I veckan har jag läst min första ungdomsbok av Ingrid Olsson. Jag har verkligen tyckt om serien om Linnea som startade med Långt ifrån cool och hade höga förväntningar.
Fulast i världen utspelar sig i nian och följer personerna under deras sista år i grundskolan. Den har två huvudpersoner, Simon och Siw.
De träffades på en campingplats några futtiga timmar, där båda drabbades av kärleken med stort K. Nu kommer Simon och ska börja i Siws klass, hon känner så väl igen ryggtavlan och hjärtat tar ett skutt. Men vad hjälper det när Evelina, den coola som bestämmer, säger att han är en tönt och ful. Siw bestämmer sig för att glömma Simon, ju fortare desto bättre.
Simon förstår sig inte på Siws beteende och gör som han brukar, drar sig undan. Undan från allt som gör ont, ner i vattnet där han simmar tills det värker i hela kroppen. Men ett värkande hjärta ä svårt att fly från. Siw kan inte heller glömma och gör försök att ändå närma sig, men drar sig ur gång efter annan och sveket blir allt större, allt känns hopplöst.
De betraktar varandra i korridorerna, vid skåpen och i matsalen, men tiger om sina känslor och drömmar. Till slut återstår bara avslutningsdagen och sen ska de inte ses mer, eller?
Jag tycker om boken och våndas med huvudpersonerna. Kan inte låta bli att tänka på Emma Granholms Simon & Sophie som har ett likartat händelseförlopp. Skillnaden är att i Ingrid Olssons berättelse skildras känslorna mer ingående, vi kliver in i personerna. Det gör att tempot blir ett annat, mer långsamt kan man kanske säga. Jag hoppas att boken kommer att få många läsare.