Bläddra efter
Författare: Emelie

Den fantastiska historien om katten som försvann

Den fantastiska historien om katten som försvann

Kommentarer 0 kommentarer

Michaels farmor Lily är hans mest förtrogna. Eftersom hans familj flyttar ofta, alldeles för ofta enligt Michael, så är besöken hos farmor och farfar alla lov hans enda trygga punkt. Ända sedan Michael var liten har hans farfar varit sjuk, och han blir allt sjukare, men farmor har ändå alltid tagit sig tid att lyssna på Michael. Och genom hela uppväxten har hon fått veta i stort sett allt om hans liv. Farmor själv har varit ganska förtegen om sitt liv.
När farfar till slut dör blir hon visserligen ledsen, men inte alls så ledsen som Michael förväntat sig. Istället dröjer det inte så länge innan hon ger sig ut på en resa, utan att berätta vart hon ska eller hur länge hon ska vara borta. Michael väntar otåligt och lite oroligt, och till slut kommer ett brev, ett riktigt tjock manus med en hälsning från farmor. Manuset visar sig vara ett utdrag ur farmor Lilys dagbok från 1943-44 när hon var 12 år och andra världskriget pågick som värst.

Lily bodde med sin mamma, farfar och katten Tips på en bondgård på Englands sydkust medan fadern hade tagit värvning som soldat. Hon gick i skolan och hade det på det hela taget ganska bra. Men så kom beskedet om att hela byn måste evakueras för att den del av kusten där byn låg skulle användas till att träna soldater inför landsstigningen i Normandie – det som kom att kallas D-day. Farfar suckade och grymtade över alla ”jänkare” som invaderat deras by, men Lily lärde känna och blev väldigt förtjust i Adie, en amerikansk soldat från södern. En efter en försvann familjerna från byn, men farfar vägrade flytta på sig och Lilys familj var den sista att till slut ta alla sina djur, möbler och varens pinal i hela huset och flytta några kilometer bort till Lilys morbrors hus. Det enda som inte kom med hem till morbrors hus var katten Tips och Lily fick hjälp av många av byborna och Adie att leta efter katten innan området spärrades av. Men Tips var försvunnen och Lily fick ingen ro. Gång efter annan tog hon sig in i den avspärrade zonen för att leta efter Tips.

Boken är skriven av den brittiska författaren Michael Morpurgo och han lyckas väldigt väl att fånga den unga flickans tankar och språk. Jag kan själv känna igen sättet att berätta från mina egna dagböcker. Boken blir kanske aldrig nagelbitande spännande, men som en skildring av en ganska vanlig flicka från en ganska vanlig familj i krigets England tycker jag den funkar bra. Kan vara bra som motvikt till alla sorgliga och tragiska skildringar av andra världskriget.

Back in business

Back in business

Kommentarer 0 kommentarer

Efter 11 månaders högst frivillig föräldraledighet och 1,5 månads hyfsat ofrivillig sjukledighet så är jag nu äntligen tillbaka. Mina kollegor har gjort en stor insats för att försöka hålla ”mina” bibliotek flytande sedan terminen började, men det är ändå en del att göra för att få dem funktionsdugliga. Den här veckan har jag framförallt städat och försökt få rätt på alla inloggningar och lösenord. Det är märkligt att det ska vara så svårt att göra en lista över alla viktiga inloggningar innan en går på ledighet, så att det går lite lättare att komma tillbaka.

Jag ligger lite back med barn- och ungdomsbokläsningen, men jag ser fram emot att dyka ner i årets utgivning och försöka läsa ikapp en del. Det finns en viss otålighet och iver bland lärarna på mina skolor att jag snarast kommer igång och börjar bokprata, så nu gäller det att ligga i. Snart, snart är jag nog på banan igen och kan inte ens komma ihåg hur det var att gå hemma och skräpa!

Kul att vara tillbaka!

Språkutveckling

Språkutveckling

Kommentarer 0 kommentarer

Här kommer ett nytt inlägg från mammasoffan!

Jag fick tips av min (eller är det kanske barnens?) bvc-sköterska om Kodknäckarna. Det är en sida med information och tips kring dyslexi och läs- och skrivsvårigheter, för både föräldrar och pedagoger, men också bra filmer om barns språkutveckling i åldrarna 0-5 år. 
Filmerna är på 15-20 minuter och uppdelade i tre språknivåer, Från födsel till första orden, Från ett ord till många samt Hela meningar och resonemang. En del som sägs känns kanske självklart och lite förnustigt, men det går att bortse från… Nu vänder sig ju denna blogg främst till personer i närheten av skolbarn, men vad vet jag, en eller annan kan ha yngre barn också eller bara vara intresserad ändå. Dessutom är jag övertygad om att en del av tipsen i filmerna kan passa även barn i förskoleklass. 
Ta en titt på www.kodknackarna.se. 
Pax

Pax

Kommentarer 5 kommentarer

Jaja, jag veet att jag är föräldraledig och inte har på den här sidan bloggen att göra, men nu råkar jag ha läst två superspännande böcker som jag bara måste tipsa om så då kan vi väl göra ett undantag. Visst?!?

Deckarförfattaren Åsa Larsson (Solstorm mfl.) har tillsammans med Ingela Korsell gett sig på en utban fantasy-serie, tio böcker om bröderna Viggo och Alrik. De är tio och tolv år gamla och har ett lite struligt förflutet. Mamman är alkoholist och sedan hon lämnade barnen ensamma flera dagar i sträck när de bara var fem och sju år har de bott i olika fosterfamiljer. När första boken börjar är det höst och de har precis flyttat till Laylah och Anders i Mariefred. Alrik har lätt för att explodera av ilska och Viggo har lite svårt att hålla fingrarna i styr och även om han lovar Alrik att sköta dig tar det inte ens två timmar på nya skolan innan han hamnar i trubbel. Det är så bröderna träffar syskonen Estrid och Magnar. De arbetar i orangeriet på Gripsholms slott och är dessutom väktare av ett oerhört hemligt bibliotek. De har sett tecknen på att världen hotas av ondska, men också att två krigare ska komma till deras hjälp. Är Alrik och Viggo dessa krigare. Estrid är inte nöjd, de är ju bara barn. Ganska struliga barn dessutom. Hon och Magnar utsätter bröderna för ett test, för att ta reda på om de verkligen är krigarna de väntat på. 

Bröderna tvingas inte bara slåss mot varelser och väsen som de fram till nyss trodde hörde till sagorna, de får dessutom firnder i den vanliga världen. Viggos klasskompis Simon och hans pappa, som är lärare på skolan, gör allt för att bröderna ska råka illa ut och misstros. 
Två delar har kommit ut nu i höst, den tredje kommer till våren. Mitt enda bekymmer med den här serien är hur otåliga eleverna som älskar den kommer bli. För att den kommer få hängivna läsare är jag helt övertygad om. 
So long…

So long…

Kommentarer 0 kommentarer

Jag har ju glömt säga ”so long, farewell, auf wiedersehen…”

Det var så mycket att hinna med de sista korta veckorna mellan semestern och min långledighet, men det känns ju lite ruttet att bara smyga iväg såhär utan att säga något. 
Sedan en vecka tillbaka går jag alltså mest hemma och skräpar och väntar på en bebis. Det är skönt. Att vara hemma alltså. Själva väntandet är ganska trist. Det finns förstås tid till en och annan bok, men det är också ljuvligt att bara vegetera och slöa och inte tänka på något. 
Under året lär det bli framförallt bilder- och pekböcker lästa här hemma, men jag ska försöka hålla mig ajour med även annan utgivning och så ses vi när vi ses! 
Ett annorlunda sommarlov

Ett annorlunda sommarlov

Kommentarer 0 kommentarer

Judit är sur. Hon är i sommarstugan med pappa och han bara snickrar hela dagarna. De hon brukar leka med på landet ska inte vara där på hela sommaren och hon får inte bada själv i sjön. Det finns inget kul att göra alls! Men på en promenad med hunden Kubben så hittar Judit ett torp i skogen. Det ser ganska fallfärdigt ut och trädgården är i ett bedrövligt skick, men där bor tant Harriet 96 år gammal. Harriet är lite barsk, men hon och Judit blir snart vänner. Och tur är väl det, för det är ganska mycket som tant Harriet behöver hjälp med. Judit hjälper henne få igång den gamla traktorn, plöjer upp en åker, sätter potatis och sår fröer. Hon får hjälpa till att handla åt tant Harriet, hämta saker på vinden och i förrådet och hjälpe henne på utflykter. Hon målar huset och ”klipper” gräset genom att låna bondedns får. Tant Harriet berättar fantastiska historier om allt hon hittat på ”i sin ungdom” och det är inte lite det. Hon har seglat på alla de sju haven, varit med om det märkligaste äventyren överallt i världen och Judit vet inte vad hon ska tro. Men har en levt i 96 år så har en förstås hunnit med ganska mycket. Det senaste äventyret, och anledningen till att Judit inte får säga till någon att hon träffar tant Harriet, är att hon rymt från ålderdomshemmet som hon inte trivs på eftersom alldeles för många människor där säger åt en vad en får göra och inte. Tant Harriet behöver ingen som bestämmer över henne.

Nu har i alla fall Harriet kommit tillbaka till sitt älskade barndomshem Långkärr för att uppleva en sista sommar där innan hon dör. Judit kan inte förstå varför Harriet skulle vilja dö när hon har så många fantastiska minnen, och hon tycker det är egoistiskt av Harriet att göra så mot henne, nu när de äntligen träffats.

Jag älskar den här berättelsen, Harriets osannolika historier, Judits förmåga att hänga med och vara påhittig och dessutom är jag väldigt svag för böcker där varje kapitel inleds med en liten kort summering om vad som komma skall. Till exempel: ”Kapitel 10 I vilket Judit och tant Harriet äter morötter så det sprutar ur öronen och bestämmer sig för att gå på jakt.”

Detta är den första boken jag läser av Charlotta Lannebo. Hon har tidigare gett ut tre böcker om Lilla E. Kanske dags att läsa även dem. Boken påminner lite om Iris Karlssons värsta sommar av Elin Lindell, med en lite galen tant och ett barn som får styra upp situationen, och jag tror att den här kommer funka lika bra som högläsningsbok. Jag tänker definitivt tipsa ”mina” lärare om den när terminen börjar.

Lite Odd

Lite Odd

Kommentarer 0 kommentarer

Odd är en liten vikingapojke som inte är som de andra. Han bor med sin mamma sedan pappan dog i samband med en vikingafärd. Odd gör inte ett ljud, visar inte med en min hur han känner och ganska ofta går han runt med ett irriterande flin i ansiktet. Till och med efter att han fått ett träd som krossat hans ben över sig. De andra byborna blir irriterade på honom när de inte kan läsa hans ansiktsuttryck och han är ganska ensam. Ett år, efter att hans mamma gift om sig med Elfred den fete som avskyr Odd, vill inte vintern ge med sig. Kylan består och snön och isen lämnar inte Midgård. Människorna längtar efter att göra båtarna i ordning för vikingafärder, förbereda sådden och slippa undan instängdheten i långhuset, men vintern släpper inte sitt grepp. Odd, som tröttnar på tråkningarna från sin nya familj, ger sig av till sin pappas gamla skogshuggarkoja. Redan första morgonen hör han en knackning på dörren och utanför står en räv. Räven verkar vilja att han ska följa med och ute i skogen möter han en björn och en örn. De tre djuren visar sig vara gudarna Oden, Tor och Loke som behöver Odds hjälp. Asgård har tagits över av Frostjättar och de tre gudarna har förvandlats till djur och förvisats. Om inte ordningen återställs i Asgård kommer vintern aldrig att ta slut och alla djur, människor och växter kommer att dö. Odd måste ta till sin klokhet och list för att vinna över Frostjättarna.

Den här boken borde funka som ett spännande komplement när klasser läser om vikingatiden. Ett annorlunda sätt att lära sig om asagudarna
och vikingarna.

Vad gör de på banken efter tre? Eller på skolbiblioteket när det ärsommarstängt?

Vad gör de på banken efter tre? Eller på skolbiblioteket när det ärsommarstängt?

Kommentarer 0 kommentarer

Eleverna har slutat, lärarna gick hem igår och en veckas arbete återstår för mig. En vecka med chans att hinna i kapp, jobba undan högarna som blivit liggande. För det har byggts på. Jag tycker att jag jobbat så mycket, men det finns alltid mer att göra, mer jag vill göra, än vad tiden räcker för. Nu. Är. Det. Dags. Äntligen. En del måste göras, en del bör jag göra och annat tar jag tag i för bara för att jag vill göra det.

Gallra på Lackalänga är ett välbehövligt projekt och igår hann jag med lite grand. Många tror att bibliotekarier inte kan slänga böcker, men många av oss är nog ganska bra på det. I alla fall på jobbet. Hemma kan jag inte göra mig av med en enda bok – om den inte är väldigt trasig, men på jobbet är det inga problem. Förutom när jag stod med del 3-11 av Kulla-Gulla på armen och vägde för och emot att slänga/spara. Det är ju klassikerna som tar emot, och denna serie får väl räknas till klassikerna vid det här laget. Men efter att ha konstaterat att del 1 och 2 inte längre fanns på skolan var valet enkelt. Kulla-Gulla är nu historia på Lackaslängas bibliotek. Bara för att skolan är gammal, behöver ju inte bibliotekets bestånd vara det!

Ett annat av årets sommarprojekt är att märka upp alla bilderböcker med bokstäver i högra hörnet så att både barnen och den som sätter upp bilderböcker lättare ska få rätt böcker till rätt bilderbokstråg. Ett smart sätt att spara tid – i framtiden. För det visade sig, inte så förvånande, vara ett ganska tidskrävande arbete. Först kolla ungefär hur många böcker på varje bokstav, göra och skriva ut listor med bokstäver, skära och klippa ut bokstäverna, klippa till tejpremsor, plocka fram bilderböckerna och tejpa fast bokstäver på dem. Och så tillbaka med alla bilderböcker i bilderbokstrågen igen. Jag är drygt halvvägs på Ljungen och hinner väl klart där nästa vecka. Lackalänga får jag vänta med till efter semestern. Det finns gränser för hur mycket hjärndött arbete en orkar med. Dessutom finns det andra uppgifter som pockar på uppmärksamhet nu i juni. Men, som sagt, jag tror att det kan spara lite tid framöver när fler bilderböcker faktiskt hamnar där de ska vara.

Men idag då? Jo, idag sitter jag hemma i soffan och läser. Jag har en bokhög på ett par decimeter som ska läsas genom, inför boktips på vår webbplats och för högläsningsboktips till lärarna inför terminsstarten. Sämre kan man ha det!

En mördarkatts dagbok

En mördarkatts dagbok

Kommentarer 0 kommentarer

Tuffy är en katt. En helt vanlig katt som ibland tycker det är kul att fånga små fåglar eller möss och släpa in dem genom kattluckan och ge till sin familj. Tuffy är lite småkaxig och nonchalant, och skriver om sitt liv sådär som man kan tänka sig att en katt skulle göra om den hade kunnat. Tuffys familj är en helt vanlig familj som inte alltid uppskattar Tuffys givmildhet. Dottern Ellie gråter och bönar honom att sluta och föräldrarna gnäller.

När Tuffy för tredje gången på en vecka kommer släpande på ett byte, och det visar sig vara grannarnas vita kanin Stampis, får familjen nog. De skäller ut Tuffy efter noter och inser att grannsämjan inte kommer förbli så god om de erkänner Tuffys brott. De bestämmer sig för att med alla medel försöka dölja vad som hänt. Bredvid sitter Tuffy och tittar fascinerat (och lite sarkastiskt) på.

Teaterspöken

Teaterspöken

Kommentarer 0 kommentarer

Ingelin Angerborn är ju som vi tjatat om förr här på bloggen en mästare på mysrysare för mellanåldern. Nu har hon kommit med en ny bok, Hjärta av damm. Efter att det nästan blivit inflation i spökberättelser om familjer som flyttar till ruffiga hus på landet och det händer mystiska saker så är det härligt att läsa en rysare som utspelar sig i stan, på en teater.

Bella ska gå en teaterkurs på höstlovet och gruppen ska hålla till i Gamla Ekmanska teatern. Teatern används inte längre för föreställningar, utan ska efter att ha stått tomma några år få utnyttjas till kulturverksamhet för barn och unga. Bella känner ingen annan på kursen, men ganska snart tyr hon sig till Hilding och Shirin som är jämngamla med henne. Liksom de flesta teatrar florerar rykten om mystiska försvinnanden och teaterspöken och ganska snart börjar Bella undra om det inte är nåt skumt på riktigt med teatern. Fler och fler oförklarliga händelser, plötsliga bankningar på dörren, en ipad som får spel, fönster som står öppet, någon som skriver mystiska meddelanden, en docka som ser levande ut och en flicka som dyker upp i salongen medan gruppen repeterar på scen gör att Bella blir alltmer obehaglig till mods. Kan det vara den konstiga Nelly som gör en del av dem. Och Roland, en av ledarna, verkar inte han lite skum?

Bella vet inte vad hon ska tro och det känns inte som att Hilding och Shirin tror henne när hon berättar om det märkliga som händer. Men de bestämmer sig i alla fall för att gå till teatern på kvällen och undersöka saken närmare.