Biblioteksbubbel

Under vecka 46 blev eleverna på Skönadalsskolan utmanade. Läser ni mer än 2104 timmar får ni glass på fredag!
Som läsning räknas när någon läser högt, när man läser tyst för sig själv, när man lyssnar till en inläsning ex. genom Legimus och när man har boksamtal. Alla typer av texter räknas också såklart. Läsning i hemmet såväl som i skolan räknas med.
Varje dag rapporterar pedagogerna hur mycket som lästs i just deras klass. Timmarna omvandlas till kulor i ett rör och alla kan följa hur stapeln stiger under veckan. Många samtal om huruvida de kommer att klara utmaningen har förekommit under veckan och jag har hört flera olika matematiska beräkningar i dessa spekulationer.
Den här typen av jippon får ofta kritik från forskare och andra. Jag kan delvis hålla med, om det här varit den enda satsningen som gjordes på skolan för att eleverna ska bli till läsare. Naturligtvis krävs en medveten pedagogisk insats med systematisk lästräning och undervisning i lässtrategier bland annat. Kanske kan det liknas med att en och annan påse chips förstör inget, så länge vardagens mat är nyttigare. Vi behöver fest i tillvaron! Jag ser många positiva vinster med veckan. Det läses mer än vanligt och  det kan läggas till några kilometer till läskondisen för att använda Martin Ingvars och Martin Widmarks symbolspråk.

Det är också en sak som förenar, något alla kan bidra till. Jag har sett elever som i vanliga fall inte har fullt fokus på skolarbetet vara superengagerade. En elev som ligger på sjukhus har sett till att föräldrarna läst åtskilliga timmar vid sängkanten. Eleven som blev sjukanmäld i fredags hälsade att hen läst 30 min och det var viktigt att det räknades med i klassens resultat.
Och visst blev det glass! De klarade gränsen med råge och har många timmar tillgodo till nästa års utmaning.

På bokmässan lyssnade jag till två mycket kloka och ambitiösa lärare, Helga Boström och Melinda Galaczy. De arbetar båda med serier  i sin undervisning. Melinda och Helga vittnade om att det var lättare att få alla elever i en klass intresserade och engagerade i arbetet kring serier. Att läsa en serie tar heller inte lika lång tid som att plöja en roman och då blir det mer tid till att fördjupa sig i arbetet kring berättelsen.
De har hittills gjort tre handledningar som de generöst delar med sig av.

För åk 3-6 finns en handledning till Neels första serie,Dagboksdagar. Om flickan Lou som lever med sin inte alltid så vuxna mamma. Det finns mycket att diskutera kring i berättelsen och andra färdigheter som kan tränas är rolläsning och bildtolkning, bland annat.

Herzog och Clante har gjort en serie som heter Pssst! Kort kan sägas att den handlar om vilsenheten kring jaget och kroppen. Passar att arbeta med i åk 5 och 6. Kanske som mest lyckat när de läser om just kroppen i NO åk 5.

För åk 8 och uppåt finns en handledning till Walking Dead av Kirkman och Moore. Lärarna rekommenderar ett samarbete med skolans bildlärare och varför inte be en professionell tecknare komma till skolan.

Helga och Melinda delar som sagt med sig av handledningar och tips på andra bra serier, bland annat.  Kanske vill du se och lyssna till en intervju från bokmässan med de båda lärarna.

I förra veckan fick vi veta vem som vann  Nordiska rådets pris som bästa  Barn och Ungdomsbok.
Det blev Jakob Wegelius med Mördarens apa som kammade hem segern.
Sverige hade två nominerade böcker och förutom Mördarens apa var det Jagger, Jagger av Frida Nilsson. Även den senare hade varit en värdig vinnare.
Mördarens apa, vann  Augustpriset 2014. Augustpriset fick Jakob Wegelius även för legenden om Sally Jones där vi första gången möter gorillan Sally Jones och Chiefen bland annat. De två är huvudpersoner i Mördarens apa. De blir lurade in i en smugglarhistoria och Chiefen blir oskyldigt anklagad och dömd för ett mord. Sally Jones får kämpa hårt, för att inte själv bli bragt om livet och försöka rentvå sin trogna vän. Det är fantastisk berättelse som för läsaren in i skumma hamnkvarter, över oceanerna och till en indisk maharadjas hov. Boken är mycket vackert illustrerad med detaljrika, svartvita bilder.
Läs mer om Nordiska rådets pris och om Mördarens apa.

I sin nya bok för ungdomar lämnar Kristina Ohlsson Åhus och vi får göra nya bekantskaper.
Tillvaron har rasat samman för Meg och Frank, Det tolvåriga tvillingparets föräldrar har bestämt sig för att separera och dagarna är fyllda av bråk. Speciellt Frank har svårt att acceptera situationen. Sommaren verkar allt annat än hoppfull, det blir bestämt att syskonen ska bo ett tag hos sin farbror Eliot, en upptagen professor och uppfinnare.

Tonen sätts redan när de anländer till stationen i Svarthed. Det är mörkt och det regnar, ingen väntar på dem. Stationen ligger öde men Meg tycker sig skymta en flicka med lång fläta därinne. Till slut blir tvillingarna hämtade och de anländer till ett pampigt hus beläget på en höjd, Hester Hill, Här bor farbror Eliot tillsammans med Carl.

Man kan påstå att märkligheterna duggar tätt och det blir mer och mer spöklikt. Inte vara på vinden, inte gå ner i källaren utan lov, inte gå till dammen, mystiska ljud, gömda nycklar, ett magiskt spel och en gammal dagbok. Tvillingarna och deras nyvunna vän trotsar de flesta förbuden vilket får till följd att allt blir ännu mer kusligt. Lägg till en tidresa bakåt i tiden på exakt hundra år.
Det är en skickligt flätad historia med massor av ledtrådar och detaljer. Det gäller att inte slöa till i sitt läsande för då missar man lätt en detalj. Men berättelsen hade vunnit på att gå in mer på djupet,
 lite mer gestaltning. Kanske också att vissa av förklaringarna på slutet hade kunnat uteslutas.Allt behöver inte skrivas en på näsan.

Fast det här är tama invändningar som ungdomarna inte alls kommer att bry sig om. De kommer att läsa med stor behållning och fråga efter fler böcker, ju mer lik desto bättre.

I helgen var jag i Stockholm. Jag hann med en hel del. Musik, utställningar och inte minst Orionteaterns uppsättning av Loranga. Pjäsen bygger på Barbro Lindgrens böcker om Loranga, Masarin och Dartajang, en av mina absoluta favoriter, som jag hittat i vuxen ålder. De flesta i publiken var betydligt yngre än jag men vi hade lika roligt. ALLT  det viktiga var med tigrar, garagebassängen, hockeymatcher, farfar Dartanjang med sin hypokondri, tjyven Gustav och mycket mycket mer. Skickliga skådespelare och smarta scenlösningar. Inte undra på att det nästintill är slutsålt under hela spelperioden.
Innan föreställningen var det många som fikade.Naturligtvis kunde man köpa Loranga-läsk och mazariner. Fast chokladbollarna var klart  populärast.
Efter föreställningen kom skådespelarna ut i foajén och talade med barnen. och lät sig villigt fotograferas tillsammans med dem. Vilken lycka!

I fredags var Thomas Halling hos oss på Skönadalsskolan och träffade våra tvåor. De var fulla av förväntan och hade förberett sig noga, läst och diskuterat, Thomas är verkligen proffsig och möter skickligt elevernas frågor i ett sammanhang där han gör dem sugna på att läsa mer. Han får varje elev att känna sig betydelsefull och delaktig. Lärarna var fulla av beundran.
Thomas var imponerad av hur eleverna mötte honom och hur insatta de var. Han var även imponerad av lärarnas insats i sammanhanget.
Under dagen var jag inne i en sexa för att bokprata och när de förstod att Thomas Halling var på skolan blev de mäkta avundsjuka. De mindes hur bra det hade varit i femman när han var och skrev tillsammans med dem.

Man kan enkelt mäta  det här besökets popularitet. Thomas blev inbjuden till ett kalas hos ett av barnen i helgen . En sån ära är få förunnat. Tyvärr hade han inte möjlighet att komma.

Igår startade äntligen 2015 års upplaga av Barnens romanpris. Fem program om tio minuter var är utlagda på webbplatsen. I de programmen diskuterar årets jury de fem nominerade böckerna. De kommer även att sändas i radio i P1 och P4 under de kommande veckorna.
Den 11 november får vi reda på vilken bok som juryn valt som segrare. Därefter kommer ännu ett program där den vinnande författaren presenteras.

Jag har skrivit om de nominerade böckerna i ett tidigare inlägg.
I årets jury sitter Adam Cleisix, Lina Edelbrock, Oskar Bergström, Jesper Thorsbrink, Abel Mesfin, Matilda Stenerhag och Molly Brus Thurfjell. Programledare och samtalsledare är Manuel Cubas.

Det delas ut många priser under bok och biblioteksmässan. Ett av dem är Snöbollen Årets bästa bilderbok. Det är föreningen Krumelur – unga ord i norr, som tog initiativ till priset. Det delades ut första gången år 2012.

Till 2014 års bästa bilderbok utsågs Dom som är kvar av Karin Saler och Siri Ahmed Backström. Det är Karin Salers debut som författare. Hon är utbildad arkitekt och har skrivit den bok hon saknat, enligt egen utsaga. Siri Ahmed Backström har illustrerat flera böcker men har även gjort böcker där hon står för både ord och bild. I Dom som är kvar har hon använt kritan som främsta verktyg.

Det är ett mycket fint samspel mellan ord och bild i boken. Handlingen är precis som titeln anger en berättelse om hur anhöriga och vänner lever vidare och hur de hanterar sorgen när en kär vän dör. Det talas redan om att boken har kapacitet till att bli en klassiker. Jag kan bara hålla med, en bok som verkligen försvarar sin plats på våra bibliotek.

Två härliga dagar tillbringade jag på bokmässan i år.
En programpunkt som gjorde starkt intryck på mig var när jag lyssnade till elever i årskurs sex från Bredsands skola i Sundsvalls kommun.
De berättade om hur de skrev en  deckare tillsammans med författarna Eva Swedenmark och Annica Wennström. Ett mycket lyckat skapande skola projekt.
Alla elever fick komma till tals och berätta om hur de lagt upp arbetet tillsammans med författarduon

Huvudpersonerna i boken Högt Tempo är Alex och Aris. Det är när det sker ett inbrott på Tempo som de börjar umgås och naturligtvis börjar spana efter misstänkta. Det är inte lätt att veta vem man kan lita på.
Det gick inte att ta miste på elevernas engagemang och entusiasm. De var med all rätt mycket stolta över sin fina bok.
Förutom att skriva har de även läst flera deckare av Emma Wall. En pseudonym för författarduon Eva Swedenmark och Annika Wennström.
Som en fin slutkläm på elevernas berättelse om bokprojektet bjöd de på fin sång, Lalehs låt Goliat. Lyssna gärna.
Det syntes på klassen att de menar vartenda ord de sjöng. Jag tror dem!