Biblioteksbubbel

Idag fick jag lite extra inspiration, tack vare eleverna.

Först kommer en snörvlande och febrig liten flicka till biblioteket tillsammans med sin pappa. Trots att hon är hemma och är sjuk MÅSTE hon hit och låna nya böcker. Dessutom kunde hon visa sin pappa hur det går till när man lånar. Nöjd gick hon härifrån med en stor hög.

Ett gäng från mellanstadiet satt och arbetade vid datorerna. Plötsligt ser de att resten av klassen är ute på rast.
 – Äh vi struntar i rasten nu när vi får sitta här på bibblan och jobba, här är så mysigt.
Alla är överens och jobbar på. Så jag fick snällt skjuta på min kafferast tills de var klara. Vad gjorde det när hjärtat var inbäddat i bomull.

 Visst blev vi hoppfulla när det 2011 skrevs in i skollagen att alla elever har rätt till ett skolbibliotek.
Så i höstas kom Litteraturutredningen där det slås fast att det krävs kraftfulla insatser för att höja ungas läsförståelse och öka lusten till att läsa.
Och har vi inte alla haft förväntningar på Skolinspektionens insatser. Det började ju så bra med att flera (fri)skolor fick nej då det inte fanns planer på skolbibliotek.

Idag har jag så läst att skolinspektionen drar ner på omfattningen av granskningen. Ett flertal skolor kommer att själva få besvara frågan om de anser sig uppfylla kravet på tillgänglighet av skolbibliotek. Svarar skolan ja så gör inte skolinspektionen mer.
Ett steg fram och (minst) två steg tillbaka. Läs mer här

Idag misströstar jag. Är allt bara tomma ord?
Imorgon är det dags att kavla upp ärmarna och kämpa vidare.

Idag har jag varit på begravning. En man som brann för det han gjorde. Naturälskare, pacifist, med förståelse för de udda och utsatta. En mycket lärd man, men även konstnärligt lagd. En gubbe med en älskad katt,

Efter minnesstunden gick jag till Krognoshuset och konstföreningen Auras utställning av Sven Nordqvists bilder. I källaren hängde grafik från tiden innan Pettsons födelse. De fick mig att tänka på en annan stor illustratör, Shaun Tan. Där fanns flera skisser och naturligtvis en hel del bilder på Mamma Mu, Pettson och Findus. En gubbe med en älskad katt.

Mannen som är chef för konstföreningen ropade på mig, han kände igen mig. En elev från Skönadalsskolan. Då en pojke som tecknade jämt. Han visade ofta sina inhämtade kunskaper i bilder. Jag minns att jag berättade för honom om Sven Nordqvists lika brinnande intresse för tecknandet. Jag ville att pojken skulle förstå att det fanns hopp bortom mattetalen och bokstäverna. Det här minns inte den vuxne mannen men intresset för bilden är lika brinnande idag.
Livet går vidare. För somliga med katt.

Krognoshuset ligger på Mårtenstorget i Lund. Utställningen pågår till den 26 maj, fri entré.
Senare i sommar visas Stina Wirsens bilder.

Jag skulle kunna göra en tämligen lång lista över böcker med temat; Föräldrar köper ruffigt hus på landet och infriar sin dröm. De motsträviga barnet (eller flera syskon) måste böja sig och flytta med. Det börjar hända mystiska saker i huset.

Trots det har jag längtat efter Kerstin Lundberg Hahns bok, Barnkolonin. Detta för att hennes senaste bok, Skuggan i väggen, hör till en de absolut bästa i den här ”genren”.
Jag blev inte besviken, Barnkolonin är också oerhört bra. Bitvis är den så spännande att det nästan blir outhärdligt att läsa.
Joel är fjorton, han har tre syskon. En äldre syster och ett betydligt yngre tvillingpar. Deras föräldrar tänker rusta upp en förfallen barnkoloni till ett vandrarhem.

Redan ankomstdagen börjar det hända mystiska saker. En man i rutig skjorta behöver hjälp med att byta en dörrkarm, men det visar sig att det är bara Joel som kan se honom. De andra vill inte riktigt tro på det Joel ser och upplever. I berättelsen ryms också en ömsint skildrad kärlek, Joels första besvarade.
Kerstil Lundberg Hahn har ett bildrikt språk och är mycket skicklig på att gradvis skruva upp stämningen. Hon kan med några få ord få oss att känna fasa inför spökerier
 eller värme inför den spirande nya sköra kärleken.
Berättelsen får sin upplösning och jag pustar ut. Men Joel saknar jag i flera dagar. Han skildras så levande och fint att det blir tråkigt att skiljas ifrån honom.

Nu har ännu en av Stian Holes bilderböcker översatts till svenska. En helt fantastisk berättelse om Cornelius som bor vid havet med fjälltopparna strykande alldeles nära. Cornelius sällskap är katten Trots. Livet går sin gilla gång med väderskådande, solrosodling och fyndletande strandpromenader.
Tvärs över viken bor hans bror Halvor. De träffas aldrig, inte sedan Halvor tog fästmön ifrån Cornelius
 i unga år.
Jag kommer osökt att tänka på en novell av Torgny Lindgren där två bröder i norr styvnackat vägrar att försonas. De tog ovänskapen med sig in i döden.

Men i den här berättelsen får bröderna hjälp på traven. En stor val strandrar på Cornelius strand och hur han än sliter rubbas inte valen en enda millimeter. Han tar kontakt med Halvor som genast styr över viken med sin båt. Med gemensamma krafter får de valen i havet och ovänskapen kastad överbord.
Återigen kan de sitta vid schackbrädet och vara tysta tillsammans.
Språket är vackert och poetiskt, i korta stycken målas berättelsen fram.
Bilderna är otroligt vackra och innehållsrika. Trots att jag läst boken flera gånger upptäcker jag nya saker var gång.
En bok att ”läsa” men enbart bilderna som stöd. Jag tror också att det här är en bra högläsningsbok, då med ord.

Jag talade med eleverna i en sjätteklass om noveller.
Vi använde oss av Ingrid Olssons så utmärkta novellsamlingar som både Lena och jag skrivit om tidigare här på bubbel.
Jag läste två olika noveller och eleverna fick sedan välja en av dem och skriva ner alla de tankar de fick när de hörde berättelsen.

Många valde en novell där en flicka ligger i sin säng med en stor mörkerrädsla inom sig. Hon vågar inte gå upp eller ens resa sig för att tända lampan. Utanför rummet är teven på med läskig film som hon absolut inte vill se. Där ute i soffan sitter pappa med nya tjejen och hennes son.

Flera relaterade till sin egen mörkerrädsla och beskrev ingående vilka hemskheter de upplevt.
Andra gav flickan goda råd som att  ha en liten lampa i sitt rum, alltid tänd nattetid. Eller be  pappan att sitta hos henne tills hon somnat etc.
En elev beskrev flickans rädsla såhär ” Det är som att sitta i en svart trång källare som bara blir mindre och mindre men ändå får det plats hur mycket läskiga saker som helst.”

Tänk jag slutar aldrig att fascineras över vad litteraturen kan starta hos oss.

I en av skolans femmor har jag arbetat tillsammans med läraren med temat medeltiden. Läraren bad mig plocka ihop skönlitterära böcker till klassen.. Jag hade ett traditionellt bokprat men gav även eleverna några uppgifter som de skulle fundera kring under läsningens gång.
Eleverna formligen kastade sig över böckerna och flera av dem lånade mer än en bok.
Efter ett par veckor träffades vi igen och diskuterade kring böckerna utifrån frågeställningarna och annat som de ville ta upp.
Jag frågade dem vad de tyckte om att läsa den här typen av böcker.
”Nästan som att läsa fantasy.”
”Man lär sig mer när det inte är från ens egen tid.”
”Det är roligare att läsa historia ur riktiga böcker (skönlitterära).”
”Det här är första gången jag blivit sugen på att läsa och längtat till boken. Har du fler böcker om medeltiden?”

Gissa om jag gick hem på moln den dagen.
Jag är övertygad om att det här kan vara ett sätt att locka in pojkarna i böckernas värld.

I förra veckan var jag mycket ute i klasserna på lågstadiet.
Vi samtalade om olika barnboksillustratörer och deras sätt att tolka naturen. Eleverna kom med många skarpsynta kommentarer.
Tillsammans med ettorna skrev vi egna berättelser om drakar och jättar. I en av klasserna beskrevs draken  ”stor som en halv dag”.
I ett par klasser läste jag berättelser men slutade på ett kritiskt ställe. Där fick eleverna ta vid och skriva egna fortsättningar. De har de mest fantastiska lösningar på problemen.
Gemensamt för alla klasser var att de själva skulle göra illustrationer.
Lagom till världsbokdagen vimlar nu biblioteket av fantastiska bilder och berättelser.

Den senaste tiden har det kommit många riktigt bra böcker om hästar, för de yngre läsarna.
Igår packade jag upp Stallet Kullen, en riktigt informativ bok där man får följa Iris väg in i stallets värld. Kanske att ridskolan och gruppen är lite väl idylliskt skildrad,men läsaren lär sig en hel del. Boken är en översättning från finskan, skriven av Reetta Niemelä och de lite humoristiska bilderna är gjorda av Salla Savolainen.

Jag är också mycket förtjust i Erika Eklund Wilsons lättlästa hästböcker. I serien Stall Lilla stjärna får vi följa olika barn i stallet. Framförallt gillar jag att hon beskriver båda sidorna av myntet. Att börja rida är väldigt spännande och roligt men samtidigt är hästar stora och lite skrämmande. De dubbla känslorna finns med även i hennes bilder. Erika ger ut andra hästböcker med liknande stuk på andra förlag i serien om hästen Hallon och i böckerna om nybörjarryttaren Märta.

Äntligen kom den, Lennart Lordis andra loggbok med undertiteln Nödsignal från horisonten. Det är Tove Berggren som skapat texten och Marcus Olsson de lite skissartade illustrationerna.
   Lennart, som kallas Lordi, är en kille i mellanstadieåldern. Han beskriver sig själv som hård utanpå men mjuk inuti. Favoritfärgen är rosa. Lordi får faktiskt sin andra loggbok skickad till sig ända från Kenya. I den skriver han ner saker han funderar kring och är med om. Här finns mycket humor och det är perfekta böcker att sätta i händerna på de som gillar Kinneys böcker om Greg eller böckerna om Sune och Bert.