Bläddra efter
Författare: Christina

Under odjurspälsen

Under odjurspälsen

Det var tur att jag var lite hängig i lördags och kunde ligga kvar på soffan och bara fortsätta att läsa för så bra den är,  Under odjurspälsen av Klara Krantz.
Signe som går på högstadiet lever ett dubbelliv. Hon är en osäker tjej men många jobbiga år bakom sig som mobbad. Bästa kompisen har övergett henne och det är bara ibland som hon duger. Det är inte så lätt att förhålla sig till. Under många år har Signe varit förtjust i Joel med de intensivt blå ögonen. Han som bara bor några hus bort och som går i parallellklassen. Han lägger knappast märke till henne. Annat är det med Frida i Karlstad, med henne kan han sitta och chatta i timmar och de två kan tala om allt. Problemet är att Frida är ett påhitt. Ett påhitt av Signe som när hon utger sig för att vara Frida är så självklar och smart, ja allt det som Signe önskade att hon var. Till slut vill Joel att de ska träffas och det vill ju Frida också…
Det hela blir ännu mer komplicerat när Signe möter Manga-Magnus. Han motsvarar verkligen inte hennes bild av drömprinsen varken till utseende eller sätt. Men med honom blir så mycket lätt att säga och göra trots att de talar irl med varandra. Ja, lätt är det naturligtvis inte när två mycket osäkra människor möts, det är lätt att såra och trampa fel. Men ändå…
Det är en otroligt välskriven berättelse som suger tag i en och det går inte att sluta läsa. Klara Krantz lyckas verkligen med att skildra hur svårt det är för Signe att skilja mellan Signe och Frida, det flyter ihop och går isär. Jag tycker också mycket om att hennes sexualitet är så självklar och positivt skildrad.
Det finns ett litet men, varför modemuppkopplingar och förlegade datingsidor och chatforum. Det hade lika bra kunnat uteslutas och inte behövt namnges. Det gör tyvärr berättelsen något daterad. Hoppas, hoppas att ungdomar kan bortse från detta och fortsätta läsa.

Bokcirkel med Kompisboken

Bokcirkel med Kompisboken

Just nu jobbar jag tillsammans med klasslärare och speciallärare med en bokcirkel i en femteklass. Alla läser vi Kompisboken skriven av Lin Hallberg, En gång i veckan träffas vi i mindre grupper och diskuterar de kapitel som vi har läst. När jag förbereder mig sätter jag postitlappar vid ställen som jag vill diskutera tillsammans med eleverna. De har också förberett sig, svarat på en del frågor men även valt ut ett citat som de vill att vi ska diskutera utifrån. Vi börjar alltid med deras förslag och det blir många intressanta diskussioner, de kan verkligen tala för sin sak och är inte alltid överens. Det är slående att de nästan alltid valt citat som även jag har markerat. Många gånger går vi vidare och tittar in i hur det fungerar i deras klass och hur de själva agerar i olika situationer. Det är inte en slump att vi läser just den här boken.

Kompisboken handlar om en fjärdeklass där det råder rangordningar och där mycket händer under ytan. Vissa elever styr och det är inte alltid en trevlig stämning i klassen. De vuxna finns mest som en kuliss och verkar helt blinda för vad som händer och sker. En kan säga att berättelsen är koncentrerad kring de dramatiska partierna och ”allt det andra” är bortplockat. Ett gott val vilket ger driv i berättelsen. Det gör ju även att det är en berättelse som är tacksam att utgå ifrån i diskussioner.

Eleverna känner igen sig och engagerar sig starkt för eller emot de olika karaktärerna. Det var tänkt som en enstaka bok men i mötet med klasser runt om i Sverige förstod Lin Hallberg att de vill veta mer och del efter del växte fram och är fortfarande mycket populära. Nästan utan undantag läser eleverna mer än en del i serien och många alla delarna, Kompisboken, Bästisboken, Svikarboken och Kärleksboken.

Lin Hallberg har hämtat inspiration från sin egen skoltid men även från sin sons skolsituation när han var i tioårsåldern. Jag kan tänka mig att alla möten med elever runt om i landet även gett inspiration till de senare delarna. Här kan du läsa mer om handlingen i boken.
Andra bra skildringar av dynamiken i en klass eller ett gäng för den här åldern finns i Sara Kadefors Nyckelbarnen eller Katarina von Bredows Du & Jag med fortsättningar.

Som stjärnor faller

Som stjärnor faller

Lin Hallberg är en mycket produktiv och omtyckt författare som skriver för alla åldrar. I de flesta av hennes böcker har hästar en framträdande roll. Som stjärnor faller är inget undantag . Boken vänder sig till ungdomar och lite läsvana skadar nog inte för att kunna tyda de olika skikten i berättelsen.
Tess och Liv är verkligen nära varandra och ser nog att deras vänskap är av den sorten som ska vara livet ut. Tess älskade mormor dör och tillsammans med sina föräldrar flyttar de till mormors hus, bort från stan ut på landet mitt i mörka januari.
Det blir en svår tid för Tess. Hon går omkring i huset och dess omgivningar och saknar mormor så att det värker i själen. Det finns så mycket som gör henne påmind om mormodern hela tiden. Att vara ifrån Liv är också så ovant och sorgligt. Fast de skickar massor av sms och talar på FaceTime med varandra känns det som om avståndet dem emellan bara ökar.
Tess sluter sig och släpper inte in sina föräldrar eller de nya skolkamraterna. Hela tiden går hon runt och säger att efter sommarlovet ska de de tillbaka till stan. Andra, men inte Tess själv,
märker att hon förändras och alltmer anpassar sig till det nya livet på landet.
Det finns en mycket viktig person till i den här fina berättelsen och det är Tom. Kapitlen varvas och ofta kommer även han till tals. Han och hästen Stjärna. Tom vill att Tess ska lära sig rida och kunna ta hand om Stjärna av en mycket speciell orsak. Det uppstår även en stark ömhet eller kanske kärlek dem emellan. I vart fall uppfattar Tess det så.
Berättelsen är mycket vacker och skildrar den första allvarliga kärleken mycket fint. Det finns ett magiskt inslag som kan anas nästan från början och den aningen växer sig allt starkare ju längre en läser. Lin Hallberg skildrar ungdomarnas känslor väldigt pricksäkert, osäkerheten, att se tillvaron som antingen  svart eller vit, toppar och dalar.
Jag bär med mig berättelsen som en varm men lite sorglig känsla långt efter att boken är utläst.

Nya boktips

Nya boktips

Det finns många fördelar med att arbeta i ett team som vi sju skolbibliotekarier gör i Kävlinge. Tillsammans kan vi åstadkomma så mycket mer än vad en som enskild mäktar och hinner med. Till exempel har vi en innehållsrik webbplats som ständigt uppdateras. Det nyaste nya är boktipsen som just blivit utbytta. Det gör vi två gånger om året. Så varsågoda, 36 rykande färska boktips i tre olika åldersindelningar.

Lika fast olika

Lika fast olika

När jag är ute och reser brukar jag försöka besöka bibliotek och boklådor för att kolla in hur böcker skyltas och vad som finns till försäljning. Därför styrde jag stegen mot bokhandeln i Voss när jag gick en kurs på ortens folkhögskola i somras. Voss ligger inte långt från Bergen i Norge och ska en ta vår kursvärd på orden ligger orten mycket centralt.

Den här gången fastnade jag för hur olika utgåvor av böcker kan se ut trots så många likheter mellan våra länder.
Se här Elin Lindells andra bok om Jördis där omslagen är identiska men titlarna skiljer sig åt. Båda är mycket bra, tycker jag.
Den spännande dystopin En sekund i taget som inleder Sofia Nordins kvartett av böcker har två helt olika omslag. Den svenska utgåvan är helt klart den bästa enligt mitt förmenande
Jag kan inte låta bli att undra hur det går till när förhandlingarna om titel och omslag sker. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer har så gott som identiskt omslag och titel. Är det ett starkt förlag som förhandlar, eller gillar det köpande förlaget allt?
Till sist en av mina norska favoriter, Våffelhjärtat av Maria Parr. Vilket omslag föredrar du?
Det var inte bättre förr.

Det var inte bättre förr.

I sommar har jag tillbringat några veckor i Norge, bland annat i de norska fjällen. En dag kom vi, efter lång vandring, ner till Østerbø i Aurlandsdalen. Även om vägen dit var strapatsrik för oss kom vi fram till ett rejält mål mat och en bekväm säng.



I hyttan fanns gott om litteratur av olika slag, för de yngre ett helt tråg fullt. Jag diskuterade böcker med en 11-årig flicka. Hennes absoluta favorit var Harry Potter, för fantasy skulle det vara. När jag berättade att jag gillade Grøntvedts böcker tittade hon på mig och sa med eftertryck att de böckerna hade hon läst i tvåan men tyckt att de var alldeles för romantiska.















Trots många kilometer i benen tog vi en extra runda ut runt hyttan, hon och jag. Vi fann en liten kyrkogård som varit i bruk under senare delen av 1800-talet.Arton personer låg begravda på denna vackra plats där livet varit ack så hårt. Två ensliga fjällgårdar dit prästen kom och begravde, det enklaste alternativet. Hälften av de begravda fick aldrig chansen att ens lära sig läsa, de dog under sitt första levnadsår. De som överlevde barndomen blev mycket gamla. Vad läste de och fanns tiden till det? Kanske var berättandet deras chans till annat än kyrkliga texter? 
Vi enades om att vi hade det mycket bättre. Tänk att leva innan Harry Potter skrevs, det kunde hon inte tänka sig. 

Ulf Stark och Åskan

Ulf Stark och Åskan

Som Emelie skrev om i ett tidigare inlägg har Ulf Stark gått
ur tiden. Jag tror att alla har sin favorit bland hans rika utgivning. Det
märks ju även här på bubbel där vi återkommit till honom och hans författarskap ett flertal gånger.
I SVT:s öppet arkiv finns flera inslag och filmatiserade
böcker att grotta ner sig i. 

I min sommarhög av barn- och ungdomsböcker fanns
naturligtvis en av hans böcker, nämligen Åskan. Om det är hans sista är väl för
tidigt att slå fast. Förhoppningsvis finns ett eller kanske flera färdigskrivna
alster som kommer att ges ut postumt.

Nåväl Åskan är en underbar bok på många sätt. Den har
fantastiska bilder av Marcus-Gunnar Pettersson som vi sett illustrera Saltos
bilderböcker och Vi letar skatt av Jesper Lundqvist. I Åskan har han ett nytt
uttryckssätt som är SÅ lyckat. Framsidan är genial, den fångar verkligen Åskan
och bokens handling.
Än en gång möter vi Ulf som barn – så skickligt att kunna
variera och förnya denna barndomsskildring gång på gång – tillsammans med
kompisen Bernt. Ulf beter sig verkligen illa när han vid familjens middagsbord avslöjar
en pinsam egenhet som Bernt har. Ulfs storebror för detta vidare till ingen
mindre än mobbaren Bosse. Det här kommer att ödelägga Bernts framtid i skolan
och i byn och det ödelägger definitivt pojkarnas vänskap.
Ulf är desperat, han vill verkligen ha tillbaka sin kompis
och då kan en bli modig eller är det dumdristig han är när han närmar sig
Åskan. En fruktad granne som barnen byggt upp en verklig skräckbild av. I deras
berättelser äter han nästan små pojkar, i vart fall vrider han nacken av dem.
Här bygger Ulf skickligt upp berättelsen så att läsaren känner sig klok och
tidigt begriper att den fruktade grannen inte är alls är som ryktet säger.
Som om detta inte var nog är det kris hemma hos Ulf också.
Hans mammas andningshål, som hon besökte varje söndag, har ödelagts i en storm
och de annars så vackra melodierna hon brukat spela på pianot är utbytta mot
tunga sorgliga stycken. Så har hon frenetiskt börjat städa och då vet vi ju
alla hur illa ställt det är!
Ulf lyckas i sitt uppsåt och med Åskans stora hjälp, som han
själv har stort intresse i, löser sig det mesta.
Ännu en underbar Ulf Stark bok som innehåller stort djup och
en god portion med humor. Att läsa högt och för sig själv på kammaren.

Må åskan mullra ordentligt så att vi blir något lindrade i
saknaden efter Ulf!
Vi är romer

Vi är romer

På Malmö museum pågår till den 3
september 2017 en skärmutställning som heter vi är romer
Där finns två huvudspår: det ena är en överblick över
romernas historia och det andra är personliga berättelser på några rader om
romer som bor i Sverige. Varje person som berättar presenteras med ett foto.
Fotona i kombination med de korta innehållsrika berättelserna suger tag i en
och det berör på djupet.
En av de personer som porträtteras är Monica Caldaras. Hon bor i Malmö och har arbetat som lärare och
tolk under många år. Hon har även skrivit boken Jävla zigenarunge.  I slutet av 1990-talet blev hon föreståndare
för Romska Kulturcentret i Malmö som håller utställningar, driver ett bibliotek
samt arbetar med radioprogram, föreläsningar, sång och musik. 2013 tilldelades
hon Mickelpriset för att i ”fem decennier outtröttligt berättat både för barn
och vuxna om romernas historia, kultur och sagoskatt”. Mickelpriset delas ut
under Ljungby berättarfestival varje år av Berättarnätet Kronoberg.
På senare år har det
kommit ut flera bra skildringar för barn och unga om Romernas historia
framförallt. Jag tänker på Camilla Lagerqvists Den vita döden som i första hand skildrar tuberkulosens framfart
men hon väver skickligt in dåtidens syn på romer. I hennes senaste bok Försvunnen är det en romsk spelman och
morfar som mystiskt försvinner och visar sig vara i klorna på rasbiologer.
Katarina Taikons böcker om Katitzi har kommit i nyutgåva, något omarbetade. De skildrar ju hur
det var att tvingas leva som kringresande, i tält och på barnhem.
Gunilla Lundgren skildrar en romsk pojkes flykt genom Europa
i Ramiz resa. För de äldre finns Sofia Z-4515 som berättar om hennes öde
under förintelsen.
Mer av nutidsskildringar hittar vi i Saltos bilderböcker och
den prisbelönta skildringen för de äldre 5 768
visningar på Youtube
av Ralf Novák Rosengren och Anita Santesson.

Bokens kraft

Bokens kraft

Tänk vilken kraft en berättelse kan ha. Den kan få
oss att skratta, gråta, bli rädda och framförallt sätta igång vår fantasi och
hjärnans egen biograf.
Berättelsen kan få oss att vilja leka vidare. Själv kan jag
komma ihåg hur vi smög i Kalle Blomkvists anda och lekte Röda och Vita Rosen. I
en annan period var vi Fem-gänget, campade på heden i grannens trädgård och
rodde ut till Kirrin Island strax utanför vår ö i Mälaren. I brist på större
hund fick vår tax ikläda sig rollen som hunden Tim. Men i fantasins värld är
allt möjligt.
Men boken ger också ringar på vattnet i andra former. Här är
det ju vuxna som har producerat för barn. Kanske helt enkelt för att få leka
själva, tänker jag.
Kulturen i Lund kan vi leka i deras utställning, mycket
lik Mumindalen. Vem vill inte det! Det står dessutom att den vänder sig till
barn och alla med barnasinnet kvar.

Biografen Kino i Lund har sommarlovsbio för skollediga.  Bland annat visar de filmen Rum 213
som bygger på Ingelin Angerborns bok med samma namn. Ingelin har skrivit två
delar till Sal 305 och Fyr 137
Med start på Stortorget i Lund kan du gå en virtuell
vandring med Mårten Sandéns specialskrivna Petrinideckare Visslaren. Ta med din
telefon eller surfplatta, plugga in hörlurarna och starta deckargåtan, om du
vågar… Det är det Malmöbaserade företaget Guidly som gör det här möjligt. Än så
länge enbart tillgängligt för Appleprodukter. Du måste ladda ner gratisappen
som heter just Guidly så klart.
Fast en kan bli hemma och ändå njuta av bokliga äventyr. På
Drama för Ungas sida finns flera olika dramatiserade böcker att lyssna till.
Även berättelser skrivna direkt för den lyssnande publiken. Emelie tipsade i
ett tidigare inlägg här på Bubbel om Kyrkogårdsboken. Jag vill gärna även tipsa
om Kurt blir elak av Erlend Loe och Som trolleri av Mårten Melin.

Svt har ett Öppet arkiv där det finns mycket att grotta ner
sig i. Vad sägs om filmatiserade böcker såsom Den vita stenen, Ebba och Didrik
och Kullamannen.

Fast kanske det allra bästa är att vakna så där i lagom
takt, greppa boken på nattduksbordet och försvinna in i dess värld. Ligga
kvar där så länge en vill och bara njuta, kanske rentav somna om och försvinna
in i bokdrömmen.

Russintårtan på tjuvjakt

Russintårtan på tjuvjakt

Russintårtan heter egentligen Regina, det är hennes
arbetslöse pappa som har hittat på detta inte helt igenom populära smeknamn.
Berättelsen utspelar sig på sommaren då Reginas kusin Simon bor hos dem,
eftersom hans föräldrar är bortresta. Simon har Asperger och gillar att lära
sig busstidtabeller utantill. För ovanlighetens skull hänger han med Regina och
hennes kompis Moa. Tillsammans smyger de in i grannens lägenhet för att kolla
in Egyptiska vaser. Det känns lite obehagligt att gå in i en annans lägenhet
utan lov, men Simon gör ett kontrakt som ska underlätta om inte annat för deras
samveten. Men allt går fel, plötsligt ringer det på dörren och snart sätts en
nyckel i låset. Gömda under sängen tvingas barnen uppleva hur två tjuvar härjar
runt i lägenheten och plockar på sig värdefulla smycken. De hör tjuvarnas
samtal men ser enbart strumpor och byxben.

Nu har de verkligen hamnat i en knipa. Hur ska de förklara
att de varit olovandes i grannens lägenhet? Hur ska de få fast tjuvarna? Kommer
polisen att tro dem? Misstankarna kommer säkert att riktas mot Reginas
föräldrar, alla vet att de har ont om pengar och det är de som har nyckel för
att kunna vattna blommorna.
Jag gillar den här berättelsen för att det inte enbart är en
vanlig tjuvjakt. Barnen är smarta, spanar och skuggar men kopplar även in
polisen. Simon är den smartaste och bidrar mycket till lösningen av gåtan, det
ger en positiv bild av Asperger och visar på styrkor.  Det ger berättelsen en dimension till.
Författaren heter Gun-Britt Bergström Lindell och det här
är hennes debut. Jag vet inte så mycket om henne mer än att hon även är
journalist. Jag ser fram emot fler berättelser av henne. Jag har köpt  in ett extra exemplar att ha i högläsningslådan nästa läsår.