Biblioteksbubbel

Idag har vi haft stort kalas

Ett populärt inslag på skolans bibliotek är de tävlingar som vi genomför med jämna mellanrum. Tävlingarna kan te sig väldigt olika, traditionella tipsrundor, identifiera bokfigurers tillhörigheter eller leta efter gömda tomtar bland hyllorna.  Nu är läsårets sista tävling just avslutad. 

Alla såg en katt är en underbar bilderbok av Brendan Wenzel i översättning av Sara Jönsson. Boken riktar sig till de allra yngsta enligt vårt inköpsställes åldersindelning, men jag håller inte med. Det här är verkligen en allåldersbok som trots sin enkelhet inspirerar till så mycket. Jag gör olika tankesprång vid varje ny genomläsning.
Här finns så mycket att upptäcka i texten men framförallt i bilderna. Vi har alla olika förhållningssätt till katten och ser den ur olika perspektiv beroende på om vi är en liten loppa i pälsen, en mask strax under jorden, en fågel som flyger ovanför eller det lilla barnets upplevelse. Ja och hur ser katten på sig själv egentligen? Framförallt är det här en stor konstupplevelse, men boken kan även användas när vi samtalar om olika perspektiv i etiska och filosofiska resonemang eller på bildlektionen.
Titta in på Brendan Wenzels webbplats.

”Katten vandrade genom världen, med morrhår,öron och tassar …”

Som mina kollegor redan nämnt inledde vår läsambassadör Ann-Marie Körling Litteralunds konferens. Hon är en mycket inspirerande person som har en unik förmåga att tänka utanför de utstakade stigarna. Hon hann säga många kloka ord på kort tid. Läs så det syns och Läs så det hörs, sa hon bland annat och menade att vi måste visa vad vi läser, att vi läser och berätta om det. Körling menade att det är hälsofrämjande att läsa och kanske något skolsköterskan borde fråga om när det kniper i magen, ”Hur har du det med läsningen?” Det är mycket som står och faller med den frågan. Vidare menar hon att ett barn som inte läser inte ska betraktas som ett barn som inte vill läsa utan vi ska fundera över vad det är som hindrar barnet från att läsa.

I dagarna har Ann-Marie Körling kommit ut med en bok på Lärarförlaget, Textsamtal & Bildpromenader. Återigen visar hon på sitt kreativa sätt att tänka när hon här arbetar med texter. I boken för hon resonemang på många plan och visar på massor av konkreta exempel hur en kan angripa en text. Hennes samtal utgår ofta utifrån enstaka ord eller kortare fraser. Ett lättare sätt att få den ointresserade fångad och väcka dess nyfikenhet, menar hon. Körling jobbar med ordförståelse, sammanhang, rytmer, härledning, grammatik, källkritik, lukt, upphovsrätt, ljud … Hon låter eleverna skapa egna texter med hjälp av några lånade fraser. Hon uppmanar eleverna att komma med egna texter som de vill att klassen ska jobba med. Hon lotsar inte eleven till ett rätt svar hon ger hen ett sätt att tänka och komma vidare. Jag är nu halvvägs in i boken och vill bara fortsätta att läsa.

Med ojämna mellanrum kan du höra henne föra samtal om läsning i Kulturrådets podd ”Läsa för livet”. I det senaste avsnittet för hon ett intressant samtal med poeten och brandmannen Daniel Boyacioglu om dikter och poesi och om Daniels väg in i texter.  

Jag smårös och fnissade om vartannat igår kväll när jag läste Lena Ollmarks senaste bok, Den förskräckliga historien om Lilla Hon.
Lilla Hon älskar bokstavskex och visslar gärna med munnen full av dem. Helst vill hon vara i skolans kuddrum när hon gör det. Men de andra barnen är inte särskilt snälla mot henne och många gånger har hon stått utanför kuddrummet och längtat in.
Det är inte mycket bättre hemma, föräldrarna har fullt upp och märker henne knappt. Inte ens när hon en kväll inte kommer hem blir de oroliga.
Det går hemska rykten på skolan om spöken på vinden och om en elak lärarinna som hängde sig där. Ja skolan vimlar faktiskt av spöken i textilslöjden , i matsalen, i biblioteket… Om alla dessa elaka varelser älskar Lilla Hons klasskamrater att berätta om och skrämmas med. Till slut lovar de att hon ska få vara med i kuddrummet om hon vågar gå upp på vinden. Jo, det är förbjudet men… Naturligtvis blir hon lurad och inlåst däruppe.
Per Gustavssons bilder väjer inte för hemskheterna i berättelsen, men det finns också något i dem som skildrar Lilla Hons utsatthet.
Det är en burlesk berättelse med avhuggna kroppsdelar som sätts tillbaka med kardborrband och häftpistol, med blod som forsar och allehanda sätt som spökena dött på. Men det blir mer roligt än otäckt. Det är nästan mer otäckt med föräldrarnas självupptagenhet och kamraternas elakheter. Jag lånade ut boken till en lärare som undervisar i en trea direkt idag. Det ska bli intressant att höra vad de tycker om boken.
Jag har egentligen bara en enda invändning och det är hennes namn, Lilla Hon. Det hakar upp sig i munnen när en ska läsa det. Jag kom på mig själv med att enbart läsa Hon för att det skulle flyta.

I Laholm finns Nordens enda teckningsmuseum. De har över 20 000 teckningar i sina samlingar.  Museet finns i den gamla brandstationen med en fin tillbyggnad som vetter ut mot Lagan. Laholm är för övrigt en charmig småstad, väl värd ett besök.

Där visas nu, till och med den 14 maj, ett urval av Kristina Digmans vackra bokillustrationer. Hon har illustrerat en rad andra författares verk såsom Sanna Töringe, Ulf Nilsson, Katarina Genar och Åsa Lind. Mest känd är hon kanske för de böcker där hon står för både ord och bild. Jag tänker på de underbara böckerna om Flora.

 Den senaste heter Floras naturpyssel. När jag öppnar den och börjar bläddra så vill jag genast ge mig ut i naturen, samla in och börja skapa. I utställningen finns inspirerande exempel med mycket humor.
Tillsammans med Flora visar Kristina Digman på allt det vackra i vår natur, ofta små detaljer som det är så lätt att bara traska förbi.
Kristina Digman har fått en rad utmärkelser för sitt arbete med ord och bild.

Jag var helt uppfylld efter att ha vandrat flera varv i utställningen. Den gav mig även inspiration till att snart starta upp en sorts tävling i biblioteket där eleverna ska lämna in sina egna naturtavlor eller naturpysslor.

2017 års ALMA pris (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne)  går till den tyske illustratören och bilderboksförfattaren Wolf Erlbruch. Han är en av de största illustratörerna och bilderboksförfattarna i Tyskland.

Det är ganska många år sedan nu, som en tysk vän visade mig bilderboken Ente, Tod unt Tulpe, Anden, Döden och Tulpanen. Jag blev helt betagen och skrev till flera svenska förlag och bad att de skulle ge ut boken. Inget napp. Först 2012 kom den ut på Lindskogs förlag och då skrev jag om boken HÄR på Bubbel. Det är en av de mest fascinerande berättelser som jag har läst. Samspelet mellan text och bild är klockrent. Dödens miner får Wolf Erlbruch fram genom till synes enkla grepp.

Jag har bara kommit i kontakt med ytterligare en av hans bilderböcker och det är Det var det fräckaste. Det är mullvaden som först uttalar de orden när han får en bajskorv rakt i huvudet och argsint ger sig ut för att ta reda på vem som är den skyldige. Denna bilderbok i miniformat har Werner Holzwarth som textförfattare

HÄR kan du läsa mer om Wolf Erlbruch och ALMApriset

Det är ganska många år sedan nu som vi semestrade på Gotland. Min yngsta dotter hade precis börjat läsa första delen i serien Rackastallet, Bara min av Linn Hallberg. Snart var boken utläst och det var bara att leta upp närmsta biblioteksfilial och gå in och låna nästa del. Så här fortsatte det nästa del lånades på ny filial osv tills alla fem delarna var utlästa och då var semestern slut. Som ni förstår var det inte mycket av Gotland som min dotter upplevde.
Kanske är det därför som serien finns kvar på skolbiblioteket där jag jobbar trots att den inte alltid varit så mycket utlånad under de senaste åren. Nu har böckerna hittat en ny läsare som ivrigt gått till hyllan för att låna del två, Egen häst. Till slut kom hon till mig och undrade varför den aldrig fanns inne. Genast reserverade vi den från ett av de andra skolbiblioteken och nu kändes väntan lång. En eftermiddag när jag skulle gå hem hörde jag mitt namn ropas över hela skolgården. Hade boken kommit och jag svarade med tummen upp. Nu ekade nästa fråga över gården, ”När börjar du imorgon?

Och klockan åtta nästa morgon stod hon där och mötte upp mycket  nöjd och glad. Sådana stunder känns jobbet alldeles extra roligt.

I senaste numret av Bladen brinner, en alldeles underbar podd om barn och ungdomsböcker, ägnades en god stund till att hylla hästboken som genre. Lyssna gärna! På poddens webbplats finns dessutom en diger lista på hästböcker.

Igår var det källkritikens dag, vilket Emelie skrev om här på Bubbel. Passande kom Skolverket med information om att Lgr11 (läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet) kommer att få en ny skrivning som stärker skolbibliotekens roll i samarbetet med pedagoger.
Under rektors ansvar kommer följande formulering att finnas:


 ”Skolbibliotekets
verksamhet används som en del i undervisningen för att stärka elevernas
språkliga förmåga och digitala kompetens.”

Ändringen träder i kraft 1 juli 2018 men kan tillämpas redan från samma datum i år. En ändring som vi naturligtvis välkomnar. I Kävlinge är vi långt framme vad gäller att undervisa om informationssökning och källkritik, naturligtvis i samarbete med skolbibliotekarierna. Exempelvis har Tolvåkersskolan fått utmärkelsen Ett bibliotek i världsklass 2016.
Vi är ju sju skolbibliotekarier som samarbetar och just nu följer vi Skolverkets modul Kritisk användning av nätet. Även om mycket känns välbekant för oss är texter och filmer bra att ha som utgångspunkt för diskussioner i gruppen.
Skolverket har för övrigt besökt Skönadalsskolan för att spela in en film som finns med i nämnda modul.