De senaste dagarna har jag läst tre mycket bra ungdomsböcker. Det började med Utan titel av Anna Charlotta Gunnarson som Ninni skrev om HÄR. Knappt hade jag hunnit göra mitt bra – bok – jubel förrän det var dags igen. Nu var det Manifest för hopplösa av Åsa Asptjärn som jag inte kunde lägga ifrån mig. Boken skrev Maria om HÄR.

Och nu har jag precis avslutat Som eld av Sara Lövenstam. Sara skriver om den där första ömtåliga, häftiga överraskande kärleken. Det är Anna och Lollo som kommer med samma skärgårdsbåt till sommarön. Anna liksom alla somrar,fast numera bara med pappan, längtande och hemmastadd,till deras lilla torp med läckande tak och avsaknad av indraget vatten och elektricitet. Lollo motvilligt ditsläpad av sina föräldrar som nyligen införskaffat  flott sommarvilla med brygga båt och extra allt. Det är mellan dem, Anna och Lollo, som det uppstår nyfikenhet, samhörighet och häftig kärlek. Sara Lövenstam målar skickligt upp hur den pirrande förälskelsen bränner och bultar. Hon visar också på att deras till synes olika liv egentligen har många beröringspunkter med pinsamma föräldrar, som dricker för mycket alkohol och som vill sina barn väl men visar det klumpigt. Det hela verkar rinna ut i sanden och sommaren blir plötsligt ful och hopplös. Hösten gör sitt intåg med start i gymnasiet och en plötslig vändning med  seger för kärleken. Ett riktigt happy end fast med en aning om att svårigheter kommer att finnas även framöver.
Jag hoppas Sara kommer att skriva mer för ungdomar.