mest
uppslukad med att leta fram fakta och läsa på om alla tänkbara manetarter som
finns i våra hav.

Det är en sorglig bok, men samtidigt så otroligt fin! Läs den!

Och du kommer på köpet att få lära dig mycket om maneter(och
zombiemyror, grodor m.m).

Det är en bok med många bottnar och som kan ligga till grund
för diskussioner i olika ämnen. Den passar bra som högläsningsbok från årskurs fem och
uppåt.

Att simma eller inte simma

september 18, 2017 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Nadir har varit i Sverige ett år nu och bor tillsammans med Ali och Said, som han kallar sina bröder, fast de egentligen inte är släkt. Nadir börjar lära sig ganska mycket, både språket och hur saker och ting fungerar i Sverige, men det blir fortfarande ofta missförstånd. Som på badhuset när han räddar en flicka som håller på att sjunka under ytan. Istället för att tacka, blir flickans pappa arg och tror att Nadir dragit ner henne under ytan. Nadir kan inte förklara för honom vad som hände.

Som tur är har badvakten sett vad som hände och berömmer honom för hans snabbhet. Hon frågar om han vill komma och träna simning i hennes simgrupp. Nadir tvekar. Han älskade att simma när han bodde i Syrien, och tränade flera gånger i veckan, men nu är det länge sedan. Kan han börja igen? Och vad ska Ali och Said säga? Kanske tycker de att simning är töntigt! Han bestämmer sig för att testa i alla fall.

I skolan råkar en tjej få en bok på sig och misstar Nadir för den som kastade. En stund senare råkar han dessutom tappa sin mugg så att det stänker choklad på tjejens byxor och hon blir rejält sur. Nadir vill helst bara sjunka genom jorden. Och så visar det sig att tjejen också går på simningen! Nadir ångrar sig direkt. Det var nog ingen bra idé att börja simma, även om tränaren säger att han är snabb.

Nadir och ingen annan är en lättläst historia på ca 60 sidor. Den är luftigt satt och är skriven talspråkligt. Jag gillar berättelsen om Nadir, hur han verkligen försöker förstå och göra rätt, men hela tiden blir missförstådd för att han inte riktigt hinner eller kan försvara sig. Läsaren anar att det finns fördomar bakom folks snabba dömanden av honom, fördomar som de lyckligtvis kommer över när de lärt känna honom lite mer. Jag hoppas på fler berättelser om Nadir. Boken ges ut på arabiska 2/10.

På Hegas hemsida finns en läsnyckel att använda om ni använder boken i skolarbetet.

Ett vuxentips

september 15, 2017 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Veckans tredje havsrelaterade läsning är en vuxenbok. Men jag känner att den passar så bra in i mitt tema… De öde fälten är den sjunde boken om rättsarkeolog Ruth Galloway och kriminalkommissarie Harry Nelson i Norfolk i England.

Det är höst och regnet vräker ner under stora delar av boken. Fält översvämmas, vägar läggs under vatten och stängs av, hus blir till isolerade öar i nybildade sjöar. En förbannelse om havets återtagande av marken ligger som en skugga över händelserna. Det är väldigt mycket mörker, väldigt mycket vatten och väldigt mycket ödslighet, som vanligt i deckarna om Ruth och Nelson.

Har ni inte redan gjort deras bekantskap tycker jag att ni ska göra det. Läs eller, som jag, lyssna på dem. Det är de värda!

Vad döljer sig i dimman?

september 14, 2017 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Jag inser att alla böcker jag läst oh läser den här veckan har någon koppling till hav. Igår skrev jag om Haj-Jenny, som föredrog att simma ensam. Idag är det Tuva, som simmar ensam oavsett om hon vill eller inte.

Sjörök är fortsättningen på den otroligt spännande och kusliga Djupgraven av Camilla och Viveca Sten. Det har gått några månader sedan Tuva räddade skärgårdsfolket från havsormarna. Hon lyckades föra dem till djupgraven och sjunga dem till sömns. Hon fick veta att hon tillhörde Havsfolket och att hon var en bortbyting. De konstiga ärren på sidorna av halsen visade sig vara gälar och hon fick en vän, sin första, i klasskompisen Rasmus.

Sedan flera veckor är skärgården insvept i en tjock ogenomtränglig tjocka. Fastän det är mars och kvällarna borde bli ljusare, gör dimman att solen aldrig visar sig och det är dunkelt till och med mitt på dagen. Tuva anar att det är något som inte står rätt till.

Österman som brukar köra skolbåten har blivit sjuk och Tuva får skjuts med sin klasskompis Mattias. På vägen slutar gps:en att fungera, mobiltäckningen försvinner och plötsligt är båten helt på drift i den tjocka dimman. Mattias och hans mamma Ellinor får svårt att andas och Tuvas gälar öppnas – människorna håller på att drunkna i dimman. Samtidigt hör Tuva rösten i sitt huvud. Den där rösten som hjälpte henne i höstas när havsormarna skulle besegras. Men den här gången vill rösten inte rädda människorna. Den pratar om en pakt som är bruten, om ett krig som har börjat och att Matias och Ellinor måste dö.

Vem eller vad är rösten hon hör i huvudet? Vad är det för pakt rösten pratade om? Varför är den bruten och går den att laga? Vem är hon egentligen? Var är den första Tuva, hennes föräldrars riktiga barn, som byttes ut mot henne när de var bebisar? Kan hon rädda människorna och vill hon verkligen det? Vad är det som hänt med Österman? Varför svarar inte Rasmus på hennes sms?

Tuva har tusen frågor och ingen som vill svara på dem.

Sjörök är väldigt spännande, precis som första delen i serien, och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Jag känner verkligen med Tuva som vill vara som alla andra och samtidigt kunna vara sig själv. Hon är tyst, modig, bestämd och klok. Och jag förstår verkligen hennes mamma, som på alla sätt hon kan komma på försöker skydda henne från allt det svåra som hon inte förstår och är rädd för.

Nu längtar jag redan efter nästa del!