Biblioteksbubbel

Jag brukar lyssna till ”Lundströms bokradio”, ett radioprogram i Sveriges radio P1.
För en dryg vecka sedan handlade en del av programmet om Johan Hjelte 13 år och vad han ska läsa för något. Johan hör till de lyckligt lottade med en farmor som läser högt för honom och en mamma (bibliotekarie) som tipsar om ett och annat. Ändå ville de ha tips på vad Johan och hans gelikar ska välja för böcker.

Han får tips av författaren Mårten Sandén och litteraturkritikern Lotta Olsson. HÄR är deras boktips. Du kan lyssna till deras samtal HÄR. och då även höra Mårten och Johan sjunga och spela gitarr tillsammans.
Radioprogrammet inleds med en presentation av årets nobelpristagare i litteratur, Alice Munro. Vill du hoppa över den inledningen ska du spola dig 4 min in i programmet.
Direkt efter inslaget med Johan kommer ett reportage om läkande läsning. Det är ett inslag om  Hanaa al-Ramli, barnrättskämpe från Jordanien som under några år startat 25 bibliotek i olika flyktingläger i Mellanöstern. Vilka böcker vill barnen som lever i flykt läsa?
 I inslaget intervjuas även  psykologen Mikael Lundgren, som jobbar med sagor som terapeutisk metod.

I förra veckan var jag och vandrade i London. En tur in i en bokhandel hann jag också med. Jag har mött det här på fler håll ute i Europa. En bokhandel att trivas i. Med fik och massor av lockande exponeringar. Än en gång undrar jag varför ingen bokhandel i Sverige (mig veterligen) gör en liknande satsning.
Jag kom verkligen i stämning och förutom en latte blev det en hel hög med böcker till biblioteket. Mitt enda inköp i London, kanske lite nördigt men det är som det är. 
.

I år tillbringade jag två hela dagar på bokmässan i Göteborg. Nu när intrycken låtit sig sorteras och jag har gått igenom mina anteckningar tycker jag mig ana en röd tråd.
Det var inte enbart Martin Widmark som lobbade för läsning och vikten av att arbeta med texter.

På många olika platser stötte vi på den avgående läsambassadören Johan Unenge och den nya, Johanna Lindbäck. Ett alldeles utmärkt val. Johanna är ju både författare och lärare. De talade sig båda hesa om vikten av att öka intresset för läsning
Magnus Ljunggren och Helena Bross gav 20 enkla tips hur vi skolbibliotekarier och lärare ska jobba för att öka intresset för läsning bland elever och föräldrar.

Cilla Naumann talade om vikten av att sätta in boken i ett socialt sammanhang.
Petter berättade att han läste sin första bok när hans lärare satte in boken i ett historiskt sammanhang. Då såg han en mening med att läsa boken
Svenska barnboksakademin höll ett seminarium om vikten av att öka intresset för läsning där bl.a Mårten Sandén och Per Gustavsson deltog.
Vän av ordning kan säkert invända att alla som besöker eller jobbar på bokmässan är jäviga i den här frågan. Förvisso, men författare brukar mest göra reklam för sina böcker.

Det hör inte heller till vanligheten att skolbibliotek diskuteras på debattsidorna i dagspressen. Men den 29 september 2013 hände det. Miljöpartiet publicerar en lång artikel, om vikten av satsa på läsning och bemannade skolbibliotek, på DN debatt HÄR kan du läsa hela artikeln.
Den 1 oktober gav Gabriel H Sahlgren  ett svar där han hävdar det meningslösa med detta förslag. Nej det behövs inga skolbibliotekarier menar han. Läs hans replik HÄR
Men idag den 3 oktober får han svar på tal och blir slagen på fingrarna av Jakob Kihlberg och Cecilia Gärdén. Läs deras replik  HÄR 
Just nu känns det riktigt roligt!

Martin Widmark, som är den mest lästa barn- och ungdomsförfattaren idag, satsar just nu tid och engagemang i en stiftelse under namnet En läsande klass.
I stiftelsen arbetar för närvarande fem lärare med att utarbeta ett material som ska hjälpa lärare på låg och mellanstadiet att arbeta med läsning. Materialet kommer att skickas ut till alla skolor strax innan världsbokdagen den 23 april 2014. Det kommer att vara gratis och texterna fria att använda. UR är också inkopplade och kommer att spela in åtta instruktionsfilmer. Projektet stöds av samtliga svenska bokförlag, lärarförbunden och Unicef.
Vilken fantastisk gåva!

Martin Widmark som har varit i mer än 1000 klassrum säger att ”I klasser där man läser mår man bra”. I klasser där man arbetar med läsning och texter vågar man vara sig själv i större utsträckning. Och där vågar man ställa frågor.
I en sådan klass vill jag ha mina egna barn, säger han vidare.
Hjärnforskare Martin Ingvar stöder detta och hävdar att hjärnan utvecklas mer om man läser. Det finns det forskningsbelägg på.
Bra rutet!!

Jag tycker att Cilla Naumann är en av Sveriges mest intressanta författare just nu. Det gäller främst hennes vuxenböcker men ungdomsböckerna kommer inte långt efter. Det är sällan jag ger mig tid att följa ett helt författarskap, men i det här fallet är det ett måste.
I natt läste jag ut ungdomsboken 17 timmar härifrån. Ytterligare en bok där vi kryper innanför skinnet på Tom. Honom mötte vi första gången i Värsta brorsan. Sen i 62 dagar och Kulor i hjärtat. Det fungerar alldeles utmärkt att läsa dem fristående.
Tom åker med Sin äldste kompis Kalle och hans familj till Colombia över jullovet. Det var inte ett lätt beslut att bestämma sig för att åka med. Skulle han klara att vara ifrån sin familj över julen och då i ett av världens mest kriminella länder.
Cilla Naumann lyckas att väva in många olika trådar i den här berättelsen utan att den känns överlastad. Colombias fattigdom ställs mot de paradisiska turisthotellen. Rädslan att vara i ett främmande land utan sin familj kontra alla fantastiska och unika upplevelser. Det blir inte bara länderna som Tom jämför utan även olika typer av familjebildningar.
Orsaken till hela resan är Juans sökande efter sina rötter och moster Cristina. Juan lever ihop med Kalles mamma och kom som liten till Sverige med en annan av sina mostrar.
Det blir många berättelser i berättelsen som berör på djupet.
Jag tycker inte att det här är den bästa av hennes ungdomsböcker men den är ändå mycket bra. Det säger en del om Cilla Naumanns författarskap.

I skolan är uppgiften att rita sitt rum. Siri tänker rita två rum för sedan fem månader tillbaka har hon två, ett i det gula huset hos mamma och ett i det grå hos pappa. Hon konstaterar att skillnaden på rummen inte är så stor, jo färgen på överkasten förstås.
Det är inte så långt mellan husen, ett par kilometer och pappa uppskattar att det är ungefär sjutusen steg.
Det är bara på prov som föräldrarna flyttat isär och Siri önskar av hela sitt hjärta att de snart ska flytta ihop igen.
Bo R Holmberg som är författare till boken har verkligen fångat barnets utsatthet och maktlöshet i den här situationen.
En dag när Siri slutar skolan står pappa där och ska hämta fast det är udda vecka = mammavecka. Det är julens helgdagar som rubbar schemat, säger pappa. Och Siri som bestämt med Björn, som bor nära mamma. Hon beslutar sig för att gå till Björn ändå, utan att säga något, de är ju lite ihop. Siri genar genom skogen fast det är mörkt och lite kusligt. Hon får för sig att kika in genom fönstret till mamma när hon ändå är så nära. Då får hon se att det sitter en främmande man i fåtöljen och han kysser mamma på handen. Tankarna snurrar nu runt i Siris huvud.
Jag tycker det här är en fin bok som många nog kan känna igen sig i. Sofia Malmbergs teckningar, speciellt bokomslaget är fina.
Man förstår att berättelsen utspelar sig i Norrland, de åker skoter och kör skridskor. Men framförallt för att ordet lägdan smugit sig in i texten. Nu vet jag att en lägd är en äng eller en åker i träda.

Så kom då äntligen Johanna Lindbäcks efterlängtade debut för de något yngre läsarna, Lite ihop. Omslaget är frestande, som en hel påse med lösgodis. Jamen så är ju faktiskt boken, frestande och god och tar snabbt slut. Men absolut inte utan substans. Johanna Lindbäck har laddat godispåsen med en hel del bra värderingar. Det är så att vi förändras och det är inte bara av ondo. Det är sorgligt att växa ifrån bästa kompisen men världen går inte under. Det är ok att göra saker som inte alla tycker är superbra, ja det kan till och med vara lite smålöjliga saker.
Ploten i den här berättelsen skulle kunna ha blivit hur glansig och glättig som helst men författaren manövrerar skickligt och gör den till en skildring där många bokpersonernas ålder kommer att känna igen sig.
Johanna Lidbäcks språk känns ungdomligt, lite väl pratigt mellan varven, för att passa mig. Men för målgruppen tror jag det är helt rätt. Huvudpersonerna känns kanske lite väl mogna för sin ålder men det var vi skolbibliotekarier rörande överens om att det bara är bra.
Andra plus med boken är att Majken har några lite äldre tjejer som hon lyssnar till, tjejer som levererar bra värderingar. Skickligt invävt, känns aldrig som pekpinnar. Den andra huvudpersonen Ivan, är bara så trygg och vågar vara sig själv till stor del. Majken utvecklas i boken och blir alltmer självständig och tydlig inför sig själv.
Som om detta inte var nog är slutet mycket bra och öppet…

Härliga söndagsmorgon, ligga kvar i sängen och läser och läser… Jag läser ut Bitte Havstads senaste, Spelets fångar.
Hugo åker ut med sin mamma Liv till skärgårdsön där mamman tillbringade sina första år. Där ska de bo hos morfar Folke som ingen av dem träffat de senaste åren. Det är trassliga relationer mellan alla generationer. Den första de möter är Freja som bor på ön tillsammans med sin pappa.
Hugo och Freja åker ut till Lillön för att räkna fåren men överraskas av en storm och tvingas stanna i den lilla stugan som lyckligtvis finns. I källaren under stugan hittar ungdomarna ett skåp fyllt av små datorer. De tar varsin som genast blir deras personliga när de loggar in med sitt fingeravtryck. Datorn är liten, ryms i fickan och går på solenergi.
Väl hemma igen på ön där de bor börjar Hugo använda sin dator. Han hittar ett spel och dras in i en annan värld där det känns underbart att vara. Han finns även i denna parallella värld men så mycket mer bekymmersfri, inga konflikter och bara vänliga människor. Även Freja börjar efter ett tag spela och de möts mer i den virtuella världen än i verkligheten. Fast vad är egentligen verkligt? Valutan i den virtuella världen är energi, inte pengar. Det gör dem mycket trötta när de är tillbaka.
Men säg den lycka som varar. Den virtuella världen är inte så bekymmersfri. Vem är det som styr deras öden? Varför har alla som finns med i spelet upplevelser av förluster? Hur ska man kunna dra sig ur? Och varför är det ön som figurerar som skådeplats även i den virtuella världen?
Bitvis är boken riktigt obehaglig. Jag gillar boken och steg inte upp förrän den var utläst.
Jag tror att jag har läst alla Bitte Havstads böcker och kan se en röd tråd genom hennes författargärning, att leva med och bearbeta en förlust. Inget ont som inte har något gott med sig, som min mamma alltid brukade säga. Inte så att Havstad skriver samma bok om och om igen, nej hennes böcker är ändå mycket olika. Bäst gillar jag fortfarande den första jag läste, Min storebror Robin. Spelets fångar seglar in på en klar andraplats. Läs den! Den ger dig mycket att fundera över.

I veckan har jag läst min första ungdomsbok av Ingrid Olsson. Jag har verkligen tyckt om serien om Linnea som startade med Långt ifrån cool och hade höga förväntningar.
Fulast i världen utspelar sig i nian och följer personerna under deras sista år i grundskolan. Den har två huvudpersoner, Simon och Siw.
De träffades på en campingplats några futtiga timmar, där båda drabbades av kärleken med stort K. Nu kommer Simon och ska börja i Siws klass, hon känner så väl igen ryggtavlan och hjärtat tar ett skutt. Men vad hjälper det när Evelina, den coola som bestämmer, säger att han är en tönt och ful. Siw bestämmer sig för att glömma Simon, ju fortare desto bättre.
Simon förstår sig inte på Siws beteende och gör som han brukar, drar sig undan. Undan från allt som gör ont, ner i vattnet där han simmar tills det värker i hela kroppen. Men ett värkande hjärta ä svårt att fly från. Siw kan inte heller glömma och gör försök att ändå närma sig, men drar sig ur gång efter annan och sveket blir allt större, allt känns hopplöst.
De betraktar varandra i korridorerna, vid skåpen och i matsalen, men tiger om sina känslor och drömmar. Till slut återstår bara avslutningsdagen och sen ska de inte ses mer, eller?
Jag tycker om boken och våndas med huvudpersonerna. Kan inte låta bli att tänka på Emma Granholms Simon & Sophie som har ett likartat händelseförlopp. Skillnaden är att i Ingrid Olssons berättelse skildras känslorna mer ingående, vi kliver in i personerna. Det gör att tempot blir ett annat, mer långsamt kan man kanske säga. Jag hoppas att boken kommer att få många läsare.

Nu är jobbet igång igen och det känns bra. Många lärare vill ha hjälp med olika projekt och det blir nästan lite stressigt. Men än så länge är jag utvilad och hanterar hur många (nåja) bollar som helst. Med andra ord jag mår bra och har roligt på jobbet!
Under min ledighet hann jag med en liten tågluff till Berlin och Amsterdam. Jag måste alltid gå in i några boklådor för att se hur utbudet ter sig. Och minsann en alldeles egen barnbokhandel, tyvärr stängd just den dagen jag gick förbi. Stod som ett barn på julafton och försökte se så mycket som möjligt genom de belamrade skyltfönstren.
Nåja, det fick bli en runda i bokhandeln för vuxna i stället. I vanlig ordning fanns flera av våra svenska deckarförfattare representerade. Hittade även Pojken med randig pyjamas som vi ofta lånar ut till de lite äldre eleverna. Naturligtvis fanns boken om Zlatan översatt och skyltad på flera avdelningar. Den holländska utgåvan är prydd med ett annorlunda omslagsfoto. Tycker nästan det är finare. Döm själva!