Biblioteksbubbel

Bokcirklarna i sexorna på Skönadalsskolan är snart över. Efter bokpratet har jag träffat varje grupp tre gånger. Det har varit intressanta och spännande diskussioner och de allra flesta har gillat boken de läst.
   En av grupperna som har läst Grindleys Såld är överens om att första meningen är suveränt bra ”Jag älskade min lillebror, ända tills min farbror tog mig till marknaden och sålde mig” Man kunde bara inte låta bli att fortsätta  läsa. Däremot tyckte de att författaren slarvat med slutet. Det tog bara tjugo sidor från att hon hostade blod på sjukhuset tills hon var på väg hem. Gruppen tyckte inte att det kändes verkligt. Det är bra att bli påmind att alla inte har det som vi sa en flicka. I en annan grupp blev det en diskussion om vad vi inte bör handla och att vi ska fråga i affärerna om de har koll på om barnarbete förekommit.
   I en grupp som läst Hoppet av Moni Nilsson gillade de inte upplägget med avsnitt som var återblickande. Det stämde inte på slutet och berättelsen hade klarat sig utan dem, tyckte de. Många prisade Marcus som stod upp för Azad i badhuset. Det var juste och mycket modigt. Att Azad hoppade högt utan att riva var ett bra slut var de flesta eniga om.  En uppgift var att placera någon av huvudpersonerna i en annan miljö. En pojke tog Tigris till teatern. Nu skulle han verkligen få använda sin röst.
   Alla som läst Alex Dogboy av Monica Zak har varit djupt engagerade och upprörda över många av händelserna. En pojke vill ta med Alex till Hogwartz, Harry Potter har ju också mist sina föräldrar och de borde förstå varandra. En annan föreslår Nalle Puhs värld. I sjumilaskogen är alla snälla och Alex gillar ju djur.
   En av flickorna som har läst SMS från Soppero har hunnit med alla tre fortsättningarna på kort tid. Hon skrev ”Jag gillar också att det inte behöver vara en kyss eller något stort som i andra böcker för att visa hur Henrik känner, utan det går bra med att bara hålla hand.”
   Till sist boken om Simon & Sophie av Emma Granholm. Här är alla rörande överens om att Simon har fått upprättelse. Han är mycket bättre än vad många i klassen tycker från början.

Intressant är att alla är rörande överens om att det är bra att träffas med jämna mellanrum. Det hjälper dem att komma vidare i boken och att få syn på sådant de inte sett på egen hand.

På mellanstadiet arbetar jag med skolans värdegrund utifrån litteratur. I fyrorna har vi utgått från dikter. Med femmorna blev det utdrag ur böcker och artiklar ur kamratposten som behandlar olika problem såsom att mobba, snacka skit och fuska.

Nu är det sexornas tur och då är uppgiften att läsa böcker och diskutera efterhand med mig och de andra i klassen som läser samma bok. Startskottet gick i förra veckan då jag bokpratade om fem olika böcker som de hade att välja bland. Titlarna jag har valt är Zak Alex Dogboy, Laestadius SMS från Soppero, Grindley Såld, Granholm Simon och Sophie och Nilsson Hoppet jumpin jack az.
Nu en vecka senare ska de ha läst en tredjedel av boken. De har även fått i uppgift att kommentera framsidans utseende och beskriva huvudpersonerna med hjälp exempel från texten.
Det blev engagerade diskussioner där de inte hade svårt att beskriva scener ur böckerna som berört dem på ett eller annat sätt. Vi använde kartboken för att hitta Soppero och Kurdistan. Vi letade upp en bild på en riksha. Vi såg små filmsnuttar för att studera Kajsa Bergqvists hoppstil, se med egna ögon hur barn arbetar på en soptipp och hur flipperspelet som Simon och Sophie spelade fungerar och vi lyssnade på jojk.
Om en vecka ska vi träffas igen och då ska de ha kommit ytterligare en tredjedel in i boken. Jag ser fram emot att möta dem igen.
Uppgiften har mötts mycket positivt överlag. Får jag lov att läsa längre? Nu har jag hunnit ända till sidan…! Finns det fler delar, jag måste bara…
En del elever läser med öronen, naturligtvis. Ett par elever som har det besvärligt med skolarbetet och livet har fängslats av uppgiften och är genuint engagerade och det är värt varenda minut av mitt förberedelsearbete!

På Skönadalsskolan finns två pojkar som följs åt i allt vad de läser. Det är mycket de hinner med och det är Fantasy som gäller. De har ett system, som bara de förstår, hur de fördelar och byter böcker mellan sig. När de båda läst en bok träffas de och diskuterar sina upplevelser och ritar sina inre upplevelser av vad de har läst. Jag är avundsjuk på dem. Tänk att redan i fyran ha förstått att läsupplevelsen växer i samtalet. Och tänk att de införlivat strategier så framgångsrikt i sitt läsande.
Just nu kan de rekommendera Patrik Bergströms serie om Alex och Corinthia och Rendtorffs böcker om Dalia drakviskaren

I första delen Du & Jag är det Andreas som för
berättelsen framåt. Andreas som inte direkt är mobbad men är i utkanten av
klassen. Han kallas ofta för professorn. Han blir inte riktigt klok på
klasskompisen Alicia som kommer hem till honom och spelar tv- spel och som
gärna  har sällskap med honom till
skolgårdens gräns. Men väl där försvinner hon in på skolan och genast är han
som luft. Det blir även jobbigt för honom när hans föräldrar ska skiljas på
grund av en otrohetsaffär.

Sista delen heter Han & Dom. Den gick inte att lägga
ifrån sig utan jag bara fortsatte att läsa tills den var slut. Nu är det Kevin
som står i blickfånget. Coola lite tuffa Kevin som alltid har svar på tal. Men
saker och ting förändras nu i sexan. Klasskompisarna är inte riktigt de som han
har trott. De har andra sidor som han inte sett tidigare. Inte ens han själv är
den han trodde. Livet gungar för honom och ett tag känner han sig alldeles ensam.
Men han har många omkring sig som hjälper honom på rätt köl igen till ett lite
förändrat liv.

Det är bara att lyfta på hatten än en gång för Katarina von
Bredow, mästaren i att beskriva spelet i skolklasser. Mästare i att skriva så
att personerna får liv och känns som verkliga personer. Tre mycket angelägna
böcker som även kan läsas högt och diskuteras kring i all oändlighet.     

Min brorsa heter Noa är en berättelse sedd ur 8-åriga Sagas ögon. Hon bor tillsammans med sin mamma och brorsan Noa som är 16 år. På några få sidor presenteras en vanlig familj med mys och med konflikter. Sagas bror förändras, bär svarta kläder, har Hitler på väggen i sitt rum och vill bli kallad Viking. Han gillar inte att Saga hänger med Anisa och flickorna väljer att vara alltmer hos Anisas familj. Noa skolkar och råkar i trubbel. Flickorna försöker förstå vad som händer med Noa. Det hela kulminerar i en demonstration och kort därefter förs Noa till en ungdomsvårdsskola el.dyl. Det här är en berättelse med ett ljust slut där Noa kommer tillbaka till familjen med förändrade värderingar. En mycket angelägen bok som kan öppna upp till samtal i detta angelägna ämne. Jag anser att boken kan användas även på mellanstadiet. Min brorsa heter Noa är skriven av Anna-Clara Tidholm. Bilderna tillför volym i berättelsen och de är gjorda av Joanna Hellgren.
Jag tycker boken är så bra och angelägen att jag kan ha överseende med att visa stereotyper halkar med. Barn med problem har mycket ofta en ensamstående mamma i litteraturen exempelvis.

Vi skolbibliotekarier har en gemensam webbplats som service till elever, lärare och föräldrar. I dagarna har vi förnyat våra skönlitterära boktips, vilket vi gör två gånger varje år. Tolv gånger tre tips, riktade till olika åldrar. HÄR hittar du till sidan. Det här är en av fördelarna att arbeta tillsammans i ett team, vi orkar hålla vår webbplats högst levande.

Idag förvandlades biblioteket under några timmar till en teatersalong. Det var Banditsagor som gästade oss med sin föreställning Stora Sören & lilla Limpan. Det är inte svårt att räkna ut vem som är den tuffa av de två, med muskler, stort hus och stöddig attityd. En dag vill lilla Limpan inte vara med på det längre. Han  gör så att allt förändras genom smarta drag. En pjäs om genus och stereotypa attityder.
Alla våra förskoleklasser och ettor var publik i tre omgångar. Både vuxna och barn fängslades av föreställningen och väl tillbaka i klassrummen fanns mycket att diskutera kring. Efter tre föreställningar sa vi hej då till de duktiga skådespelarna och de gav sig av med all sin rekvisita… en katt och en hund i form av handdockor, liggande i en liten hattask. Bara de nu kan hålla sams där i asken, tills det är dags för nästa föreställning.

Nu är det ett tag sedan Barnens romanpris delades ut välförtjänt till 5768 visningar på Youtube. Det som är bra är att alla programmen finns kvar att lyssna till närhelst man vill. I varje program diskuterar ungdomarna två av de nominerade böckerna. Jag har en tanke att man kan lyssna till programmet med sina elever när man  läst och diskuterat någon av böckerna i klassen. Tycker klassen som juryn? Eller använda programmen som fortbildning om man är lärare eller bibliotekarie. Ylva Mårtens som leder bokdiskussionerna är duktig att leda samtalen. HÄR finns webbplatsen.

Barnens bibliotek har sedan ett tag tillbaka en podd som heter Bokslukarsällskapet. I varje program diskuterar några barn och ungdomar en utvald bok. Eftersom det här är ett hemligt sällskap omgärdas varje program av en del ritualer. Det är också utmärkta program att lyssna till med sin klass eller använda som egenfortbildning. HÄR hittar du podden.

Två barn och ungdomsbibliotekarier på Gislaveds bibliotek har en podd som heter Cirkelpodden. De delar upp valda böcker i avsnitt och diskuterar en bit i taget, tänkt att läsaren ska följa med i samma takt. Deras samtal är intressanta men har mer vuxenperspektiv. De har en intressant handledning som är bra att utgå ifrån när man arbetar med bokcirklar i klasser. HÄR hittar du deras handledning.

Inmurade

Sant eller falskt och När jag reste till jordens medelpunkt