Judit är sur. Hon är i sommarstugan med pappa och han bara snickrar hela dagarna. De hon brukar leka med på landet ska inte vara där på hela sommaren och hon får inte bada själv i sjön. Det finns inget kul att göra alls! Men på en promenad med hunden Kubben så hittar Judit ett torp i skogen. Det ser ganska fallfärdigt ut och trädgården är i ett bedrövligt skick, men där bor tant Harriet 96 år gammal. Harriet är lite barsk, men hon och Judit blir snart vänner. Och tur är väl det, för det är ganska mycket som tant Harriet behöver hjälp med. Judit hjälper henne få igång den gamla traktorn, plöjer upp en åker, sätter potatis och sår fröer. Hon får hjälpa till att handla åt tant Harriet, hämta saker på vinden och i förrådet och hjälpe henne på utflykter. Hon målar huset och ”klipper” gräset genom att låna bondedns får. Tant Harriet berättar fantastiska historier om allt hon hittat på ”i sin ungdom” och det är inte lite det. Hon har seglat på alla de sju haven, varit med om det märkligaste äventyren överallt i världen och Judit vet inte vad hon ska tro. Men har en levt i 96 år så har en förstås hunnit med ganska mycket. Det senaste äventyret, och anledningen till att Judit inte får säga till någon att hon träffar tant Harriet, är att hon rymt från ålderdomshemmet som hon inte trivs på eftersom alldeles för många människor där säger åt en vad en får göra och inte. Tant Harriet behöver ingen som bestämmer över henne.

Nu har i alla fall Harriet kommit tillbaka till sitt älskade barndomshem Långkärr för att uppleva en sista sommar där innan hon dör. Judit kan inte förstå varför Harriet skulle vilja dö när hon har så många fantastiska minnen, och hon tycker det är egoistiskt av Harriet att göra så mot henne, nu när de äntligen träffats.

Jag älskar den här berättelsen, Harriets osannolika historier, Judits förmåga att hänga med och vara påhittig och dessutom är jag väldigt svag för böcker där varje kapitel inleds med en liten kort summering om vad som komma skall. Till exempel: ”Kapitel 10 I vilket Judit och tant Harriet äter morötter så det sprutar ur öronen och bestämmer sig för att gå på jakt.”

Detta är den första boken jag läser av Charlotta Lannebo. Hon har tidigare gett ut tre böcker om Lilla E. Kanske dags att läsa även dem. Boken påminner lite om Iris Karlssons värsta sommar av Elin Lindell, med en lite galen tant och ett barn som får styra upp situationen, och jag tror att den här kommer funka lika bra som högläsningsbok. Jag tänker definitivt tipsa ”mina” lärare om den när terminen börjar.