Bläddra efter
Författare: Emelie

Emres handbok i konsten att skaffa sig vänner och ovänner

Emres handbok i konsten att skaffa sig vänner och ovänner

Kommentarer 0 kommentarer

Emre är inte så bra på det där med kompisar. Han tycker att det är så himla svårt och dessutom är han så tyst och blyg att han ibland misstänker att hans klasskompisar glömmer bort att han finns. Det enda som han är riktigt bra på är att spela Minecraft och att skriva, och det senare har han använt till att skriva små handböcker. Till exempel Emres handbok i konsten att skaffa sig vänner.

En dag kommer en ny kille till klassen, Ömer. Men det visar sig att Emre faktiskt sett honom innan. Bara några dagar tidigare såg Emre nämligen en kille som rotade genom alla apelsinerna i affären för att hitta den bästa, utan att bry sig om att hälften av alla apelsiner som han ratade trillade ner på golvet. Och det visar sig snart att det händer ganska många olyckor runt Ömer. Han har svårt att sitta still, svårt att vara tyst och han tar allt, verkligen allt, som andra säger bokstavligt. Det gör att klasskompisarna snabbt tröttnar på honom. Även om Enes säger att nu kör vi fotboll på riktigt, och inget mesande, så kanske han inte var beredd på att Ömer då skulle börja tacklas så att blodet sprutar. Och när tuffa killarna i femman säger att ”det är jag som äger det här stället!”, så säger Ömer förvånat ”Va, äger du skolan?” utan att fatta att han i stället borde vara tyst.
Emre vill verkligen bli kompis med Ömer, trots allt strul som händer runt omkring honom, och genom hela boken (som är satt med ett typsnitt som ska se handskrivet ut) så får vi små post-it-lappar med kompistips. Till exempel:

”TIPS: Om man har svårt att få människokompisar kan man bli kompis med en katt istället. Det enda man behöver göra för att katten ska tokgilla en är att INTE försöka bli vän med den. och ge den mat ibland.”

”TIPS: Om du vill bli kompis med någon är det bra om du inte förstör hans liv redan första veckan i nya klassen.”
”TIPS: Det är bra att inte vara helt osynlig om man vill skaffa sej kompisar i klassen. fast man ska ändå ha rätt att få vara  ifred ibland.”

”TIPS: Om din nya kompis vill kladda choklad på dina favoritgrejer så är det kanske inte hela världen. Du kan skaffa nya grejer. Att hitta en ny kompis är inte lika lätt.”

Jag gillar verkligen Emre och hans inställning till Ömers alla egenheter och problem. Det känns så fint att han vill vara vän med någon som tar sönder grejer och råkar i trubbel hela tiden. Och jag älskar Jonna Björnstjernas illustrationer. Den otroligt feta katten Mogwaii som älskar Emre (trots väldigt lite kärlek tillbaka) och personernas uttrycksfulla ögon som visar precis hur arga/ledsna/farliga/kaxiga/glada de är.

Den är boken passar såklart utmärkt till högläsning, men då tror jag nästan att en får göra sig omaket att scanna in åtminstone en del av bilderna och visa, de tillför verkligen så mycket till berättelsen. Humor, om inte annat. Och om ni gillar den lika mycket som jag så kommer det snart fler handböcker av Emre. Ser mycket fram emot det!
Lilla Sticka

Lilla Sticka

Kommentarer 0 kommentarer

Att få böckerna plastade till biblioteket har sina sidor. Jag vet att de håller bättre och förblir fräschare, helare och snyggare betydligt längre, vilket är bra. Men känslan… Jag har precis packat upp Martin Widmarks senaste bilderbok, Lilla Sticka i landet Lycka och jag misstänker starkt att pärmen egentligen är klädd med tyg. Genom plasten ser det lite ut som fint linnetyg, men jag kan ju inte känna det.

Oavsett känslan så kan jag ju se och läsa texten, och det är verkligen inte illa det heller. Ramberättelsen är en pojke som ska nattas av sin barnvakt och ber om ännu en godnattsaga. Julia, som barnvakten heter, har en ring med en stor pärla på sin ena hand och väver berättelsen kring denna pärla. ”- För länge sedan, när jag var liten, försvann min storebror, Tomek, börjar hon.” Tomek var den snällaste bror man kunde ha och han gjorde varsin flöjt åt Julia och sig själv. Julias sörjer nåt oerhört och ingenting kan få henne glad. Inte ens den fina kälke som hennes föräldrar ger till henne. Hon kan bara tänka på hur roligt det varit om Tomek varit där och åkt med henne. Men så ger hon sig ut och åker i alla fall och kälken får fart in i en istunnel och den våldsamma färden slår henne medvetslös. När hon vaknar är hon omgiven av enorma insekter som skrattande plaskar i vattenbrynet och leker i sanden. fast kanske är det inte insekterna som är stora utan Julia som blivit liten. Hon välkomnas med glädje och skalbaggen herr Jacobi blir hennes ledsagare och visar henne runt i landet Lycka, där alla alltid är glada. Till och med Julia måste erkänna at hon faktiskt känner sig glad, trots att hon saknar Tomek. Men allt är inte så fint i landet Lycka som det först verkar. Redan nästa morgon står Krabban framför henne och kräver att hon följer med och arbetar för honom. I sin grotta har han en mängd barn instängda och alla arbetar med att öppna musslorna på bottnen av dammen under vattenfallet och ta pärlorna. på kvällen när barnen går tillbaka till grottan hör Julia ljudet av en flöjt, ett ljud hon känner så väl igen. Det är hennes bror Tomek som sitter där längst in i grottan och bönfaller henne att få komma hem igen. Men hur ska de lyckas fly från Krabban som är så snabb och har så vassa klor?
Det är ju en klassisk saga, drömsk och otäck med ett lyckligt slut, och det är gott och väl. Men tillsammans med Emilia Dziubaks bilder blir det verkligen underbart. Hon förstärker drömkänslan och lyckas få flera av bilderna att se ut som att de faktiskt lyser.
Att ha oddsen emot sig

Att ha oddsen emot sig

Kommentarer 0 kommentarer
Vissa böcker blir liksom aldrig lästa. Jag väljer bland de nya böckerna på jobbet, plockar ut några stycken och tar med dem hem, lägger dem i en hög på bordet i uterummet. Sen kan det hända att de blir liggande där. Någon blir läst och återlämnad, medan andra ligger kvar. Jag tar hem nya böcker som hamnar ovanpå, blir lästa och återlämnade, men de där glömda stackarna blir bara liggande. Tills det händer till exempel påsklov och en dag när omständigheterna gör så att jag jobbar hemifrån. Då kan det plötsligt hända att jag plockar upp en av de där bortglömda, lite bortvalda och börjar läsa. Ibland visar det sig att min magkänsla är rätt, det var ingen superbra bok och jag kanske lämnar den halvläst, men ibland blir det som idag; jag börjar läsa och vaknar sedan upp ur det parallella universum som är boken två timmar senare och undrar vad som hände. Det är inte nödvändigtvis en fantastisk bok på det sättet ”Förr eller senare exploderar jag” eller ”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn” är fantastisk, men det finns något som griper tag och håller fast ändå.

Det som fick mig att vänta flera månader med att börja läsa den här boken var nog titeln, jag gillar den inte alls, men det kan ju inte boken hjälpa. Det är en direkt översättning från det norska originalet. Jag gillade kanske inte heller omslaget speciellt mycket. Även det likadant som det norska. Och baksidestexten var inte klockren… Egentligen vet jag inte vad det var som fick mig att plocka hem boken, men så här i efterhand är jag glad att jag gjorde det.

Anne Bea är inte speciellt populär, det är en mild underdrift. Anne Bea är den nästnäst sämsta man kan ha till vän, enligt skolans alla sociala regler. Men det struntar som tur är Nils i. Med Nils kan Anne Bea vara sig själv och då är hon rolig, känner sig rolig och tänker inte på allt som är fel med henne. Hon är så glad att hon har Nils. Anne Bea, eller Annebino som Nils kallar henne, är albino, eller rättare hon är född med albinism. Hon har inget pigment i huden eller håret och är alltså otroligt blek och med vitt hår. Dessutom gör sjukdomen att hon ser väldigt dåligt, ingenting alls utan glasögon och väldigt dåligt även med dem på sig. Det gör att hon måste sitta längst fram i klassrummet, att hon ofta går in i saker och snubblar och att hon omöjligt kan vara med på bollsport på gympan. Inte bara för att hon inte ser utan även för att de andra i klassen medvetet kastar bollar på henne och är jäkliga på alla sätt de kan. Värst är Thea och hennes lilla hov. Thea styr klassen och det Thea tycker, tycker alla andra också.

Två veckor innan skolans talangjakt råkar Anne Bea göra sig rejält osams med Thea och hovet och hon inser att hon måste komma med något riktigt bra för att inte bli fullkomligt tillplattad efter det. Hennes moster Mona kommer på en plan, Anne Bea måste också uppträda på talangjakten, för om det är nåt som Anne Bea kan som Thea definitivt inte kan så är det att sjunga. Hon måste visa alla att det finns mer än en tystlåten albino i henne. Problemet är bara att Anne Bea aldrig medvetet gör något för att dra blickarna till sig – hon får mer än hon behöver av det ändå. 
Kampen mot superbitcharna är en fin bok om vänskap. Om att våga vara vän även när oddsen är dåliga. Det handlar också om att våga vara sig själv fast (nästan) ingen har vett att uppskatta det. Och även om det finns en del ganska blinda och fega vuxna i den här boken så finns det också de där bra, lyssnande och seende vuxna som alla utsatta barn behöver. 
Sjörövarhjärta

Sjörövarhjärta

Kommentarer 0 kommentarer

Det är en tryckande het sommar och syskonen Rick och Nora är uttråkade. Deras föräldrar jobbar långa dagar och de vanliga kompisarna från skolan verkar ha annat för sig. Ute på en liten obebodd holme som heter Laboratorieholmen, bara hundra meter från där de bor, hittar de en gammal låda av metall. Den är låst och ganska sliten, men Nora hittar på en fantastisk historia om sjörövaren Blodsöga som skar ut sitt eget hjärta och la det i lådan. Den som har lådan när han kommer tillbaka för att hämta det kommer att bli belönad. Så börjar leken där syskonen tillsammans med tre andra barn som bor i området tävlar om att hitta och gömma skrinet så bra de kan. De är i två lag och om en blir tillfångatagen måste den avslöja någon ledtråd till var lådan finns och resten av laget får försöka frita fången. Men ganska snabbt spårar leken ur. Det börjar med att Rick ser ett hus, eller mer en liten stuga, som verkligen inte brukar finnas där i vanliga fall och en flicka i ålderdomliga kläder. Det ser lite suddigt och blekt ut som på ett gammalt fotografi och snart bleknar synen bort helt och hållet. Men flickan, som heter Gerda, vill ha tillbaka skrinet. Nora vägrar tro Rick och tror bara att han tröttnat på leken och vill ha en ursäkt för att dra sig ur. Men fler och fler av barnen ser och hör saker där ute på holmen, som inte riktigt stämmer med deras verklighet. Kan det verkligen finnas portar till en annan tid där ute? Och vad är det egentligen för speciellt med skrinet?
Det visar sig att den nu så tomma och övergivna Laboratorieholmen ruvar på en 75 år gammal hemlighet.

Boken är skriven av ett syskonpar, Simon och Emma Leijnse, och utspelar sig i Kalmar där Simon bor. I havet precis utanför Kalmar finns tydligen en liten holme som påminner ganska mycket om Laboratorieholmen. Jag tror att det kommer fler spännande böcker om Rick och Nora.
Viktiga dagar att minnas

Viktiga dagar att minnas

Kommentarer 3 kommentarer

Det är nog många som förbiser den här viktiga dagen – den 1:e mars. Men detta är faktiskt en av årets viktigaste dagar bland alla märkliga dagar som kalendern presenterar. Denna vecka kan vi se att även Fössta tossdan i mass infaller, samt Cheese Doodle day och nästa vecka har vi såklart den väldigt mycket mer seriösa Internationella kvinnodagen – se HÄR för en härlig lista.
Men idag alltså – Krama en bibliotekarie-dagen, eller Hug a librarian-day. Enligt en okänd källa kom denna dag till ”because librarians are cool and they help and love everyone!”.

Med tanke på alla bacillusker som är i omlopp just nu kräver jag personligen absolut inga fysiska kramar egentligen (men jag talar bara för mig själv). Däremot tar jag tacksamt emot några snälla ord eller bara en glad och positiv tanke åt mitt håll.

Så om du har en fin bibliotekarie i din närhet – tänk lite extra på hen idag och ge hen en fysik eller mental kram!

Citronlemonaden

Citronlemonaden

Kommentarer 0 kommentarer
Nasirs mamma kan trolla. Hon kan göra sura citroner till söt lemonad. Nasir älskar mammas lemonad som känns som solar i magen och gör honom oövervinnerlig. Tills klasskompisarna säger att de inte får ha saft i skolan och att det är äckligt när lemonaden lämnar klibbiga fläckar på bänken där Nasir sitter. Plötsligt känner Nasir så tydligt, han vill ha en svenska mamma som vet att lemonad är saft och att de inte får ha saft med sig till skolan, han vill inte sitta inne och läsa arabiska när alla kompisarna är ute och spelar fotboll och han vill definitivt inte följa med till mammans hemland Libanon när det är sommarlov.
Lemonaden som brukade vara bara sol och sötma står nu istället för utanförskap. Ingen av kompisarna dricker lemonad, tvingas lära sig arabiska eller äter mat som lukar av en massa kryddor. De har inte en mamma som bär hijab och som inte kan svenska ordentligt. Nasir vill verkligen vara som de. Han vill vara svensk. Men så åker de till Libanon och han träffar sin morbror, sin mormor och morfar. Det är så mycket som är annorlunda med Libanon mot Sverige, men en sak är precis samma. Mormor gör också lemonad och hon gör den på precis samma sätt som mamma.
Konsten att lämna en bok

Konsten att lämna en bok

Kommentarer 0 kommentarer
En grupp 6-åringar är på biblioteket för att lämna och låna böcker. En av dem kollar noga den påtejpade bokstaven på boken och jämför med bokstäverna på bilderbokstrågen och börjar sätta tillbaka sina böcker. Jag stoppar henne och påpekar att boken måste till mig först, så att jag kan återlämna den i datorn också. Hon ger mig tvekande böckerna och jag säger att alla böcker alltid måste till mig innan de lämnar biblioteket och innan de ställs tillbaka på sin plats.
En stund senare kommer eleven med en bok hon vill låna och jag påminner henne om att när hon ska lämna tillbaka boken så ska den lämnas här hos mig, och jag knackar lite övertydligt med knogarna på skrivbordet. Hennes lärare frågar henne: ”Var ska du göra av boken när du lämnar tillbaka den sen?” Eleven svarar: ”Där!” och pekar bort mot bilderbokstrågen…
Högläsning ftw!

Högläsning ftw!

Kommentarer 0 kommentarer

De tre veckorna som trängs mellan sport- och påsklov kör vi högläsningsprojekt på mina skolor, Lackalänga och Ljungen. Tanken är att alla elever i alla klasser från F till 6 ska få höra på en högläst text varje dag. De flesta lärare läser redan högt för sina klasser, men detta blir en chans att lägga lite extra krut på högläsningen under en period och vi hoppas att de som kanske läser lite ”för sällan” ska få tillbaka rutinen på att läsa högt varje dag.
Det finns så sjukt många fördelar med högläsning att det borde vara ett enkelt val. Tänk till exempel på det här:
 – Högläsning ökar intresset för att läsa själv. Barnen kan bli bokslukare av bara farten för att de lärt sig genom högläsning vad som finns att upptäcka.
 – Högläsning ökar ordförrådet eftersom en kan högläsa svårare böcker än barnen själva kan läsa, plus att en kan förklara svåra/nya ord.
 – Högläsning ger en känsla för språk. Barnen lär sig meningsbyggnad och grammatik bara av att lyssna.
 – Högläsning skapar gemenskap, stimulerar fantasin, ökar empatin och ger barnen allmänbildning.
 – Högläsning är ROLIGT!

Sen fattar jag också att det finns en massa annat som också är bra – jag är inte dum i huvudet, men jag är bibliotekarie. Det är mitt jobb att säga att alla borde få chansen att lyssna till fantastiska böcker dagligen. Förhoppningen är såklart att många föräldrar också vill vara med och läsa högt lite extra mycket under den här tiden, oavsett om barnen går i förskoleklass eller i sexan. Högläsningen i hemmet har minskat drastiskt de senaste tio åren, från 70 till 30% som läser dagligen, enligt organisationen Läsrörelsen. Dessutom har tiden minskat från 30 till 15 minuter sedan 80-talet. Vi måste försöka pressa upp de siffrorna igen.

Kom ihåg, det finns ingen övre åldersgräns för högläsning!

Perspektiv

Perspektiv

Kommentarer 0 kommentarer

Jag tycker det är så fascinerande vad lite perspektiv kan göra. I livet, och med bilder. Jag kom att prata konst med skolans vaktmästare, och vi förundrades över de där skulpturerna som från sidan bara ser ut som en hög med skrot, men från exakt rätt vinkel blir ett fantastiskt porträtt eller scen. (De har delats i mitt facebookflöde, men nu när jag skulle hitta ett exempel så lyckas jag inte…) Han tipsade mig om konstnären Julian Beever som gör sina konstverk på gatan, med kritor. Tydligen så ser de inte så häftiga ut för det mänskliga ögat, men när de ses genom en kameralins framträder känslan av djup och perspektiv tydligt. Jag blev sittande en lång stund helt mållös. Titta här ”Waste of water”, till exempel:

Ganska otroligt, tycker jag. Och vid första riktiga kontakt med vatten så är allt förstört.
Här får du en bild av hur det ser ut i ”verkligheten”, från fel vinkel. och hur bilden ska ses.
Vill du kolla fler bilder så finns det HÄR.
Adventskalender lucka 18

Adventskalender lucka 18

Kommentarer 0 kommentarer
Är du en vetgirig ”typ”, en person
som älskar att ta reda på hur saker och ting hänger ihop och fungerar? Vill du
veta hur elekriciteten tar sig hem till dig och hur elen fungerar inne i huset
eller hur man bygger en väg, hur man gör om vägen måste gå genom berg och över
vattnet, som en bro. Och visste du förresten varför man kan få lock för öronen
när man flyger? Vill du ha svaren på allt detta och mycket mer, skall du läsa
nya”Så funkar det” Hemma och runtomkring. En fantastisk bok för den vetgirige,
med teckningar och text, som förklarar ”allt”. Mats Wänblad har skrivit texten
och bilder av Björn Bergenholtz, Anders Nyberg,  Kjell Thorsson och Filippa Widlund.