Tio över ett

juni 23, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Jag är faktiskt lite tagen. Här nere i Skåne är inte Kiruna och vad som händer där något speciellt hett nyhetsstoff. Vi fokuserar mer på nedläggningen av Findus i Bjuv eller Skånetrafikens oförmåga att få tågen att gå i tid, eller gå alls, eller hur havet sakta med säkert äter upp våra stränder och strandtomter. Men Ann-Helén Laestadius nya bok träffar mig som en knytnäve i magen.

Gruvdriften, anledningen till att Kiruna överhuvudtaget finns till och det som majoriteten av alla Kirunabor arbetar med, tvingar staden att flytta. Gruvan äter sig in under staden och gör den instabil och nu ska staden flyttas för att säkerheten ska bibehållas. Men Maja är arg. Hon vill inte flytta, och hennes fina hus kommer dessutom att rivas. Ingenting som hon är van vid kommer finnas kvar. Kiruna så som hon känner det kommer inte att finnas efteråt. Hur kan alla vara så lugna med det? Varje natt ställer Maja klockan på 01.10, under sängen finns en väska med kläder till henne och hennes familj och när skalvet efter sprängningen i gruvan kommer tio minuter senare är hon beredd. Hon lyssnar efter sirener och kollar ut genom fönstren åt alla håll för att se så att ingen del av staden har rasat ner

i gruvan. När det hemska händer ska hon kunna rädda sin familj.

Maja filmar sig själv när hon pratar om gruvan, sin rädsla och sin ilska, men oron vill inte släppa taget. Allteftersom våren kommer blir det bara värre och till slut kollapsar hon i skolan. Panikångest, säger skolsköterskan och skriver en remiss till en kurator på BUP. Maja kan bara tänka på psyket och berättade hemska historier. Är hon galen nu? Tycker mamma och pappa det? Tycker bästa kompisen Julia det? Tycker hon själv det?

Förresten har hon inte tid att vara galen, hon har familjen att tänka på. Och så den otroligt söta Albin, som spelar hockey, men tydligen också gillar böcker precis som Maja. Och så är det ju det där hemska att Julias mamma har träffat en man och bestämt sig för att flytta 35 mil bort till honom i Luleå. Vem är Maja ens utan Julia?

Den här boken får verkligen fram Majas känslor så himla bra och jag kan tänka mig att den passar sjukt bra till högläsning från sexan och uppåt. Det finns så många ingångar till andra ämnen, för det handlar om vänskap och kärlek och psykisk ohälsa och barns medbestämmande och minoriteter/minoritetsspråk, konflikter mellan ekonomi och kultur, teknik… Och så vidare. Jag ska definitivt berätta om den här boken för alla mina åk 6-lärare när de kommer tillbaka i höst och hoppas innerligt att de tar den till sig. Maken till mångsidig bok, alltså.

Så tyst att jag kan höra ventilationen susa

juni 22, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Idag är det alldeles knäpptyst på biblioteket. Fritidshemmet vägg i vägg verkar ha flytt utomhus, sommarskolan är slut för dagen, de sista lärarna har gått på ledighet och det enda som hörs nu är ventilationens susande – vilket ju bevisar att den just idag i alla fall fungerar. Jag sitter och lagar trasiga böcker som lagts på hög under slutet av terminen, skriver verksamhetsberättelse för ”mina” bibliotek och sorterar ur skåpen som hunnit bli rejält fulla med skrot under läsåret.
En del lärare beklagar mig när jag säger att det är några veckor kvar till semestern, men det är faktiskt ganska skönt att sitta här och få jobba ostört några dagar. Det här året har jag dessutom sjukt mycket böcker att läsa in mig på inför hösten, så en del tid kan jag jobba hemifrån min läsfåtölj eller solstol om vädret så medger.
Sakta men säkert betar jag av punkterna på min lista, bara det att stryka över med rött det jag är färdig med är fyllt med tillfredsställelse. I vardagen annars hinner jag inte fatta att jag gör något för det är så mycket som händer hela tiden att jag inte reflekterar över det. Nu vet jag att det blir gjort.

Spöknät

juni 21, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

”Ett spöknät eller spökgarn är ett övergivet fisknät. Spöknät i vatten kan snärja fiskar, fåglar och andra organismer, och svälta eller kväva dem till döds” står det på Wikipedia.

Ett spöknät som driver omkring och samlar osaliga andar och svaga själar är det som Petrus Dahlins nya bok handlar om. Tinos mamma har mått dåligt ända sedan Tinos pappa övergav dem och flyttade till sin nya familj i Göteborg. När sommarlovet kommer verkar hon bli allt sämre, och Tino blir den som får ta hand om handling, städning och matlagning. Det är en onaturligt varm sommar, inte ens natten kommer med någon svalka. Varje dag verkar ovädret vara på väg, men molnen skingras igen.

Tino träffar på den märkliga tjejen Akki i kompisen Benjis tomma hus. Akki verkar ha fastnat i sin lajvarvärld, men en lite småknäpp kompis kanske ändå är bättre än ingen kompis alls, och byn är verkligen märkligt öde den här sommaren.

En morgon efter ett kraftigt oväder upptäcker Tino att hans mamma är borta och ingen verkar ha sett henne försvinna. Akki säger sig veta var Tinos mamma har tagit vägen, hon berättar om ett spöknät som är på drift och samlar in oskyldiga människor istället för de osaliga andar som det är tänkt att ta hand om. Tino vet inte om han kan lita på Akki, men han inser att hon är hans enda chans att återfinna mamman.

Petrus Dahlin kan verkligen konsten att skriva spännande historier och för alla de som älskar Ingelin Angerborns, Kristina Ohlssons och Kerstin Lundberg Hahns böcker så kommer den här boken

säkerligen vara väldigt välkommen.

En myras liv

juni 10, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Myran går i förskoleklass och har en bästis som heter Henny. Myran heter egentligen Morgan, men det är det ingen som säger. Myran har inga lösa tänder än, men han får ibland vicka på Hennys lösa tand, och så kan han knäppa med fingrarna och det är det inte alla som kan. Myran tycker inte så mycket om Felicia, och även om han oftast är snäll så kanske han inte alltid är så snäll mot henne. Helst vill han bara vara med Henny och ingen annan, men så får han en ny granne som går i ettan och som både gör och säger saker som ingen annan på skolan gör. Kanske finns det utrymme att vara lite med honom också ibland. Speciellt när Myran inte vill vara hemma för att mamma och pappa bara pratar engelska med arga röster. De pratar alltid engelska när de inte vill att Myran ska förstå och det blir allt oftare och allt argare.

Jag gillar verkligen Myrans stillsamma funderingar och vardagsliv. Det behövs inte en massa dramatik för att det ska bli dramatiskt. Det är klockrent när föräldrarnas gräl skrivs i gibberisch och blir lätt att förstå Myrans frustration över att inte förstå och inte veta vad som egentligen är på gång. Alla föräldrar och förskolelärare borde läsa den här boken högt för alla barn som någon gång funderat över det här med kompisar och livet och lösa tänder.

Det märks när 30 ettor har varit på biblioteket och lånat inför sommarboken!

juni 1, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Lackalängas bibliotek ska renoveras i sommar. Det blir nya golv och färg på väggarna och även nya möbler. Alla böcker måste packas ner och stuvas undan några månader. Packa bibliotek är tungt. Som tur är har jag hjälp av Sommarboken som Maria skrev om tidigare i veckan. Nyss var bibblan full av ettor som fick info om Sommarboken och sedan lånade de så att det stod härliga till. Plötsligt ser det nästan lite glest ut på vissa hyllor – typ Börja läsa, LasseMaja och Den magiska trädkojan… Men jag är bara glad. Glesa hyllor betyder färre böcker att packa ner och släpa iväg med.

Den nya fienden?

maj 26, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

I vår har det kommit två böcker som handlar om getingar. Där getingarna är den onda som sprider smitta eller oro. För några månader sedan skrev Lena om Zombiefeber, som är första delen av en ny trilogi av Kristina Ohlsson (som också skrivit Glasbarnen mfl.)
http://biblioteksbubbel.blogspot.se/2016/03/zombiefeber.html

Nu har jag läst Boet av Kenneth Oppel. Den är 9-12-års-klassad, men jag tyckte den passade även mig som vuxen. Och den var riktigt obehaglig. Kanske tycker jag att den är obehaglig just för att jag är vuxen och ser andra saker i den där historien än den egentliga målgruppen. När jag satte mig för att läsa igår kunde jag inte släppa den. Min man försökte prata med mig, jag läste. Solen gick ner och det blev mörkt i rummet, jag läste. Klockan blev läggdags, jag läste. Inte förrän boken var slut kunde jag lägga den ifrån mig, med en riktigt olustig, men samtidigt härlig, känsla i kroppen. Jag hade verkligen gått in i den där berättelsen och slukläst.

Det är en riktig getingsommar. Redan tidigt på sommaren surrar de överallt och de ser inte riktigt ut som vanligt. De är större och liksom bleka, nästan vita. Steven har fått en lillebror, men allt står inte rätt till med honom. Föräldrarna åker i skytteltrafik till sjukhuset med honom för att ta reda på vad som är fel och värmen ligger som ett lock över hela stan. En dag blir Steven stucken av en geting, han svullnar upp och måste till sjukhus för behandling. Det visar sig att han är allergisk. I samma veva börjar han drömma märkliga drömmar. Han har alltid haft väldigt verkliga drömmar, som ofta skrämt honom rejält, men den här gången är det annorlunda. Det är som en stor vitskimrande och lysande varelse, en ängel tror Steven, som pratar med honom och berättar att de ska hjälpa honom. Att de ska lösa problemet med lillebror och att allt kommer bli bra. Drömmen återkommer varje natt och Steven blir alltmer hoppfull att allt ska lösa sig för lillebror. Samtidigt upptäcker han att ett stort getingbo håller på att byggas under taket alldeles intill lillebrors sovrum. Föräldrarna lovar att ta bort det, men i all oro och stress över den sjuka bebisen blir inget gjort. Steven vågar inte berätta för sina föräldrar om drömmarna, han är rädd att de ska tycka att han är galen och när ängeln säger att han måste säga ”Ja” om han vill ha deras hjälp så gör han det. När han får veta vad det är han sagt ja till, vill han ha det osagt.

Den här boken är kuslig även i fullt dagsljus. Solen skiner och värmen dallrar över boksidorna och det knyter sig i magen när jag börjar förstå hur det hänger ihop. Jag hoppas verkligen att den ganska oansenliga framsidan ändå kommer att locka några läsare, det är den här boken värd!

Vem är du? Vem är jag?

april 25, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Om det är något som skrämmer mig med att bli gammal så är det demens. Att inte längre minnas mina nära och att inte kunna ta hand om mig själv. Det är ofta jobbigt och svårt att läsa om, omgivningen blir ledsen och sårad av att den gamla glömmer och ganska ofta blir arg och våldsam. Därför känns det befriande med en berättelse som Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp.

En gammal man vaknar en morgon och vet inte var han är. Han känner inte igen rummet, han känner inte igen sig själv i spegeln:
”Det där kan väl inte vara jag? Rufsigt hår och konstig näsa. Och titta – ögonen ser helt annorlunda ut. Var är MITT ansikte? MINA ögon? MIN frisyr? Om det där inte är jag, var är jag då?”
Han går ut på jakt efter sig själv i trädgården och möts av ett barn som kallar sig barnbarn.
”Morfar? Vad kul! Är jag så gammal?”
Barnbarnet vet att morfar alltid letar efter sig själv och tar honom i hand och leder honom till allt som är kärt för den gamle mannen; hans växthus, hans katt, hans båt. Det är jobbigt för den gamla mannen att inse allt han har glömt bort, och hela tiden glömmer, men barnet finns där hela tiden, berättar, visar, tröstar. Det är så ömsint berättat, hur barnbarnet inte tröttnar på att visa samma saker, säga samma saker trots att läsaren förstår att detta är inte bara sker en dag utan varje dag, utan tar sig tiden att gång på gång hjälpa den gamle att bli trygg i att det är han som är han. Ingen annan.

En bibliotekaries bekännelse

april 22, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Det är knappt så att jag vågar säga något, men jag har faktiskt helt glömt bort att uppmärksamma Världsbokdagen (som är imorgon) på mina bibliotek. Inga tipsrundor, ingen speciell skyltning, ingen fest och glamour… Eller vad en nu tycker passar sig för att fira denna Dag bland alla andra dagar.

Så jag passar helt enkelt över bollen till er andra och uppmanar alla att göra något roligt bokrelaterat imorgon. Gå till biblioteket och låna eller se om de har några kul aktiviteter. Ge bort en bok du redan läst eller köp för all del en ny om du är som jag och vill HA alla dina böcker själv. Ha högläsningsmaraton med dina barn, din sambo/särbo/make/a/hund/vägglus eller vem som vill lyssna. Prata böcker med grannen eller de som sitter bakom dig på bussen. Tipsa om en favoritbok på din blogg/facebooksida/twitter eller varför inte med en jättestor skylt i fönstret, om du kör en mer analog stil i ditt liv. Lyssna på en bok om du inte orkar läsa, eller se en film som bygger på en bok, om du ännu inte upptäckt att böcker faktiskt är din grej.

Möjligheterna är oändliga och det enda viktiga är faktiskt att vi en enda dag firar den fantastiska boken.

Själv ska jag fira min svärfars födelsedag imorgon. Det får nog bli en bok till honom!

Sannare än sant

april 20, 2016 Emelie Kommentarer 1 kommentar

Mark är sjuk. Igen. Fast han är inte bara vanligt sjuk, han är döende, och nu orkar han inte se sina föräldrar gråta mer. Än mindre hålla tillbaka sina egna tårar för att föräldrarna inte ska bli mer ledsna. Han har planerat allt. Han har tagit pengar så det ska räcka till bussen och till mat, han har packat sin ryggsäck och han har tränat sin hund Beau att acceptera att sitta gömd i en väska. Han vet vad han måste göra och han är beredd på att göra det även om det är det sista han gör.

Men han hade inte räknat med att bli nerslagen och rånad på nästan alla sina pengar och han hade inte kunnat föreställa sig hur otroligt jobbigt det skulle vara och att hans ansikte skulle synas på alla nyhetssändningar överallt, så att vem som helst skulle kunna känna igen honom och ringa polisen. Och han hade inte räknat med att det skulle kännas så svårt att få bestämma själv över sitt liv. Som tur är har Mark Beau vid sin sida under hela den påfrestande resan. Beau som tröstar, räddar,

och visar vad ett liv kan vara värt.

Hemma väntar inte bara Mars föräldrar oroligt, hemma finns också Marks bästa kompis Jessie som vet vad han är på väg att göra. Jessie våndas över om gör rätt. Hon har lovat honom att bevara hans hemlighet, men till vilket pris?

Sannare än sant har beskrivits som en Förr eller senare exploderar jag för mellanstadiet, och visst finns det likheter mellan dem. Det handlar om sjukdom och om rädslan för vad som ska hända, men allra mest om den starka vänskapen som kanske kan vara värd att försöka orka leva lite till för. Jag hade svårt att släppa taget och sluta läsa i den och när jag var tvungen att ta paus med bara tio sidor kvar så kröp det i kroppen tills jag fick komma tillbaka till soffhörnet och fortsätta.

Återträff på Skogsbingelskolan

april 14, 2016 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Mårten Melin har skrivit tre böcker som utspelar sig på och kring Skogsbingelskolan, en internatskola för elever med väldigt speciella behov och förmågor. Där går Måns och Felicia som blir katter ibland, Love som är son till Amor och har lite problem med att alla blir kära i honom hela tiden, Adam som är vampyr, Pixi som är mitt emellan liv och död och många, många i fler. I tre böcker har vi fått följa dessa elever och nu har det kommit en seriebok som heter Välkommen till Skogsbingelskolan. Jag gillar verkligen alla tre böckerna om Monsterskolan, men det börjar bli ett tag sedan jag läste dem. Kul då att serieboken dök upp.

Välkommen till Skogsbingelskolan är fristående från böckerna på så sätt att den inte berättar någon av böckernas intrig igen, däremot kände jag att det var bra att jag kände till alla böcker och deras karaktärer för att hänga med i serierna. Jag är ingen van serieläsare och satt ibland och önskade mig en längre sammanhängande text, kanske noveller, av de olika berättelserna. Men det handlar nog mer om min serieovana än något annat.
Jag hoppas att de inbitna Melinläsarna hittar den här serieboken och att de som kanske inte upptäckt Melin än kan få en ingång till att läsa hans böcker i och med den.