Vandraren av Jesper Danielsson
Wow, så bra!
Detta är bland det bästa jag läst hitintills i år när det gäller barn- och ungdomsböcker.
Så här står det på insidan av pärmen: ”Vandraren förnam livet i sin nya farkost och blev aktiv. Den gjorde sig fast vid en av flimmerdjurets två cellkärnor och började söka igenom värddjurets arvsmassa efter användbara kombinationer. Den hittade möjligheten till rörelse, ämnesomsättning och en viss ljuskänslighet, och införlivade de egenskaperna i sin egen kod. Sedan började den sin första metamorfos.”
Jet, smeknamn för Juliette, är på familjevandring i fjällen med sin pappa, farfar och sin hund Banjo. Vandringen är inne på slutklämmen och Jet längtar tillbaka till Stockholm nu, till Benny och storstadspulsen.
Det Jet ännu inte vet är att Banjo bär på en liten passagerare som färdats genom rymden under miljontals år i en sten, rymdgrus, och som landat inte för så längesen på botten av sjön där Banjo drack vatten på vandringens sista morgon.
Banjo börjar bete sig märkligt på tåget hem, och Jet blir orolig. Hunden är stundvis apatisk och har spasmer i benen och Jet tycker att det är riktigt läskigt.
Ungefär samtidig som Banjo börjar uppträde märkligt så börjar Jet få väldigt klara och tydliga drömmar. De tilltar och redan efter ett par dagar så får Jet dessa drömmar även i vaket tillstånd och hon börjar nästan tvivla på sin psykiska hälsa. Är hon på väg att bli galen? Det är som om någon försöker visa henne något.
Vad är det som händer? Och vad är Vandraren för en varelse?
Boken är lämplig från ca 10 år och uppåt.