I mitt namn

september 15, 2016 Emelie Kommentarer 1 kommentar

– en bok om att vara trans.

https://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9127146626

Det här är en bok som borde finnas på alla skolor och läsas av alla som möter barn och unga i sitt jobb. I boken får vi möta 17 personer i olika åldrar som på olika sätt bryter normen och inte definierar sig som sitt juridiska kön, utan som något annat kön, flera kön eller inget kön alls. De flesta människor är så fasta i sina föreställningar om att det bara finns två kön. Även flera av personerna i boken beskriver vilken ögonöppnare det var att inse att en inte måste vara det ena eller det andra, alltid.

Jag läser 17 ganska olika röster och berättelser om utanförskap och samhörighet, om komma-ut-processer som gått smidigt och personer som nästan brutit helt med sina familjer, om utåtriktade personer och de som helst stannar hemma. Det finns inte ett sätt att vara trans, precis som det inte finns ett sätt att vara cis (”din könsidentitet och ditt könsuttryck stämmer överens med det juridiska kön du fick registrerat vid födseln”).

Det som författaren Moa-Linas Olbers Croall återkommer till flera gånger i boken, som väsentligt för transpersoner är att omgivningen accepterar det namn personen vill ha, det pronomen personen föredrar och det uttryck personen presenterar i form av kläder, frisyr och aktiviteter.

Det finns, förutom intervjuerna, kapitel ”För dig som är cis”, ”Råd till lärare och skolpersonal”, ”Råd till dig vars barn har kommit ut som trans” och så tips om böcker, serier, filmer och TV-serier som innehåller transkaraktärer eller trans-teman.

Det här är en bok som kan läsas i sin helhet eller som en kan välja ur och läsa valda delar av, men jag tycker att åtminstone några texter borde vara obligatorisk läsning i sex- och samlevnadsundervisningen i skolan och som underlag för diskussioner om diskriminering och mänskliga rättigheter.

Ge inte upp, Amina!

september 13, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Amina kommer från Somalia. I två år har hon varit i Sverige utan sin mamma och det enda som hållit henne uppe är träningen. Hon tränar löpning och är snabbare än alla de andra. Hon är helt enkelt bäst.

Efter en lång väntan är mamma äntligen på väg till Sverige. Amina kan knappt bärga sig tills mamma kommer och Amina kan visa upp sin guldmedalj, den som hon ska vinna på tävlingen precis innan mamma kommer. Men på tävlingen smäller det till i benet och Amina kan inte stödja på det. På sjukhuset upptäcks en muskelbristning som kan ta flera månader att läka om det vill illa. Och plötsligt tappar Amina all lust till löpningen.

När mamma kommer fylls dagarna med allt som Amina måste hjälpa mamma med. Tolka, hjälpa till med sfi-läxan, ringa myndigheter och leta lägenhet. Amina blir som mamma till sin mamma – hon som längtade så efter att få vara sin mammas dotter igen och inte längre behöva klara allting själv. Träningen hade hon inte hunnit med ens om hon kunnat eller haft lust. Både tränaren Camilla och kompisen Lina försöker peppa Amina att komma tillbaka till träningen, men Amina orkar bara inte.

Detta är tredje boken om Amina. De första heter Spring, Amina! och Kom igen, Amina! På förlagets hemsida kan du ladda ner arbetsmaterial till alla tre böckerna.

Vad är viktigast för dig?

augusti 25, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Är du mellan 7 och 13 år?
Gillar du att uttrycka dig på ett eller annat sätt?
Vill du vara en av tre lyckliga vinnare som får ”en resa till Stockholm och en natt på hotell. En vuxen får följa med. Vinnarna får ett studiebesök på ett bokförlag, träffa barn- och ungdomsboksförfattare, ett bokpaket samt hyllningar på Läslovsfestivalen den 4 november på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.”?

I så fall ska du vara med i Läslovstävlingen. Du kan skriva en dikt, göra en film, spela in en låt, hitta på en berättelse, rita en serie eller göra något annat på temat ”Viktigast för mig”. Skicka in ditt bidrag senast 30 september.

Läs mer om tävlingen HÄR.

Bokslukarna

augusti 23, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Ikväll börjar ett nytt program på svt som handlar om barnlitteratur. Det heter Bokslukarna och är riktat till 9-14-åringar. Det är ett gäng bokslukare som får prata om böcker, tipsa och recensera böcker som de läst. Det är en barn- och ungdomsbibliotekarie som leder samtalet, och programmet kommer också innehålla intervjuer med författare och annat. Jag tycker det låter väldigt roligt och ska försöka få tid att kolla på åtminstone en del av de 12 avsnitten.
HÄR kan du läsa en intervju med bibliotekarien.
HÄR och HÄR kan du läsa mer om programmet.

ALV

augusti 9, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

På semestern åkte jag med min familj till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Jag har inte varit där sedan 1984 och då såg det helt annorlunda ut, vilket jag inte minns eftersom jag överhuvudtaget inte minns besöket. Mina barn 4,5 och 2 år gamla är ganska välbekanta med Astrid Lindgrens karaktärer. De har sett Pippi, Emil, Madicken, Bullerbyn och Ronja på TV. Den stora och jag har dessutom läst två av kapitelböckerna om Emil och båda Madickenböckerna som godnattsaga under våren och sommaren.
Så stort! Så mycket att se! Så mycket att göra. Det hela var lite väl överväldigande för 2-åringen, men stora tjejen och jag for runt som tokar för att hinna kolla på så många teatrar som möjligt och leka i så många av miljöerna som möjligt. Vi såg Ronjas födelse när borgen rämnar på riktigt – väldigt snyggt gjort!, vi såg Stora tabberaset i Katthult, Madicken får löss, när Pippi får besök av sin pappa och många till. Vi klättrade i Inte-nudda-marken-banan och skyfflade hö i Mattias stall i Törnrosdalen, vi pumpade vatten på Katthults gårdsplan och ”matade hönsen” i Bullerbyn, vi tog lotter och försökte slå ner burkar med mjuka bollar (vann inget, lyckades inte…). Det var faktiskt väldigt roligt även för en vuxen som kan alla berättelserna utantill att se dem gestaltas på ett annat sätt än de klassiska filmerna. Jag vill definitivt åka tillbaka när barnen är lite större och vi har läst ännu fler av böckerna, för stället tål ett återbesök. Då kanske vi passar på att åka till Katthult, Bullerbyn och Astrid Lindgrens Näs också. Förresten så bad dottern genast att vi skulle börja läsa om Madicken när vi kom hem, så nu är vi inne på andra läsningen. Inte mig emot, det är en bra bok!

Det är verkligen helt fantastiskt när en tänker på vad Astrid Lindgren lyckats göra med sina böcker. Inte bara skrivit odödliga historier, utan skapat en försörjningsmöjlighet för massor av människor idag, 40-50-60 år senare. Hon har gjort landsbygden lite mer åtråvärd, skapat en marknad för restauranger, pensionat, caféer och små butiker på de mest avlägsna platser. Hon lockar människor från hela norra Europa till en liten småländsk stad med 8000 invånare. Visst är det en industri, och visst betalade jag löjligt mycket för en liten vit mjukdjurshäst med prickar till 2-åringen, men på något vis är jag beredd att göra det för Astrid. Långt hellre än jag köper en ren vid namn Sven från ett Disneyställ i matbutiken i alla fall.

Zombieguldfisken Frankie

juli 11, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Alla böcker som jag läser till jobbet kan ju inte kvala in som det bästa jag läst. Ofta undviker jag de där som ser lite tramsiga ut och tänker att de nog lånas ut ändå. De har sina läsare, och jag är övertygad om att böcker av alla sorter behövs. Alltid fångar de in någon som förut inte velat eller inte gillat att läsa och får dem att se att böcker behöver inte vara så himla svåra och seriösa.
Men när en har tiden på sin sida, som under sommaren, då kan en unna sig att läsa även en och annan bagatell, trots ganska låga förväntningar.

Zombiedjur är inget nytt. Det har kommit en hel serie med zombiedjur; fisk, hund, katt, kanin, som på olika sätt terroriserar stackars Joe som råkar önska sig ett husdjur av en mystisk egyptisk amulett. Men nu har det kommit ytterligare en Zombiefisk-bok. I Min stora feta zobmie-guldfisk är det Tom som står i centrum. Han storebror Mark har förvandlats till en ondskefull vetenskapsman och en dag tar han hem en guldfisk under förevändningen att han ska göra ett skolprojekt om miljö. Han stoppar ner guldfisken i en skål och häller i en massa grön giftig sörja i skålen. Han ska se hur fisken reagerar på miljögifter. Men Tom blir förskräckt och tillsammans med sin kompis Pradeep bestämmer han sig för att rädda fisken. Med hjälp av ett batteri lyckas de återliva den ihjälgiftade fisken, men snart märker de att guldfisken som de döper till Frankie (efter Frankensteins monster) inte riktigt beter sig som en kan förvänta av en guldfisk. Den har inte bara fått superkrafter, så att den kan hoppa från tak och förflytta sig med sin plastpåse, den kan också hypnotisera människor med sin illgröna blick. Och Frankie har bara ett mål – att hämnas på Mark för det hemska experiment som han utsatte honom för. Tom och Pradeep får ett tufft jobb att hålla fisken och Mark ifrån varandra så att ingen av dem har ihjäl den andre.

Boken är uppdelad i två berättelser, och i den andra slår sig Mark ihop med Pradeeps lika onda storebror som råkar vara en fena på datorer. Tillsammans planerar de att med hjälp av Frankies hypnotiska förmåga ta över hela skolan och till slut även världen.

Ja, det är lite tramsigt. Nej, översättningen är inte speciellt bra. Men jo, jag fnissade lite här och där när jag såg framför mig hur Franke hoppar upp ur närmsta avlopp och ger Mark en örfil med sin stjärtfena, eller hur han rullar upp, med vattenfylld platspåse och allt, på rutschkanan med en skateboard för att sedan i full fart åka ner och försöka köra över Marks huvud.

Melin i sitt esse

juli 7, 2016 Emelie Kommentarer 1 kommentar

Mårten Melin skriver om övernaturliga saker, kärlek och sex som ingen annan barn- och ungdomsboksförfattare. Jag har inte läst allt av honom, men det är inte långt ifrån vid det här laget. Och eleverna älskar hans böcker om Skogsbingelskolan. Och Lite mer än en kram och Mycket mer än en puss hittar jag på de allra märkligaste ställen i skobiblioteket. De är pinsamma och lockande på samma gång. För något år sedan kom novellsamlingen Liksom helt magiskt med 12 berättelser som rörde sig i gränslandet mellan magi och verklighet, och nu har uppföljaren kommit. Ytterligare 12 noveller, Typ helt övernaturligt.

Det är starka känslor genomgående; kärlek, åtrå, ilska, hat, förtvivlan, sorg och det är spännande hur mycket som ryms på bara några korta sidor text. I fyra av novellerna får vi träffa elever från Skogsbingelskolan och jag inbillar mig att dessa är svåra att hänga med i om en inte har läst de tre böckerna i serien först. Men kanske är det bara så att jag som har läst dem får ytterligare en dimension till upplevelsen, och att även den som inte känner till romanerna kan ha behållning av att läsa.

Jag har svårt att plocka ut en favorit, jag gillade många av dem på olika sätt. Men kanske ändå om jag måste välja att jag gillade den sista bäst. Den som inte ens innehåller något övernaturligt…

I monstrens rike

juli 6, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Jag måste erkänna att jag ganska sällan läser fantasy. Det var ju inte länge sedan jag läste första Harry Potter-boken, och det tack vare den fina illustrerade nyutgåvan. Men som förberedelse inför högläsningstips till både lärare och föräldrar i början av hösten insåg jag behovet av att ha läst böcker i alla genrer och greppade den relativtv nya I monstrens rike – De förhäxade barnen.

Saga bor med sina föräldrar, mamman som är trolldomskunnig och pappan som är uppfinnare, och ett stenmonster som heter Ulrik i ett slott i en frusen skog långt ifrån alla andra människor. Skogen runt slottet är full av monster som hålls infrusna och ofarliga med hjälp av mammans trollkonst, men när mamman blir sjuk börjar skogen tina och monstren riskerar att bli fria och förgöra slottet, skogen, världen. Ulrik skickas iväg för att försöka hitta Ärla, den enda som mamman tror ska kunna rädda henne, och Saga ger sig av tillsammans med honom.

Det blir ett mycket farligare och otäckare äventyr än Saga kunnat föreställa sig. Världen utanför vinterskogen ser inte ut som någonting hon tänkt och jakten på Ärla får henne att inse att hon kanske inte vet så mycket om sina föräldrar och deras bakgrund.

Jag gillar I monstrens rike till största delen. Visst är det en ganska klassisk och förutsägbar fantasyhistoria och den bjuder inte på så många överraskningar, men den har ändå något som håller mig kvar och får mig att sträckläsa. Det är en relativt enkel och rak historia som jag kan tänka mig funkar bra för fantasynybörjaren, när en vill ha lite mer att bita i än Salmsons böcker. Det är inte alltför många olika karaktärer att hålla reda på, men bjuder ändå på ett spännande äventyr. Det är inte heller alldeles svart och vitt, de goda kanske inte bara är goda och de onda kanske inte är alltgenom onda. Ibland händer saker som vi inte kan förutse och en handling får ett helt annat resultat än det vi tänkt. Det gillar jag. Boken är klassad som Hcg (9-12 år), men jag skulle nog säga att den funkar för högläsning från årskurs 2.

Det verkar som att De förhäxade barnen är första delen i en serie, så återstår att se hur de följande delarna blir.

Drömma sig bort

juli 5, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

För mig som trygghetsnarkoman går det inte att tänka sig hur det skulle vara att tvingas lämna mitt hem med mina barn och tränga in mig med hundratusentals andra i ett tältläger på obestämd tid. Att inte kunna veta vad som ska hända, inte känna att jag har makt eller överblick över mitt eget liv. Barn kanske är vana vid att inte ha makt över sina liv, men att leva i tältläger är verkligen ingen semester för dem heller.

Kinanah lever i ett flyktingläger tillsammans med sina föräldrar. Hon har en vän som heter Hasnaa som hon träffar varje dag, men Hasnaa måste också ta hand om sin lillebror. Så kommer Basheer till lägret. Han har tappat bort sin familj under flykten och bor tillsammans med en annan familj som tog sig an honom. Kinanah förstår att han måste känna sig väldigt ensam utan sina föräldrar, men Basheer har en förmåga att få andra att se sin situation på ett nytt sätt. Det är inte lätt att behålla hoppet i ett flyktingläger, men Basheer får Kinanah att berätta om sina mardrömmar och plötsligt känns de inte lika farliga. Istället drömmer hon om hopp och om att fokusera på det som gör henne glad istället för på det som gör henne ledsen. Saker förvandlas beroende på hur du ser på dem, sa Basheer i drömmen och när Kinanah vaknar försöker hon göra just det och Kinanah skrattar för första gången på länge, länge. Men hur magisk världen än kan vara så finns den hårda verkligheten där och när Basheer anklagas för att ha stulit mat från familjen som tar hand om honom blir det svårt både för honom och Kinanah att behålla hoppet.

Boken Det flygande tältet är utgiven i samarbete med Books for Syria, som är ett UNESCO-certifierat projekt som levererar böcker till barn på flykt. Texten står parallellt på svenska och arabiska och det går också att lyssna på boken på båda språken på förlagets hemsida. Jag hoppas att SvA-lärarna ska hitta fram till den här boken och läsa, lyssna och diskutera boken med sina elever, och också att lärarna i de vanliga klasserna genom den kan prata om situationen i världen med fler människor på flykt än någon gång tidigare.

Experimentet

juli 4, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Amanda och Amund är tvillingar, ganska (men inte identiskt) lika till utseendet men extremt olika till sättet. Amanda gillar att spela fotboll med killarna, är tuff och kaxig, rättfram och öppen. Amund är tystlåten och blyg, han gillar inte de stöddiga, skräniga killarna i klassen och sitter hellre och läser bloggar och chattar framför att spela bil- eller skjutaspel på datorn. Amund brukar tänka att Amanda inte riktigt lyckas vara tjej och att han själv inte riktigt lyckas vara kille. För min del tänker jag att de båda tvillingarna är lysande exempel på att det inte finns ETT sätt att vara vare sig tjej eller kille på, och alla sätt borde vara lika ok.

När boken börjar har Amanda just tappat en pensel med färg i håret och tvingats raka av sig alltihop. Tvillingarna sitter på tåget på väg till farmor och farfar och Amund kommer på den roliga idén att se om de kan lura farmor och farfar, att Amund blir Amanda och Amanda blir Amund. Bara för en kväll och sedan byter de tillbaka. Amund är säker på att farmor och farfar kommer tycka det är superroligt. Ett experiment, säger han. Amanda går motvilligt med på det och hela eftermiddagen och kvällen försöker de spela varandra, vilket visar sig vara svårare än väntat. De är ju så olika och faller lätt in i sitt eget vanliga sätt att vara. Amund är helt övertygad om att farmor och farfar genomskådat dem för länge sedan, men bara spelar med och de ska precis avslöja hela bluffen när det ringer på dörren. Grannarna har sina syskonbarn på besök, Silje och Stefan som är plastsyskon och precis jämngamla med Amanda och Amund, och det är de som kommer för att säga hej. Silje, som är riktigt tjejig tyr sig direkt till Amund, glad över att äntligen ha någon att ”prata tjejsnack” med, och Amanda och Stefan hittar varandra i en grabbig, tramsig jargong. Det blir allt svårare att hitta ett tillfälle att avslöja experimentet ju längre tiden går och ju mer Silje och Stefan har hjälpt dem att cementera sina olika roller som tjej och kille. Amanda har betydligt lättare för att bara spela med, medan Amund verkligen kämpar med både rollen och samvetet. Han lurar ju faktiskt Silje, och hon berättar en massa saker för honom i förtroende, i tron att han är som hon, så kan han inte berätta om det allra viktigaste. Och det blir verkligen inte lättare när det dyker upp ytterligare tre killar, varav en tydligt spanar in Amund.

Jag gillade den här boken och jag gillade Amund, men det fanns också saker som störde mig, till exempel att Silje var en sån klassisk tjejtjej som gillar smink, vill prata förtroligt med första bästa tjej hon möter, hon tycker killar är tramsiga, men blir intresserad så fort hon träffar en lite äldre kille och att Stefan var den buffliga ”tjejer kan inte köra båt”-typen med extremt föråldrade åsikter om genus. Annars, eller kanske på grund av detta, är den nog väldigt intressant att diskutera just genusfrågor kring. Det kan vara spännande att läsa både denna och George som Christina skrev om tidigare på bloggen och jämföra.