Biblioteksbubbel

Jag blev genast förtjust i henne när första boken, Frallan är bäst, kom. En härlig sexåring som lever med sin mamma men även nära sin mormor.

Så här presenterar hon sig själv.

Andra delen, Frallan räddar världen blev jag inte lika förtjust i men det är absolut ingen dålig berättelse. 

Så kom då tredje delen som heter Frallan och kärleken och jag föll pladask. Hon har hunnit bli lite äldre, gissar jag. Det är Frallan själv som berättar och det gör hon på ett underbart sätt, ett konsekvent ”Frallan-perspektiv”. Det är skickligt gjort av Sara Ohlsson att få till en så äkta ton. Bilderna är underbara och Lisen Adbåge har verkligen gjort Frallan till en stor personlighet. Jag gillar även hur mamma och mormor porträtteras, inga smala fotomodellskroppar här inte.

I skolan håller de på med konst, nästan som pyssel menar Frallan. Hennes bästis Ellen gör ett hjärta med Frallans namn i. Ester meddelar att hon gillar Frallan och att hon gärna får vara kär i henne. Fast det vill nog inte Frallan. Det är ju roligare att leka häst och klättra i träd än att vara kär. Tror hon i alla fall, för erfarenheten är obefintlig. Det tjorvar till sig ett tag, men Frallan löser det på ett lysande sätt. 

I boken finns också en fantastisk scen när mormor och Frallan ska städa i stökiga rummet de kommer liksom aldrig igång, det är så mycket att fundera över och titta igenom. Fast till slut ser mamma till att de börjar röja, mamma är finurlig och lurar dem att rensa. 

Böckerna kan läsas fristående och egentligen i vilken ordning som helst. Jag ser gärna fler berättelser om denna häftiga tjej.