Fest!
Idag firar vi att vi fått ett nytt fint bibliotek på Ljungenskolan.
Fyra näsdukar senare
Ja, jisses. Det går ju inte att sätta en bok om en 13-årig tjej som blir hjärtsjuk i handen på en gravid kvinna som är blödig i vanliga fall… Nu har jag i alla fall gråtit mig genom Mitt bultande hjärta av norske Alf Kjetil Walgermo.
Amanda är som sagt 13 år och kär i nyinflyttade David. Han är mörklockig och gillar fotboll och Amanda ver inte riktigt hur hon ska göra för att få hans uppmärksamhet. Men han ser henne, de börjar umgås lite och Amanda funderar, ältar, analyserar tillsammans med bästisen Jenny: vad betyder den där minen eller blicken, vad menade han med de där orden, gillar han mig eller är vi bara vänner. Hennes hjärta bultar och slår.
Men så märker Amanda att hon blir allt tröttare. Hon som kunnat cykla utan bekymmer får allt svårare att orka och en kväll kollapsar hon och körs i ambulans till sjukhuset. Hennes hjärta är för stort och hon kan drabbas av hjärtsvikt när som helst. Inom ett år är hon död, om hon inte får ett nytt hjärta.
Hela sommaren ligger hon instängd på sjukhuset i Oslo, långt från Jenny och långt från David, och funderar över vad som händer om hon får ett nytt hjärta. Allt som känns i hjärtat, kärleken till exempel, försvinner den när hjärtat byts ut? Orkar David vänta på att hon blir frisk? Kan han tycka om henne med någon annans hjärta i kroppen?
Amanda får komma hem igen och försöker gå i skolan som vanligt, men det är så svårt att vara annorlunda och att gå och vänta på att någon ska dö för att hon ska få leva. Dessutom gör sig hennes stora hjärta ständigt påmint.
Dubbla budskap
I veckan har jag läst två böcker som kvalat in under flera olika genrer. Det är kul, tycker jag, men hopplöst när en ska bestämma placering i biblioteket.
Den första är spökdrottningen Ewa Christina Johanssons 20 över 7. Är det en deckare eller är det en spökhistoria? Egentligen? Boken handlar om Ludde, eller Ludvig som han försöker få alla att kalla honom. Ludvigs två kusiner har försvunnit efter att ladan vid familjens hus har brunnit ner till grunden. Kusinerna Mille och Hella bor i en gammal enslig gård ute i skogen tillsammans med sin pappa Carl, och den natten det brann var Carl inte hemma. Det har varit undersökningar på platsen och skallgång i området kring gården, men ingen har hittat några spår efter barnen. Trots att inga kvarlevor upptäckts i den nedbrunna ladan så verkar de flesta överens om att barnen troligtvis brunnit inne och inte kommer tillbaka. Ludvig är däremot helt övertygad om att de fortfarande lever och finns någonstans. Om folk bara ville leta ordentligt! Istället börjar Ludvig undersöka gården och uppe på vinden upptäcker han att någon ristat in 20 över 7 i en murken planka. Och det är nyligen ditristat. Ser det inte lite ut som Milles handstil? Vinden verkar leva sitt egen liv. Det kan plötsligt bli fruktansvärt kallt och flera gånger känner sig Ludvig övervakad av någon eller något där uppe. Ludvig hittar en fickkniv uppe på vinden också. En fickkniv som visar sig ha ett inbyggt USB-minne med en enda bild på. Ludvig anar att det ligger mer bakom branden och kusinernas försvinnande än det elfel som polisen skyller på.
Nästa bok är också en sorts spökhistoria, men med en air av både kärlek och socialrealism över sig. Det är Flickan på tavlan av Rebecka Åhlund. Det är den klassiska miljön – föräldrarna köper ett torp på landet och Ella, som är ensambarn, har inte minsta lust att ägna helgerna åt att sitta där ute i skogen och ruttna. Men huset lever sitt eget liv och det fascinerar, snarare än skrämmer, Ella. Det är klassiska ingredienser som nyköpte hyllor som trillar ner och tavlor som byter plats. Ella får hintar av den gamla kvinnan Asta som bott in huset tidigare, och även grannen Folkas berättar saker om huset som får Ella att förstå att det nog finns något där som vakar över dem. Uppe på hennes rum hänger en tavla av en flicka, och det är något speciellt med henne. Ögonen verkar följa Ella vart hon går i rummet och flickans minspel ändras ständigt. Hemma i stan träffar Ella en nyinflyttad kille som heter Dylan. Han är två år äldre och borde egentligen inte vilja umgås med Ella, men tyr sig ändå till henne både i och utanför skolan. Hemma har han det tufft med en alkoholiserad mamma och hennes pojkvän som bråkar och slåss. Ella dras till Dylan också, men är hon kär, eller gillar hon honom bara lite sådär som en kompis?
Nyttan med källkritik och källredovisning
Nu måste jag ju erkänna att min egen källkontroll i det här faller är lite svag, men det var en rolig text och även om den här eventuellt är lite extrem så finns säkert liknande exempel verkligen i verkligheten. Jag fann detta inlägg delat av en kompis på Facebook. Det är enligt utsaga en faktatext skriven av en mellanstadieelev.
”Nyttan med Kon
Kon är ett husdjur… Men den finns också utanför
huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men
bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon är ett husdjur… Men den finns också utanför
huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men
bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor… Den översta sidan –
Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den
andra sidan – Och den invändiga sidan.
Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den
andra sidan – Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet…
Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn
och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom
sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas
ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn
och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom
sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas
ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen…
Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i
mjölken och drunknar. På den översta sidan – Och den ena sidan – Och den andra
sidan, är det bara hår… Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.
Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i
mjölken och drunknar. På den översta sidan – Och den ena sidan – Och den andra
sidan, är det bara hår… Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för
där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut.
När det åskar så blir mjölken sur… men hur den blir det har jag inte lärt mig
ännu. Kon har fyra ben… Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra
ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det
hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut.
När det åskar så blir mjölken sur… men hur den blir det har jag inte lärt mig
ännu. Kon har fyra ben… Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra
ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det
hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne… Vi kan känna
lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter
tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett
däggdjur.
lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter
tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett
däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den
blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon
slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben
skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon
slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben
skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur.
Och därför gillar jag kon väldigt mycket.”
Och därför gillar jag kon väldigt mycket.”
Texten väcker väldigt många frågor hos mig. Hur såg läraren ut när hen läste? Varifrån hade eleven samlat information till texten? Hur löd lärarens kommentarer till eleven? Hur långt kan eleven gå med den här förmågan att dra slutsatser.
Men framförallt inser jag hur otroligt viktigt det är att vi i tid ger eleverna verktyg för att hantera information, tolka den, vara kritisk till den och lära sig redovisa var de hittat den.
Bloggtystnad – flyttstök
Jag har varit lite dålig på att blogga på sista tiden, men jag får skylla på flyttkaos. Det har nämligen äntligen blivit dags för alla nya möbler att komma till biblioteket på Ljungenskolan och jag har haft fullt upp med att tömma hyllor, packa böcker, fundera och planera för möbleringen och nu sätta upp alla böcker igen. Inklusive den halvan av bokbeståndet som varit nerpackad i ett helt år. Mycket damm blir det. Många lyft och flyttande av böcker hit och dit för att få plats med dem på bästa sätt. Jag är inte klar ännu, men det går i alla fall framåt. Här är några bilder från processen (ursäkta den extremt dåliga bildkvalitén).
Jag har börjat tömma hyllor och det är lite kaos.
Det gäller att märka upp lådorna så jag hittar rätt igen.
Här är ”mina” montörer med en av de nya hyllorna. Så glad jag slapp göra det själv.
Ett färdigt hörn!
En läsande klass
Denna vecka släpps materialet till En läsande klass, Martin Widmarks läsförståelseprojekt som vi skrivit om tidigare här på bloggen. Allt material till projektet är gratis och finns att ladda ner, och alla skolor kommer dessutom senast imorgon att få en lärarhandledning i bokform. Kolla mer på En läsande klass webbplats HÄR.
Igår var det ett inslag på TV4 Nyheterna om högläsning och En läsande klass. Se det HÄR.
Bibliotekskuppen
Böcker som utspelar sig på bibliotek lockar ju alltid en bibliotekarie, så när jag läste om Syskonen Tilly: Bibliotekskuppen var jag tvungen att köpa in den till biblioteket. Boken handlar om tre syskon som går på samma internatskola. I stort sett alla elever på skolan är helt tokiga i böckerna om drakryttaren William Storm och på påsklovet kommer äntligen nästa del. Problemet är att syskonens föräldrar har bestämt att familjen ska ut på campingsemester – långt från alla bibliotek och bokhandlar – hela lovet. Det finns ingen chans att syskonen hinner läsa boken innan de är tillbaka på skolan och då vet de med säkerhet att den irriterande Frank kommer avslöja slutet för dem. De måste göra något!
Som tur är har Lottie en idé. De vet nämligen att skolan får fem exemplar av boken redan en vecka i förväg, men att dessa böcker hålla inlåsta fram till släppdatumet. Det är bara skolans rektor som har nyckel till förrådet där böckerna finns och den håller hon hårt i tills boken släpps. Nu gäller det för syskonen att lyckas komma åt nyckeln, ta sig in i förrådet och läsa böckerna innan föräldrarna kommer och hämtar dem. Och inte bli påkomna under tiden.
Språket är kanske inte det bästa, men det är ändå en ganska rolig historia.
Bättre sent… Årets ALMA-pris
Lite sent har turen kommit till oss att uppmärksamma gårdagens stora händelse:
Igår tillkännagavs nämligen att vår alldeles egna Barbro Lindgren har tilldelats årets ALMA-pris. Fantastiskt!
|
| Bild från ALMA-prisets webbplats |
Så här lyder juryn motivering:
”Barbro Lindgren är en litterär nydanare. Hon har med språklig djärvhet och psykologisk nyansrikedom förnyat inte bara bilderboken för de allra minsta utan också den absurda prosaberättelsen, den existentiella barndikten och den realistiska ungdomsskildringen. Med absolut gehör gestaltar hon såväl ljusa lyckoögonblick och lekfulla upptåg som livets gåtfullhet och dödens närhet.”
HÄR kan du läsa mer om pristagaren och priset.
I hennes produktion finns så mycket, och hennes produktiva tid är sååå lång. Den första boken kom ut redan 1965. Och förra året kom den senaste. Det finns väl ingen som är uppväxt under de senaste 50 åren som inte har läst något av Barbro Lindgren. Hennes böcker var självklara när jag var barn och de är självklara när jag läser för min 2-åriga dotter nu. Hon älskar Max, Vilda bebin och senast igår läste vi Här är den lilla gården. Och det finns så mycket mer att se fram emot. Både nyare bilderböcker som de om grisen Benny, och gamla klassiker som Vems lilla mössa flyger och Loranga.
Det är också härligt att jag för en gångs skull kan skylta lite med ALMA-pristagarens böcker. Dags att fixa det nu!
Skräcken
I höstas skrev jag om Varelserna: Elias bok (du kan läsa om den HÄR) och nu har äntligen uppföljaren Emmas bok kommit.
Emma och Sebbe är ensamma överlevande efter massakern i Kappelshamn. Det hade gått rykten om ett räddningsfartyg från fastlandet och hamnen var fulla av bilar med människor som hoppades kunna komma undan farsoten. Men skeppet var fullt av Varelser som slaktade alla i hamnen. Alla utom Emma och Sebbe som lyckades fly. Det enda Emma kan tänka på är att hitta Elias igen. Han skulle komma efter till Kappelshamn, men hann inte fram innan katastrofen och Emma är fast besluten att ta sig tillbaka och hitta honom. Hon och Sebbe måste bara hitta mat och överleva natten först. Men att var och en är sig själv närmast blir Emma varse när hon stöter på ett litet gäng vanliga människor, som inte är ett dugg snällare än Varelserna. De tar nästan all mat som Emma hittat och hotar henne dessutom till livet. Men alla har inte blivit elaka av kaoset. I en liten stuga vid havet hittar de Maud. Maud har mat och vatten och hon har ensam lyckats stå emot Varelsernas attacker i flera veckor. Här får de stanna om de vill. Men Emma kan bara tänka på en sak. Hon måste hitta Elias!
Barnens bibliotek
Jag såg en artikel i dagens Sydsvenskan om en förskola i Malmö där de byggt upp ett eget bibliotek efter barnens initiativ och önskemål. De använde lastpallar både som bord och bokhyllor och det enda som köpts in är plexiglasskivor till bordsytorna. Biblioteket fylldes sedan med böcker som redan fanns på avdelningarna och en del som skänkts av föräldrarna. Återbruk och återanvändning! Det ser väldigt mysigt ut och värmer ett bibliotekariehjärta att barnen lägger ner så mycket tid och kraft och fantasi på att bygga upp just ett bibliotek. Läs mer om förskolan och biblioteket: http://www.sydsvenskan.se/malmo/eget-bibliotek-som-barnen-vill-ha-det/