Bali Rai är en brittisk författare som ofta skriver om ungdomar som känner sig utanför i samhället. För några år sedan kom Sprickan om Jaspal, en indisk kille som flyttar till en nya stad med sina föräldrar. De är den enda invandrarfamiljen och snart börjar familjens butik utsättas för skadegörelse och familjen hotas, men Jaspals pappa kallar det bus och förövarna busungar. Föräldrarna vägrar ge upp trots att Jaspal inser att de aldrig kommer bli accepterade. Trakasserierna visar sig bli långt värre än bara busstreck.

Vi och dom har en liknande problematik, fast rollerna är helt ombytta. David och hans mamma har tvingats flytta så många gånger att han inte längre minns alla ställen han bott på och alla skolor han gått i. Så fort Davids pappa har snokat upp dem får de ge sig av igen. Nu har de hamnat i en skitig, sliten lägenhet i ett område i stort sett tomt på vita britter. David är van att anpassa sig, vet hur det brukar vara de första veckorna på en ny skola , men snart märker han att de trakasserier han utsätts för är något annat än vanligt. Han blir hotad och slagen för att han är vit, inte för att han är ny. Men alla är inte hemska. Han får snabbt en kompis och tjej, men det betyder verkligen inte att han är säker. Och det blir inte bättre när pappan återigen lyckas hitta David.

Både Sprickan och Vi och dom är riktigt bra, lättlästa böcker med ett väldigt viktigt budskap. Många kan nog få sig en tankeställare när man inser att inte alla rasister nödvändigtvis är vita. Läs de här böckerna högt i klassen och jag lovar att ni får intressanta diskussioner om rasism och främlingfientlighet.