Pym, drygt elva år gammal, har till uppgigt att skriva en uppsats om sin familj. Inte så lätt om man tycker att familjen är lite knäpp och att det för det mesta är stökigt och bråkigt hemma. Pym försöker komma på något sensationellt att skriva om men idéerna uteblir.
   Pym har två,äldre syskon, tvillingarna Sanna och Sigmund, vilket hon beklagar. Ingen hurrar åt hennes framsteg i livet, det har man ju upplevt redan och dessutom i dubbel upplaga. Och alltid finns det kläder och prylar att ärva.
   Hon skärskådar sin familj med kritisk blick och kan berätta om en stökig hall, vidbränd mat, en pappa som snarkar, syskon som bara bråkar och en mamma som aldrig är hemma. Annat är det hemma hos Sofi, bästa kompisen, där är allt mycket trevligare och finare. I alla fall om man frågar Pym.
Inte blir fröken nöjd med hennes uppsatsförsök heller. Fröken påstår att hon ljuger eller kanske skarvar. Jo, så är det nog men när hon håller sig till sanningen har fröken svårt att tro på den också.

Det här är en bok som är lätt att läsa. Den är rappt skriven med mycket humor. Tack Magdalena för att du talade så varmt om boken, det är din förtjänst att jag kom mig för att läsa den.
Boken är skriven av Heidi Linde och översatt från norska av Helena Stedman.