Biblioteksbubbel

Vi som brukar skriva här på bloggen har också en gemensam webbplats. Den vänder sig till elever, pedagoger och föräldrar i Kävlinge kommun i första hand. Men det finns en hel del som kan vara användbart även utanför kommunens gränser.
Just nu finns det rykande färska boktips för olika åldrar. HÄR hittar du dem.
Jag rekommenderar dig att klicka runt lite bland sidorna för att se vad just du kan ha nytta av.
Föresten vill  jag även slå ett slag för våra lärarhandledningar. som du hittar HÄR.

Pym, drygt elva år gammal, har till uppgigt att skriva en uppsats om sin familj. Inte så lätt om man tycker att familjen är lite knäpp och att det för det mesta är stökigt och bråkigt hemma. Pym försöker komma på något sensationellt att skriva om men idéerna uteblir.
   Pym har två,äldre syskon, tvillingarna Sanna och Sigmund, vilket hon beklagar. Ingen hurrar åt hennes framsteg i livet, det har man ju upplevt redan och dessutom i dubbel upplaga. Och alltid finns det kläder och prylar att ärva.
   Hon skärskådar sin familj med kritisk blick och kan berätta om en stökig hall, vidbränd mat, en pappa som snarkar, syskon som bara bråkar och en mamma som aldrig är hemma. Annat är det hemma hos Sofi, bästa kompisen, där är allt mycket trevligare och finare. I alla fall om man frågar Pym.
Inte blir fröken nöjd med hennes uppsatsförsök heller. Fröken påstår att hon ljuger eller kanske skarvar. Jo, så är det nog men när hon håller sig till sanningen har fröken svårt att tro på den också.

Det här är en bok som är lätt att läsa. Den är rappt skriven med mycket humor. Tack Magdalena för att du talade så varmt om boken, det är din förtjänst att jag kom mig för att läsa den.
Boken är skriven av Heidi Linde och översatt från norska av Helena Stedman.

Hör du till de som fortfarande inte fixat alla klappar? Då kan du få ärva några av mina idéer.
Jag har gott om unga vuxna i min närmsta krets, vilket är en sann lycka. Till dem har jag satsat på noveller i år. Och det funkar även på lite äldre personer vill jag tillägga 🙂
Nu blev det ingen av Munros  alla översatta samlingar utan författarna heter Le och Karlsson. Nam Le med Båten. Av Jonas Karlssons novellsamlingar har jag köpt Spelreglerna och Det andra målet.
Alla är mycket inspirerande att läsa och dessutom utgivna i pocket. Många böcker för liten peng med andra ord. Än hinner du till bokhandeln!

Jag har känt mig lite jagad den här veckan. Det är så mycket runt advent och jul som ska fixas och donas och hela tiden har jag legat steget efter.
Nu talar jag om julandet på biblioteket. På måndagen började jag med att rota fram adventsljusstakarna och stjärnan. Allt fungerade! Har det någonsin hänt förut?
Pedagogerna började komma in och fråga efter julberättelser. De fick snällt balansera på stolar och bläddra i ”julförrådet”. En lärare undrade om jag skulle skylta upp fint som jag brukar, jag log och sa ja och kände hur pulsen ökade. När skulle jag hinna?
Eleverna har frågat sedan i oktober när jultävlingen ska börja. Personalen i köket tillverkar ett pepparkakshus som är första pris följt av julmuggar, burk med pepparkakor, böcker och mycket mer. Det gäller att ha många priser för jag tror att alla skolans elever deltar i tävlingen, att hitta de gömda tomtarna. Nästan alla är övertygade om att just de ska vinna första pris.
Idag föll alla bitar på plats. Ljusen fungerar fortfarande. Julböckerna trängs på bord och skyltställ. Och startskottet till tävlingen har gått. Alltid lika fascinerad över hur snabbt en nyhet som eleverna tycker är viktig sprids över skolan.
Nöjd och ganska trött satt jag och tuggade på en trasig pepparkaka och lyssnade till killarna som upptäckt avdelningen Uf. De ville veta mer om granar. ”Det känns liksom viktigt nu”, sa de. De var helt uppslukade av olika sorters kottar och barr, höjder och utbredning. De enades om att bara låna en av böckerna och samsas om den. ”För det kommer säkert fler som vill lära sig om granar.”
Det blir nog en fin jul i år också. Måtte nu bara granarna stå pall i stormen.

På Skönadalsskolan händer det mycket den här veckan.

I måndags hade vi besök av nycirkusgruppen Cirkus Rabalder som bjöd alla tvåor och treor på en fantastisk föreställning. Det var fart och fläkt, mycket humor och många roliga detaljer. Eleverna var engagerade från första stund. Artisterna kombinerade musik, akrobatik och clowneri. HÄR kan du läsa mer om gruppen.

Måndagen var också startskottet för årets läsutmaning. Om eleverna tillsammans läser mer än 2 331 timmar blir de bjudna på glass på fredag. Högläsning, parläsning, enskild läsning, lyssna på DAISY eller ljudbok, läsa hemma eller i skolan,.. allt räknas. Lärare i alla ämnen anstränger sig för att få till det. På biblioteket finns ett rör som fylls med kulor allt eftersom tid rapporteras in. Diskussionerna kring röret är livliga, ska de klara utmaningen? En flicka berättade för mig att på matematiklektionen hade de fått räkna ut hur mycket var och en behövde läsa för att det skulle lyckas. Ringar på vattnet… I skrivande stund saknas drygt 1000 timmar.

Elevens valgruppen som vi kallar bokcirkel har tillverkat bokmärken. De har vi kopierat och plastat. När eleverna lånar kan de passa på att ta ett fint bokmärke. De har en strykande åtgång.
Man kan också passa på att gå en tipsrunda och svara på frågor om Emil i Lönneberga.

Varje morgon den här veckan tänder vi mängder av levande ljus i biblioteket. En kvart innan första lektionen startar tassar eleverna in och sätter sig. Det blir trångt men alla som vill får plats, fler än hundra.Framför dem tar två av deras kamrater plats och högläser en boktext för dem. Läsarna har förberett sig noga för att det ska bli bra. Det är en stilla stund som ger en bra start på dagen. Det ger också glans åt läsning. Vi kallar det Kura gryning som föreningen Norden föreslagit att det ska heta.

Jag har varit på snabbvisit i Uppsala. Naturligtvis besökte jag både Domkyrkotrappan och Slottsbacken. Platser som inte bara finns i verkligheten utan även i böckerna om Pelle Svanslös, skrivna av Gösta Knutsson. En ikon på sin tid som inte bara skrev böcker utan även gjorde en hel del barnradio. Mina barn var mycket förtjusta i den adventskalender i SVT som 1997 lånade berättelser ur just Pelle Svanslös. Än finns hans böcker på våra skolbibliotek även om de inte hör till de mest utlånade.

På Drottninggatan i ligger Läslusen, en bokhandel för barn- och ungdomslitteratur. Den har funnits i drygt 15 år. Jag blev imponerad av deras breda sortiment och fina skyltning med massor av tips ur flera olika synvinklar, julklappstips för olika åldrar, barnens romanpris böcker fint frontade, brett utbud av faktaböcker för olika åldrar… Jag mötte Eija som är  mycket kunnig och entusiasmerande. Eija driver Läslusen sedan några år tillbaka. HÄR kan du läsa mer om bokhandeln.

Nu har jag läst igenom en hel trave med bilderböcker igen. Ingen var väl direkt dålig, men en hel del var förutsägbara. Några sticker ut och hamnar i favoritfacket.

Vi går till lördag av Caroline Bruce och Helena Willis är en hisnande berättelse om att köpa lördagsgodis. Mamma har sagt att de absolut inte ska köpa tuggummi, vilket de ändå råkar göra. Nu gäller det att att tugga färdigt innan hemkomsten. Tuggummi kan hamna både här och där och dessutom användas till de mest överraskande saker. Naturligtvis har berättelsen ett fyndigt slut. Läs!

Elise Gravel har skrivit och illustrerat en mycket humoristisk bok om Flugan och en om  Masken. Om jag har förstått det rätt har hon fascinerats av dessa ”äckliga djur” sedan unga år. Samtidigt som jag skrattar högt på nästan varje uppslag tuggar jag i mig en hel del kunskaper. Tur att jag inte behöver göra som flugan och spotta på det som ska  ner först.

Pija Lindenbaum har en förmåga att förnya sig och skriva om svåra saker på ett mycket enkelt sätt. I hennes senaste bilderbok Ska vi va beskriver hon hur dubbelt och komplext det är att umgås. Ena stunden vill Flisan bara vara själv med sin nya sax. Men sen när Berit gått får hon plötsligt lust till andra sorters lekar och saknar henne.

Idag har Nordiska rådet delat ut flera olika priser. Nytt för i år är ett pris för barn- och ungdomslitteratur. De nordiska kulturministrarna har tagit initiativet till detta. Hela 14 böcker var nominerade. Inte bara de nordiska huvudländerna var representerade utan även Grönland, Färöarna, Åland och det Samiska språkområdet.
Från Sverige var Sara Lundbergs underbara bilderbok om Vita Streck och Öjvind nominerad. Den skrev jag om HÄR . Även  Jessica Schiefauers Pojkarna representerade Sverige. Den vann ju Augustpriset 2011, vilket Emelie skrev om HÄR. Flera av de andra nominerade böckerna finns på svenska. HÄR kan du
läsa mer om alla de nominerade böckerna.

Vinnaren Karriko (Blindskär) är skriven av Seita Vuorela en roman som utspelar sig på en förfallen campingplats och en silo. Den passar ungdomar såväl som vuxna och kan klassificeras som fantasy även om den behandlar aktuell ungdomsproblematik. Det här har jag läst mig till. Boken finns ännu inte översatt till svenska och jag behärskar tyvärr inte finska. Illustrationerna är gjorda av Jani Ikonen.

Fantastiskt roligt att även barn- och undomslitteratur finns med som en priskategori. Sen är det precis som med Augustpriset mycket som ska jämföras och komkurera med varandra, poesi, drama, prosa och bilderböcker. Dessutom för alla ålderskategorier.

I somras skrev jag om Barnens Romanpris och de nominerade böckerna. HÄR kan du läsa det inlägget.

Nu är bokdiskussionerna i full gång och i morgon den 23 oktober diskuterar juryn om den femte och sista boken. Du kan lyssna till alla programmen via deras  webbplats HÄR.

Den 30 oktober kommer det att avslöjas vilken bok som ungdomarna anser vara den bästa. Det kan inte vara en lätt uppgift att kora en vinnare bland fem så bra böcker och dessutom från vitt skilda genrer.
Det är  precis som att tävla i musik, berättande eller poetry slam, det går inte men vi gör det ändå.