Här och där bland alla nya fina böcker i skolbiblioteket står någon riktigt sliten kvar. En bok i gamla sortens biblioteksband, med sliten fram- och baksida där kanske inte all text går att läsa längre. Kanske avslöjar redan stilen på omlagsillustrationen att boken har varit med i mer än 25 år. De flesta sådana böcker är inte särskilt lätta att låna ut, för barnen är känsliga för böckers utseende. Varför står de då kvar? Jo, ibland läses ju böcker i skolan som barnen inte fått välja själva. Högläsningsböcker, böcker som alla ska läsa samma i helklass eller mindre läsgrupper och diskutera efteråt. Och då kan någon av de här gamla böckerna passa, för innehållet kan fortfarande vara lika bra, trots den tilltufsade utsidan. (Alla gamla slitna böcker är förstås inte bra, men i så fall finns de förmodligen inte heller kvar i skolbiblioteket.)

En sådan bok är Kyra och Sjurik – en berättelse från Leningrads belägring av Kyra Petrovskaya Wayne, om en sjuksköterska i Leningrad under belägringen vintern 1941 som hittar en liten pojke bland ruinerna och bestämmer sig för att ta hand om honom. Deras liv är obeskrivligt hårt, men boken är ändå i huvudsak ljus och positiv. Jag kan tänka mig att den är tungläst för barn idag, men för de lite äldre ungdomarna, eller som högläsningsbok med diskussion för barn i mellanåldern tycker jag att den fortfarande håller fint. Det finns mycket att prata om; Andra världskriget i allmänhet, Leningrads belägring i synnerhet, krig, svält, Sovjetunionen, propaganda, livsvilja och om att inte ge upp trots att allt ser mörkt ut. Boken bygger dessutom på verkliga händelser, vilket tilltalar många av barnen i mellanåldern.

Många tycker om Ann Jungmans bok Belägring, om samma tid, som är en betydligt lättare och tunnare bok, som kan läsas på egen hand av barnen medan Kyra och Sjurik är högläsningsbok. Kanske kan det även bli intressanta diskussioner där de båda böckernas skildringar jämförs?