Jag talade med eleverna i en sjätteklass om noveller.
Vi använde oss av Ingrid Olssons så utmärkta novellsamlingar som både Lena och jag skrivit om tidigare här på bubbel.
Jag läste två olika noveller och eleverna fick sedan välja en av dem och skriva ner alla de tankar de fick när de hörde berättelsen.

Många valde en novell där en flicka ligger i sin säng med en stor mörkerrädsla inom sig. Hon vågar inte gå upp eller ens resa sig för att tända lampan. Utanför rummet är teven på med läskig film som hon absolut inte vill se. Där ute i soffan sitter pappa med nya tjejen och hennes son.

Flera relaterade till sin egen mörkerrädsla och beskrev ingående vilka hemskheter de upplevt.
Andra gav flickan goda råd som att  ha en liten lampa i sitt rum, alltid tänd nattetid. Eller be  pappan att sitta hos henne tills hon somnat etc.
En elev beskrev flickans rädsla såhär ” Det är som att sitta i en svart trång källare som bara blir mindre och mindre men ändå får det plats hur mycket läskiga saker som helst.”

Tänk jag slutar aldrig att fascineras över vad litteraturen kan starta hos oss.