Barbro Lindgren m fl och Högläsning
Emelie skrev igår om årets ALMA-prisvinnare Barbro Lindgren.
Fantastiskt kul – GRATTIS Barbro Lindgren!
Barbro Lindgren är för mig alltid förknippad med ett
klassrum i mörkaste Småland, vi gick i fyran och hade fått en ung magister (som
vi kallade honom) som kom från Stockholm.
Magistern satt i sin kateder på upphöjningen längst fram i den gamla
skolan. Det var knäpptyst i klassrummet, Peo (som han hette) läste högt på sin
utpräglade Stockholmsdialekt ur Jättehemligt.
Han läste med inlevelse, ibland jättetyst (när det var hemliga saker) ibland
skrek han till när texten krävde det. Jag kan fortfarande 35 år senare precis
känna stämningen från detta klassrum. Vi var med om något spännande, något lite
hemligt och förbjudet som fick alla de tre böckerna upplästa för oss! Först Jättehemligt sedan Världshemligt och till slut Bladen
brinner.
Något år senare hade vi både bytt lärare och klassrum. Men
än en gång fick vi vara med om ett äventyr! Denna gång tillsammans med Jonas,
Annika och David på Selanderska gården i Ringaryd. Heltäckningsmattan luktade
innestängt men värmde våra fötter när klassen även nu satt knäpptyst och
lyssnade på när Pelle, också mycket inlevelsefullt, läste högt ur Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Pelle
viskade Jonas viskningar i trädgården, han rapporterade Jonas rapporter i
bandspelaren och han väste fram Julia J:son Andelius schackdrag i telefonen.
Det var så otroligt spännande! Denna bok har jag själv läst högt för alla mina
tre barn.
Gymnasieklassen är för sista gången samlade i ett klassrum. Om bara några
minuter ska vi skingras, ut på skolgården, ut i livet. Klassföreståndaren och
tillika svenskläraren Ingrid delar ut och läser högt de sista stämningsfulla
styckena ur Tunströms fantastiska bok Juloratoriet.
En så otroligt vacker text som avslut på en sorglig men ändå ljus berättelse om
Sunne och Sidner. Lyssna bara på dessa rader: ”Vår historia hinner fatt oss och mig hann den ifatt denna dag i skogen,
när jag till min stora förvåning upptäckte att jag redan var född men inte
varit med och gjort något åt det, inte lyssnat, inte blivit en av tonerna – – –
Musiken vävde ett nät omkring mig, blev till väggar och tak i en mäktig
byggnad, i vars ställningar jag klättrade omkring: en ofärdig katedral, som
svävade högre och högre.”
skoltid. Men det som jag har skarpast minne av från låg- och mellanstadietiden
är absolut högläsningstillfällena. Jag kommer inte ihåg så mycket från alla de
matte-, engelsk- eller svensklektioner som jag måste ha haft men jag kan i
detalj komma ihåg stycken från böcker som har lästs högt för mig.
högt för era elever och barn! Det gör skillnad och det ger barn minnen som
varar livet ut! I mitt arbete som bibliotekarie är jag också med om många
elever som vill låna just den boken som läraren precis har läst högt. Just för
att det var en så härlig och positiv upplevelse för eleven. När jag ibland
bland de äldre eleverna frågar efter någon riktigt bra bok de läst är det inte
helt sällan som eleverna nämner någon bok som någon lärare har läst högt för
dem.
nu är:
Nilsson, Jag, Dante och miljonerna
DiCamillo, Edward Tulanes fantastiska resa
Morgenstern, Hemliga brev
Sandén, Ett hus utan speglar
Lidbeck, Barnhemmet
Zak, Alex Dogboy
Selznick, En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret
Nordin, En sekund i taget
Berggren, En enda kväll
Valentine, Dubbelgångaren
högläsningsstunder!