Hcg – Sida 14 – Biblioteksbubbel

Flyktingar

januari 31, 2014 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Europa stänger sig alltmer mot omvärlden och flyktingar får allt svårare att ta sig hit, undan krig och förföljelse. Syriska flyktingar som tagit sig till Turkiet och därifrån försöker komma vidare till Europa tillfångatas ofta vid gränsen och skickas nästan alltid tillbaka.

I Flyktingen av Titti Knutsson har vi en liknande situation. Det är inbördeskrig mellan grozner och tereker och många, från båda sidor, flyr till grannlandet. Amanda har inte brytt sig nämnvärt om kriget tidigare, konflikten har hållit på i evigheter och hon koncentrerar sig mer på hur otroligt trist hennes liv är. Hon bor i en liten by med få jämnåriga och hennes föräldrar låter henne inte gör någonting kul. De har aldrig några pengar och hon får inte åka in till stan, för det är alldeles för farligt. På helgerna i början av hösten tvingar de med henne ut i skogen för att plocka blåbär, så att de ska tjäna lite extra pengar. Det är på en av de här utflykterna som Amanda upptäcker att det är någon i deras jaktstuga, som annars står tom större delen av året. Hon ser en ljushårig kille, i hennes egen ålder, med smutsiga och trasiga kläder och ser att stugans lås brutits upp. Strax efter upptäckten hör hon att en ung grozner har misshandlat en terek på flyktingförläggningen i närheten och sedan rymt därifrån. Amanda börjar misstänka att killen hon sett är den förrymda fången. Amanda börjar smyga iväg till stugan med lite mat och kläder och sakta byggs ett förtroende upp, trots att de inte förstår varandras språk. Men polisen är efter Timur och stugan i skogen är inte tillräckligt säker. Amanda bestämmer sig för att försöka hjälpa honom att komma undan, så att han inte blir tillbakaskickad till ett land där han med största säkerhet kommer att bli fängslad, eller värre.

Jag har tidigare läst Muren av samma författare, och den handlar om samma konflikt. Den gången är det en grozner och en terek som berättar vartannat kapitel var om hur det är att leva på var sin sida Muren. Om rädslan för ”den andre”, om orättvisorna och skräcken för att något ska hända. Och om
hur det går när de trots allt träffas. Det är viktiga böcker om saker som pågår runt om oss i världen, men de utspelar sig i fiktiva länder. Det blir lättare som läsare att vara neutral, för det är inte en konflikt man har en förutfattad mening om, där det finns en god och en ond sida. Det blir tydligare att kriget är det onda, människorna är (trots allt) mestadels goda, men offer för sina fördomar och situationen. Detta är mycket bra böcker att läsa högt i klassen, gärna i samband med att man diskuterar konflikter i världen. Det väcks många frågor och det finns mängder av intressanta saker att diskutera.

En ny dagbok

januari 20, 2014 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Nikki ska börja på en nya skola. En fin privatskola där hon verkligen inte passar in. Om hon bara kunde få en ny telefon och lite snygga (dyra märkes-)kläder så hade allt varit perfekt. Det får hon inte. Istället kommer mamman hem med en dagbok. VEM skriver egentligen dagbok nuförtiden? På papper, i en faktisk, fysisk bok. Nä, ska man skriva ”dagbok” så ska det vara på en blogg som följs av massor av människor. Inte nog med att Nikki är för fattig och fel för att gå på skolan, dessutom får hon skåpet bredvid skolans absoluta prinsessa, MacKenzie. Det blir verkligen inte roliga första veckor. Först när Nikki, istället för att anmäla sig till konsttävlingen, fyller i att hon vill hjälpa till med bokuppsättning på biblioteket får hon några vänner. Det är de boktokiga Cloe och Zoey som får henne att (åtminstone oftast) stå ut med skolan och MacKenzeys elakheter.

Många har jämfört Nikkis dagbok med serien om Greg, Dagbok för alla mina fans, och visst finns det många likheter. Randigt papper, ett typsnitt som ska se lite handskriven ut, insprängda teckningar, humorn. Men en av de viktigaste skilnaderna tycker jag är att Nikki, till skillnad från Greg, är lite trevlig. Hon tänker visserligen ganska mycket på sig själv, men hon kan också förstå andra människor. Så länge de inte är MacKenzie…

Jag får väl erkänna att jag blev lite trött på det hela under den första tredjedelen av boken, det var lite för mycket självömkan och tjat om samma saker om och om igen. Men efterhand så tog den sig och när kompisarna kom in i bilden blev det definitivt mer intressant. Det är en relativt tjock bok för att vara Hcg, nästan 300 sidor, men det känns extremt lätt ändå, tack vare formen. Det är ganska lite text på varje sida, stor stil och luftigt. Och del två kommer snart!

Genom skuggornas dal

januari 4, 2014 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Ett mycket passande namn på en bok att läsa efter att ha tillbringat jul- och mellandagarna nerbäddad i soffan med halsfluss. Nu är jag ute på andra sidan och känner att vara sjuk, det är verkligen inget för mig. Jag orkade inte ens läsa, utan ägnade dagarna åt romantiska komedier och lättsmält TV-underhållning.

Tänk dig att ständigt ha en irriterande, väsnig varelse över ditt huvud, som ständigt låter och alltid, alltid säger sanningen. Sanningen dragen till sin spets. Och tänk dig att varje människa hade haft en sådan varelse, en Störare, omkring sig. Vilka relationer hade kunnat bestå? Vilka samtal har blivit förda? Detta är exakt vad son händer i Mattias Lönnebos bok genom Skuggornas dal.

Boken handlar om Liv, som är dotter och lärling till hovets smed, och Dag, som är son och lärling till hovets vävare. De vaknar båda en natt och märker att något inte är som det ska. En vind drar genom staden och skapar oro. Även drottningen märker på morgonen att det är något som inte står rätt til. Solen känns blek och hon känner i sitt hjärta att det fattas något. Hon ber genast att få se sina pärlor, Livets pärlor, som funnits i drottningens släkt i tusen år och som hjälpt riket att blomstra. Men pärlorna är borta. Någon har tagit dem och samma någon skickar den ofattbara plågan Störarna till staden. Staden håller på att kollapsa. Folk blir osams när Störarna säger ”sanningar” hela tiden och ingen kan få något vettigt gjort när det aldrig någonsin är tyst, inte ens på natten.

Både Liv och Dag drömmer otäcka mardrömmar om Livets pärlor och de bestämmer sig för att gå till drottningen. Även hon har drömt, och hon har sett barnens ansikten i sin dröm. Liv och Dag får i uppdrag att försöka finna Livets pärlor. Till sin hjälp får Liv ett svärd av sin far och Dag får ett fantastiskt mjukt tyg av sina föräldrar. Och så börjar äventyret.

Man kan dra paralleller till många fantasyböcker. Här finns helt klart drag av Astrid Lindgrens Mio min Mio, för det är svårt att inte se det magiska svärdet och det magiska tyget som inspirerat av Skeden som mättar hunger och manteln som gör en osynlig. En otäck spindel som väver in människor i stora kokonger känns igen från Tokiens Sagan om ringen. Men detta är en enklare historia, både tunnare och mindre komplicerad, för de som vill ha spänningen och äventyret, men inte orkar med de riktigt tjocka böckerna. Kanske går det lite för snabbt i slutet, och känns aldrig riktigt otäckt och farligt för våra unga hjältar, men det är ändå en bra bok.

De sista raderna i boken öppnar möjligtvis upp för en fortsättning, men boken står helt klart för sig själv även om det inte blir så.

Balladen om en bruten näsa

augusti 20, 2013 Emelie Kommentarer 1 kommentar

Bara titeln alltså, Balladen om en bruten näsa! Fantastisk.

Bart är en ganska vanlig kille, som har det lite kämpigt i livet. Han tillhör utkanten av en mycket löst sammansatt grupp på skolan, med folk han inte känner, som han inte har något gemensamt med och som han knappt minns namnet på. Och som bara står i en cirkel på rasten för att de inte riktigt har någon annan att vara med.
Bart bor i en liten lägenhet med bara ett rum tillsammans med sin mamma. Mamman som älskar honom så kollosalt mycket, men som ändå inte kan låta bli flaskan.
Bart tränar boxning, och tänker att någon gång kanske han når upp till flugvikt. Han tränar inte för att han egentligen tycker att det är så himla kul, men hans mamma vill att han ska kunna försvara sig om det skulle behövas. Och det behövs. Men han skulle aldrig kunna berätta för någon på skolan att han tränar boxning, för då kanske de kräver att han ska bevisa det och om sanningen ska fram så har han inte riktigt börjat slå än.

Bart älskar musik. Han älskar att sjunga. Men det kan han inte heller berätta för någon eftersom det råkar vara opera som är hans stora passion. Problemet är att han bara kan sjunga när ingen lyssnar. Så fort han har publik skär sig rösten och det blir bara ett pipigt kraxande.
Bart klarar sig väl ändå ganska bra, men hela hans värld rubbas när hans klasskompis Ada plötsligt börjar prata med honom om annat än för att be att få skriva av hans matteläxa.

Bara jag vågar

maj 10, 2012 Christina Kommentarer 0 kommentarer

Det här är första boken av Siri Spont (psed.) som jag har läst. Jag har märkt att hennes bok, Utan djur så dör jag, är populär och lånas ut mycket. Den hamnade högt i omröstningen i Bokjuryn.
Tilda bor på landet i en liten by. Dalarna gissar jag på. Hemma finns det djur, en sjuk hund som hon måste gå ut med varje dag och så är det hästarna som ska fodras och ridas. Tilda är en tjej som inte är helt säker på sig själv men ändå lever med en grundtrygghet runt sig. Det är gott om spökiga hus och seanser med Anden i glaset. Livet är inte så enkelt, tycker Tilda, det är besvärligt med kompisrelationerna, en storasyster som både är bäst men även himla taskig. Vem kan man lita på och varför måste Marcus överhuvudtaget finnas?!
Det som jag tycker är bra med den här boken är att den skildrar en vanlig vardag som många kan känna igen sig i. Att det krånglar med kompisarna, för så är det ju ofta. Att personerna känns levande med både fina och fula sidor. Och att Tilda bor på landet i en liten by hänvisad till de och det som finns där. En verklighet som skildras allt för sällan i barnböcker.
Jag tror att även den här boken kommer att få många läsare.