Biblioteksbubbel

Ilona och Stella är bästa kompisar och går i samma sjätteklass. De har känt varandra sedan den dagen de möttes i förskoleklass och Stella lärde Ilona några ord på svenska.
Trots att Ilonas familj varit många år i Sverige har de inte uppehållstillstånd utan lever gömda i ett kloster. Det är bara hon och hennes lillebror som kan vistas utanför klostret. Dagarna liknar klasskamraternas med lektioner, kulturskola och fotboll. Men sen tar de bussen till klostret där hela familjen bor i ett litet rum med fördragna gardiner. Det är pressande att inte veta, att alltid oroa sig men ändå försöka se framåt och tänka på en möjlig framtid i sitt nya hemland. Motsatsen, att behöva återvända är inget värdigt alternativ.
Stella tycker också att det är jobbigt att inte veta om ens bästa kompis finns kvar om en vecka. Många gånger känns det också som om hon klagar över småsaker när hon jämför med Ilonas liv och får dåligt samvete. Att  ha en storebror som inte mår bra och inte går till skolan gör inte saken bättre. Vem i familjen förstår henne egentligen?
Berättelsen varvas så att fokus är på Ilona i vartannat kapitel och på Stella i vartannat. Det känns trovärdigt och är anpassat till den tänkta målgruppen. Jag beställde genast
ett exemplar till som kommer att hamna på högläsningshyllan.

Jag har varit på en välbehövlig minisemester, till de gamla svenskbygderna och Stralsund. Flanerande,fika och förutsättningslösa nedslag här och var. Min vana trogen går jag in i alla boklådor för att kolla in utbudet av barn och ungdomsböcker. Mycket känner jag igen från Sverige och som vanligt i Tyskland, skyltas Pippi Långstrump upp stort.

I en liten intim bokhandel, om jag fattade rätt, ägd av det lokala bokförlaget Strandläufer verlag, stannade jag länge.  Jag köpte några vykort av Inka Erichsen konstnär från Berlin som tillbringar sina somrar i närheten. Så föll mina ögon på en bilderbok Das grosse pferderennen – Den stora hästkapplöpningen. Det är den franska författaren och illustratören Marie Dorléans skapelse. Jag skrattade högt och tillsammans med damen i bokhandeln läste jag den än en gång och
vi skrattade åt bilder och handling.
Tyvärr finns den ännu inte på svenska. Tills dess får unga i min närhet stå ut med min taffliga översättning, För en så fin och rolig berättelse måste bara få högläsas om och om igen!

Anton har just fått reda på att han är en olycka på grund av en pyspunka på kondomen. Hans värld förändras i ett enda slag. Finns det någon mening i ens liv om det liksom inte var meningen att en skulle födas?!
Det är allvarliga funderingar att brottas med. Som tur är finns Ine, de har varit vänner sedan barndomen och går i samma sjundeklass. De startar stora projekt som att försöka hitta en ny partner till Antons försoffade, kanske rentav deprimerade, pappa. (Antons mamma är död. Hon förolyckades i en tragisk bussolycka.) Eller att rädda kärleken mellan Ines föräldrar. Allt detta sker mot
en kuliss av en tredje familj där allt verkar SÅ lyckat med ständigt nybakade bullar, föräldrar som har ork och förmåga att se alla och dessutom fortfarande är förälskade i varandra. Det är Oles familj, Ines och Antons gemensamma lite udda vän.
Jag förstår om det här låter som en svart tung berättelse, men nej den är lika orange som utsidan av boken. En skrattar om inte hela tiden så nästintill. Debutanten Gudrun Skretting målar med breda penslar och berättar rappt och frustande roligt om hur det är att vara på gränsen till tonåren och ens trygghet håller på att rämna.
Jag tänkte en hel del på Asptjärn och Emanuel Kent när jag läste boken om Anton. Han är som en yngre själsfrände skulle en kunna säga.
Anton mognar i berättelsen och inser ett och annat t.ex. att allt inte går att räta upp och det gör inget. Eller att känslor till andra människor kan förändras. Kärleksbekymren löser sig på olika sätt för personerna i berättelsen. Och begreppet att gå på plankan får en helt ny betydelse, laddad och en bra bild av berättelsen.
Jag läser gärna mer av Gudrun Skretting och varför inte mer om Anton.

Bo R Holmberg är en mästare att fånga och beskriva den där drabbande förälskelsen som det inte går att värja sig emot, i boken Hon ska det bli. Den bara dimper ner som en blixt från klar himmel. Det är Arash som drabbas när Elva kommer ny till skolan. Hennes första ord till honom är inte precis kärleksfulla, Stick! Dra! Försvinn! men det biter inte på honom, han vet ju att det måste bli hon. Oförtrutet strävar han på, förälskelsen och Elvas uppenbarelse verkar räcka som uppmuntran för honom. Jag har haft med den här boken på många bokprat och brukar säga att den ger bra tips på vilka ord en ska använda när en vill prata med sin stora kärlek. För det är han en mästare i han Bo ord som beskriver kärlek, ord som gör att en sugs in i berättelsen och ord som är så bra sammanfogade att det blir en lättläst text med stort innehåll.

Sara Löwestam kan också beskriva förälskelse och spirande kärlek så att det känns helt äkta. Här är ungdomarna något äldre, fast i kärlek spelar ju aldrig åldern någon roll det vet vi ju alla.Som eld var hennes första bok riktad till ungdomar. Jag har redan jublat över den här boken en gång tidigare här på Bubbel men det kan inte göras för ofta. Vill du äga den här boken kan jag tipsa om att den kommer att finnas med på årets Bokrea för ett mycket humant precis. Och Sara, jag längtar fortfarande efter
 fler ungdomsböcker från din penna!

Så blev det ändå lite vinter med snö till slut. Det är härligt att se alla barn röda om kinderna och med pulkor på släp. Hoppas att snön nu får ligga några dagar så att alla hinner njuta och inte bara oja sig över vägkaos och snöskottning.
Efter timmar ute i det vita kan det väl passa med en bok om snö kanske…

Åsa Karsin har skrivit och ritat en alldeles underbar bok som heter Solvej och tjottablängaren. Solvej har fått en spark av mormor och tänker minsann svischa fram med den i backen, så kan de andra sitta där i sina långsamma pulkor. Hon upptäcker snabbt att sparken uppför sig annorlunda i nysnön än på den plogade vägen. När hennes bäste kompis Sixten råkar skratta åt hennes vedermödor i backen är måttet rågat. Han får sig en tjottablängare så att näsan börjar blöda. Då blir det fart på Solvej och i ilfart är hon hemma med honom hos pappan. När Sixtens pappa berömmer henne för hennes omtanke att komma hem så snabbt med den skadade känns det inte alls bra och fikat växer i munnen…
Vilken dramatik! Underbar att läsa och boksamtala kring.

Det är inte mindre dramtatik i Laura Trenters bok Snögrottan. David och Andreas är ute och leker i snön. De har kommit på att de kan bygga en snögrotta och allt är bara roligt till en början. Så kommer plogbilen och plötsligt är de instängda i en kompakt snövall och kan inte ta sig ut. Det är trångt och dåligt med luft. Snart förstår de att de är riktigt illa ute och kanske kommer att dö där i snön trots att de är alldeles nära sina hem. Pojkarna räddas mirakulöst och berättelsen slutar lyckligt. Boken bygger på en verklig händelse men är bearbetad av Laura Trenter. Snögrottan finns som en klassuppsättning på våra skolbibliotek. Den är nästan ständigt utlånad och uppskattas mycket av både lärare och elever.

Till sist en ungdomsbok på snötemat. Det är minsann inte mindre dramatik i den här boken, är det naturkrafterna som inspirerar författarna till dessa spännande berättelser? Boken heter Snöstormen och är skriven av Sofia Nordin. Jag har skrivit om boken tidigare HÄR på bubbel.

I helgen har jag suttit på läktaren och följt min vuxna dotters matcher i Roller Derby. De vann båda sina matcher och ligger bra till i Elitserien.
Det är god stämning  och en kommer lätt i samspråk med andra. Bredvid mig satt Amidala och hennes familj. Hon drömmer om att få börja spela i juniorlaget och väntar spänt på att Malmö Crime City Rollers nya träningslokal ska bli klar. Matchen blev en upplevelse och inte nog med det, hon fick en fin tröja med lagets logga på av föräldrarna.
Jag undrade naturligtvis hur hon blivit intresserad av sporten. Svaret kom blixtsnabbt, av en bok. Snart hade vi kommit fram till att boken hon läst är Roller Girl som jag skrivit om tidigare HÄR på Bubbel. Inte nog med att hela familjen fanns på plats i publiken. Lillasyster har också blivit intresserad och ska också börja träna.

När Amidala fyllde 11 år bakade hon sin egen födelsedagstårta. Designen är hennes egen, det är en Roller Derbybana med flera åkare ute på banan.

Tänk vad en bok kan inspirera till! Det har ju diktatorer genom tiderna insett och många gånger har bokbål brunnit med ”förbjuden ” litteratur.

På väg hem från matchen funderade jag på vilka böcker som betytt mycket för mig. Om jag stannar vid mig själv som vuxen blir det Gun Britt Sundströms, Maken som gett mig värdefullt stöd i viktiga värderingar. Vidare Marit Paulsens, Natten är min egen. Den gav mig styrka under jobbiga år och lärde mig att vända på tanken till något positivt. Sist men inte minst  Italo Calvinos, Klätterbaronen som värnar om drömmarna och gör det omöjliga till möjligt.
 Nu bollar jag till mina bibliotekariekollegor, vilka är era viktigaste böcker?

Just nu håller jag på att läsa för barnen som går i andra klass. Jag läser och vi samtalar om text och bild.
Jag blev så förtjust i Rose Lagercrantz bok Hemlig med underbara bilder av Tord Nygren och bestämde mig för den. Mycket för att det är ett angeläget tema att samtala om. Jag hade nog inte insett bokens alla förtjänster utan förstod det först när jag började läsa och samtala med första gruppen.
Huvudpersonen är en flicka som kallar sig M, mer kan hon inte säga för hon är ju hemlig. Det är hon och hennes mamma som bor i ett rum i ett hus på en ö. Huset är Kerstins och rummet ligger innanför köket. Gardinerna är alltid fördragna, ingen får ju veta…
Sakta rullas berättelsen upp, mamma vill inte att M ska gå ut men vem kan motstå ett blommande körsbärsträd som det går att klättra i och spana ut över det oroliga havet. Lika orolig som mamman, vilket hon dämpar med tabletter. Tänk om polisen kommer? Vad har de gjort undrar barnen? M för en kompis i Teo som klättrar upp i trädet och lär henne svenska för nu får vi veta att hon kommer från ett annat land. Snart vet vi också att hennes pappa är fängslad på grund av det han skrivit. Honom har M inte träffat sedan hon var liten. Hur ser han ut egentligen?
Det går att berätta den här berättelsen som M och hennes mamma delar med så många andra utan att nämna orden flyktingförläggning, Migrationsverket och avslag. Men oron, ovissheten och det långtråkiga ryms.
Rose berättelse sträcker sig från vår till vinter vilket vi kan följa bland annat genom körsbärsträdets förvandling, att Teo måste börja skolan och hemliga presenter som M får av honom. Det och Tords bidrag med katten och skatan som återkommer i nästan alla bilder utan att nästan inte alls nämnas i texten. Allt detta gör att vi kan samtala om det kända och invanda samtidigt som Ms öde vävs in och blir till en självklarhet. Klart att hon måste få stanna!
Och den slutar så fint med att Ms pappa kommer gående över isen och först skrämmer men sen blir till glädje. Dessutom kan M börja skolan det har rektorn lovat ska gå bra, ingen får komma och hämta M där!
Alla grupper tycker mycket om boken, för att den är så spännande uppbyggd, för de vackra bilderna, för tryggheten i texten trots berättelsens otrygghet och för att den slutar lyckligt.
”Vi säger inte ett knyst till den andra gruppen” hör jag barmen säga när de smyger tillbaka. ”Nej för då förstör vi berättelsen” svarar en annan.

Den 27 januari är det Förintelsens minnesdag angelägen  att uppmärksamma i våra skolor och på våra skolbibliotek.
Forum för levande historia har tagit fram en utställning som lätt går att ladda ner och skriva ut. Årets upplaga tar avstamp i Anne Frank och hennes öde för att sedan gå vidare med hur människor diskrimineras idag, fyra röster görs hörda. Avslutningen är och DU? Vilka fördomar har du…

Bland våra lärarhandledningar finns en till boken Saras vingar av Farina Lorenza. En utmärkt bok för det här ändamålet. Dels finns det en samling med diskussionsfrågor, men även en diger lärarhandledning som tar upp många aspekter och ur flera skolämnens perspektiv.

Min brorsa heter Noa av Anna-Clara Tidholm har jag skrivit om tidigare här på bubbel. Ytterligare ett exempel på en bok som lämpar sig att ta avstamp ifrån i diskussioner i klassrummet. Den här boken går att använda redan på lågstadiet. Nu har UR skola gjort en inläsning av boken.

Vi som skriver i den här bloggen jobbar ju alla som skolbibliotekarier i Kävlinge. Vår styrka är att vi arbetar tätt tillsammans i ett team och träffas irl så gott som varje fredagseftermiddag. Tillsammans kan vi ju så mycket mer än var och en enskilt och dessutom behöver inte alla göra allt själv. Exempelvis kan några lite mer än oss andra i Bookit medan andra sköter vår webbplats.
Varje halvår publicerar vi 36 nya boktips. Tips som täcker in olika genrer eftersom vi gillar olika sorters böcker. Nu är sidan precis uppdaterad med nya tips. Ta och kika in!

PS Och har du inte upptäckt våra lärarhandledningar ännu, har du en guldgruva att ösa ur. DS

Igår låg jag i soffan och fnissade mest hela tiden när jag läste serieboken Stora stygga räven av Benjamin Renner i översättning av Lotta Riad.
En räv som inte alls lever upp till titeln blir mer eller mindre utskrattad när den kommer till bondgården för att få en munsbit. Ett av bondgårdsdjuren förbarmar sig efter den misslyckade raiden och ger räven en korg med rovor.
Vargen hånar ömsom peppar räven och försöker med coachning, fast vad hjälper det om en är en misslyckad räv. Men det är vargens idé att räven ska stjäla några ägg som de sedan kan dela på när de väl är kläckta. Vad räven inte förstod var att i planen ingick att det är räven som ska ruva äggen.
Det är svårt om en har dåligt tålamod, men till slut kläcks äggen
och det första kycklingarna säger när de får se räven är MAMMA!

Ja då är det klippt och nu gäller det att skydda de små mot hungriga vargar och ilskna hönor. Och en mamma gör ju ALLT för sina små…