Nyttan med källkritik och källredovisning
Nu måste jag ju erkänna att min egen källkontroll i det här faller är lite svag, men det var en rolig text och även om den här eventuellt är lite extrem så finns säkert liknande exempel verkligen i verkligheten. Jag fann detta inlägg delat av en kompis på Facebook. Det är enligt utsaga en faktatext skriven av en mellanstadieelev.
”Nyttan med Kon
Kon är ett husdjur… Men den finns också utanför
huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men
bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon är ett husdjur… Men den finns också utanför
huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men
bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor… Den översta sidan –
Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den
andra sidan – Och den invändiga sidan.
Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den
andra sidan – Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet…
Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn
och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom
sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas
ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn
och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom
sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas
ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen…
Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i
mjölken och drunknar. På den översta sidan – Och den ena sidan – Och den andra
sidan, är det bara hår… Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.
Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i
mjölken och drunknar. På den översta sidan – Och den ena sidan – Och den andra
sidan, är det bara hår… Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för
där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut.
När det åskar så blir mjölken sur… men hur den blir det har jag inte lärt mig
ännu. Kon har fyra ben… Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra
ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det
hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut.
När det åskar så blir mjölken sur… men hur den blir det har jag inte lärt mig
ännu. Kon har fyra ben… Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra
ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det
hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne… Vi kan känna
lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter
tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett
däggdjur.
lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter
tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett
däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den
blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon
slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben
skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon
slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben
skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur.
Och därför gillar jag kon väldigt mycket.”
Och därför gillar jag kon väldigt mycket.”
Texten väcker väldigt många frågor hos mig. Hur såg läraren ut när hen läste? Varifrån hade eleven samlat information till texten? Hur löd lärarens kommentarer till eleven? Hur långt kan eleven gå med den här förmågan att dra slutsatser.
Men framförallt inser jag hur otroligt viktigt det är att vi i tid ger eleverna verktyg för att hantera information, tolka den, vara kritisk till den och lära sig redovisa var de hittat den.