…har Katerina Janouch skrivit en hel serie ungdomsböcker om nu. Den första kom ut för någon vecka sedan, del två kommer till hösten och del tre och fyra under nästa år.

”Men det är inte så lätt att prata om det. För vem ska man prata med? De vuxna känns körda. De har ohyggliga problem med att närma sig ämnet sex. Hur de är gör så blir det fel. Antingen ska de vara coola och frigjorda och använda ord som litter fel i deras mun och då kryper det i skinnet på mig och jag skäms, det är omöjligt att lyssna och ta dem på allvar. De låtsas som om allt är fullkomligt lugnt och normalt, men de är dåliga skådisar, de kan inte riktigt förställa sig, det blir fel och jag vet att de egentligen känner sig obekväma med att tänka på att jag ska göra sånt som de nämner. Eller så ska de verkligen vara vuxna och prata från ovan. Och det blir också konstigt. För jag vill inte bli tillrättavisad. De har varit med längre än jag, men egentligen kan de inte mer. Eller, de kan ingenting om mig. Om vad just jag tänker och känner. Bäst vore om vuxna höll tyst om sex så länge man inte direkt tilltalar dem och vill veta nåt som bara de kan svara på. Fast, å andra sidan – vad skulle det vara?”

Amanda är 15 år och har aldrig haft en riktig pojkvän, vilket inte hindrar henne från att fundera väldigt mycket på hur det kommer att bli, det där sexet. ”Alla måste göra det. Nån gång. Ha sex första gången. Om man inte vill dö som oskuld. För det vill man ju inte. I alla fall inte jag.” Amanda får hjälp i sina funderingar, hon ska tillsammans med kompisarna Jonna och Saga analysera en tavla som föreställer en jungfrubefruktelse och de undersöker synen på oskulden genom tiderna. Amanda tar det här allvarligt, hon läser klassiska sexskildringar av Erica Jong, Suzanne Brögger och Kerstin Thorvall och vill ändå veta mer. Veta ALLT.

Och mitt i allt det här finns Alex, som hon var bästa kompis med när hon var barn, men som flyttade innan skolan började. I nian kommer han tillbaka och är störig, osympatisk, irriterande, så Amanda försöker ignorera honom. Men det går inte riktigt och så fort de träffas utanför skolan finns den där närheten från barndomen kvar.

Jag tycker att det här är en väldigt bra bok om sex, men så är jag inte 14-15 år längre. Kanske är den just sådär pinsam som bokens Amanda tycker att vuxna är när de ska prata sex, men med tanke på Katerina Janouchs bakgrund som sexrådgivare så borde hon lyckas. Problemet är att bara att jag köpt in den till ”mina” skolor som bara har elever upp till åk 6. Och på mellanstadiet är väl ämnet sex ännu jobbigare. För en del är det såååå pinsamt och äckligt med en liten puss, för andra är det oerhört spännande. Och hur mycket vill vi egentligen att 12-åringarna ska veta om sex? Är det inte bättre att de läser en realistisk tonårsskildring av första sexet än att porrfilm är deras första möte med sex. Frågan kan nötas och blötas på längden och tvären. Jag ska nog diskutera boken med mina kollegor som har barn i åldrarna, innan den åker ut på hyllorna.