Biblioteksbubbel

Att hitta sin själsfrände, sin själssyster, som kan hjälpa en igenom mörka, svåra tider är temat i boken ”Systrarna av Silverdalen”. Huvudpersonerna heter Ylva-Li och Barbro, namnen känns igen från Astrid Lindgrens ”Allra käraste syster”. Ylva-Li är huvudperson i vår tid, hon är tolv år och lever tillsammans med sin mamma. Hon har inte många vänner i skolan, men längtar efter en riktig vän, en själssyster. Den vännen verkar inte finnas i denna världen, så Ylva-Li hoppas på att finna en ingång till en annan värld.Hon tänker på ”Salikons rosor”, som är ingången till ”den andra världen”i Allra käraste syster.
Ylva-Li och hennes mamma blir ovänner om en struntsak och Ylva-Li cyklar iväg, fast besluten att inte höra av sig till mamma på ett långt tag. Så blir det också. När Ylva-Li är ute på skolgården ser hon plötsligt en flicka klädd i gammaldags kläder, som vinkar till henne. Hon kan inte låta bli att följa efter. Och så har hon funnit sin ingång till en annan värld.
Den värld hon kommer till är den sista krigsvintern 1945, en iskall vinter, ett stort gammalt hus, ett hem för föräldralösa flickor eller flickor vars föräldrar inte kan eller vill ta hand om dem.
En ganska hård värld, där fröken Olsson regerar.
Barbro heter flickan, som upptäcker Ylva-Li och de blir genast vänner. För att inte bli skickad någon annanstans låtsas Ylva-Li vara krigsflykting ifrån Frankrike och tack vare det får hon stanna. Det står nämligen klart ganska snabbt att hon har ett uppdrag i ”den andra världen” och innan hon utfört det kan hon inte återvända till sin egen värld. Hon måste lösa uppdraget som flickan, ”med gammaldags kläder” gett henne. Men hur skall hon göra det, hur skall hon göra för att träffa henne igen och förstå vad hon menar?
Det blir ett spännande och stundtals hemskt äventyr innan gåtan är löst. Det blir också en berättelse om stark vänskap, som håller genom svåra tider.
Pascale Vallin Johansson har skrivit Systrarna av Silverdalen. ”Berättelsen utspelar sig på Rådans flickhem, som grundades i slutet av 1800 talet av Axel och Sofia Alms stiftelse. Där växte flera generationer flickor upp med både bra och dåliga erfarenheter. Flickhemmet lades ner 1946, men stiftelsen finns fortfarande…personerna och händelserna är skapade utifrån min egen fantasi”, skriver hon i slutet av boken.

Den här boken beskriver en enda dag. En dag i fjortonåriga Behs liv.  Beh har haft sommarlov, varit sjuk i två veckor, inte kunnat följa med på klassresan. Något förvirrad kommer hon till skolan den där dagen, det handlar om. Hanna och Emma talar om klassresan, vilka killar de spanade in, vem de kysste. Beh är utanför, lyssnar förstrött på lektionerna. Lärarens prat är något som tycks hända utanför henne själv, utan att hon lyckas ta in det. Ändå går det bra i skolan för Beh. Det är hon som brukar hjälpa Hanna, när hon glömt att göra läxan eller plugga till provet. Om inte Hanna skärper sig åker hon ut, har rektorn sagt.
Beh står i kö till cafeterian, hinner knappt fram, får kasta i sig maten,innan lektionerna börjar igen.
Dagen tycks oändlig. Ibland tänker hon på vykortet hon fått,  det med två elefanter på. Hon är så glad för det.
Annars finns en stor sorg i Behs liv. Pappa har lämnat familjen och lämnat många frågor obesvarade.
Beh har undvikit honom, men den här dagen rastar hon hunden till en granne och står plötsligt utanför pappas port. Och äntligen får han sagt det han inte förmått säga innan. Att Beh skall få ett syskon. Beh är arg, väldigt arg på pappa, att han ljugit så länge. Men dagen slutar ändå bra, han som skickat vykortet hör av sig.

Den här boken av den tyska författaren Tamara Bach, är som en lång prosadikt. Lättläst, men med ett stort innehåll.

På biblioteksrådet här på Nyvångsskolan, kom frågan från några år 5 elever, om vi inte skulle kunna ha bokfika. Högläsning, boktips och fika. Sagt och gjort, jag bad lärarna att kolla hur stort intresse som fanns i år 4 och 5. Det visade sig vara ungefär femtio elever som var intresserade! Det kändes väldigt roligt att dra igång en verksamhet, som hade så många intresserade.
I onsdags drog vi igång. Det kommer att bli tre ”försöksonsdagar” i rad, med ungefär 18 elever i varje grupp. Sedan fortsätter vi nästa termin om det fungerar bra.
I onsdags samlades vi i biblioteket, för boktips och sedan högläsning ur ”Kartongslottet”, som jag tidigare skrivit om här på bloggen.
Vid tre tiden fikade vi, smörgås och pärondricka. Några sa, ”kan vi inte ha bokfika varje vecka, det är så mysigt”. De flesta var nöjda, utom någon, som snabbt bestämde sig för att när det inte vankades kaka, var inte bokfika något för hen.

I Paris bor Jorge, 11 år. Han måste stjäla och tigga för sitt levebröd. Pengarna får han inte behålla själv, utan de samlas in varje kväll av Bill , som ”äger” Jorge och ett antal andra barn i olika åldrar, som alla jobbar för honom. För länge sedan, när Jorge var väldigt liten, kom Bill till hans födelseby i Rumänien och övertalade hans föräldrar att Jorge skulle få det mycket bättre i Paris, han skulle få en bra uppväxt och med tiden ett jobb. Jorges föräldrar var mycket fattiga, och hade många barn, så Jorge fick följa med till Paris.
Barnen bor i ett ”kartongslott”, ett skjul, byggt delvis av kartonger. Deras skjul är bara ett av många i ett stort område i utkanten av staden. Här existerar ingen sophämtning eller renhållning, el hämtar man genom att tjuvkoppla sig till en stor kabel, som hänger ner över skjulen. Hit kommer inga fransmän, bara ibland när polisen gör razzia i området.
Jorge hatar att stjäla av gamla darriga tanter och gubbar eller av lättlurade turister. Han hatar att Bill alltid blir så arg och att han och hans vänner bor i eländiga skjul, medan Bill bor i en lyxvilla.

Syskonen Ada och hennes bror spelar fiol och dansar i tunnelbanan. De slipper tigga, eftersom de är så duktiga på musik. Jorge beundrar Ada väldigt mycket, ja han är nog nästan kär i henne. Ingenting får hända henne, tänker han. En dag får han veta att hon blivit såld, hon skall gifta sig med en man, som är fyrtio år. Själv är Ada bara tolv.

Jorge har en vän, en fransman, som är servitör på en restaurang, dit Jorge brukar komma för att tigga. Han
har en dröm, som han inte vågat berätta om för någon. Han skulle vilja bli kock, han vill jobba på restaurang. En dag är han på restaurangen, på bakgården  och rotar i soptunnorna efter något att äta och plötsligt märker han att han är iakttagen av någon. Det är ”Sticky Ricky”, restaurangens nya kock. Ricky kommer från Australien och är i Paris för att jobba. Ricky och Jorge blir vänner och till slut blir Ricky den som Jorge äntligen vågar berätta för, vågar berätta hur tiggarbarnens liv är. Att de blir misshandlade om de stjäl för lite, att de ”försvinner” om de blir sjuka och inte kan arbeta, att flickorna blir sålda för att gifta sig med mycket äldre män.
I en dramatisk scen i boken gör polisen razzia i lägret precis innan Ada skall bli bortförd och bortgift.
Polisen rensar lägret och tar hand om barnen.

I den här boken, som tyvärr nog har en hel del verklighetsbakgrund är slutet lyckligt, kanske en aning för lyckligt, men varför inte, låt det vara det!

Idag är författaren Malin Stehn på Nyvångsskolan. Hon träffar alla femmorna och inleder sina lektioner med att prata lite om sig själv och vad det var som gjorde att hon blev författare. Efter att ha presenterat några av sina böcker, bl a den senaste ”Han är inte min bror”, som kommer ut i maj, övergår lektionen i frågestund och sedan en skrivövning med eleverna.
”Det som är nästan svårast för alla författare är gestaltning”, säger Malin. Dvs att beskriva t ex hur en person känner sig, så att läsaren förstår, men utan att skriva ut”Hon var rädd”, Lisa blev jättebesviken” osv.  Malin har med en lång rad exempel, som eleverna får öva på.

Malin Stehn har skrivit 38 böcker i skiftande genrer och för olika åldrar. Läs mer om detta på  http://malinstehn.se/.

I boken Gurktjuven får vi veta hur kan det gå till när man blir en kanintjuv. Vi får också veta hur det känns att ”bli bestulen” på sin bästa kompis eller ja, det är ialla fall så det känns.

Fia och Emma har varit bästa kompisar sen de var bebisar ,typ. Nu har Monkan börjat i klassen och ”stulit” Emma ifrån Fia. Monkan och Emma har en deckarklubb och för att Fia skall få vara med måste hon få utstå förnedrande inträdesprov.
Hon skall springa varv efter varv medan Emma och Monkan tittar på, viskar och skrattar och Fia gör det här, hon står ut, för att få vara med. Alternativet vore så otroligt  sorgligt, att inte ha någon…att inte ha Emma alls…

På Monkans tomt finns en gammal lekstuga. Därinne bor kaninen Gurkan. Fia tror inte att Monkan bryr sig så mycket om sin söta kanin, det verkar inte så.
På kvällen, när Fia är arg och ledsen och känner sig ensam går hon bort till Monkans hus och utan att hon egentligen tänker sig för, tar hon upp först en sten, sedan en till och kastar på lekstugan.
Men vad har hon gjort…glasrutan i fönstret krossas och skärvorna kanske har landat på Gurkan..
Då öppnas dörren till lekstugan sakta och ut hoppar en liten kanin. Det är Gurkan som är på rymmen, och det är Fias fel. Hon måste genast fånga honom, vilket inte visar sig vara det lättaste. När Fia äntligen har honom i famnen tar hon honom med hem. Monkan bryr sig ju ändå inte, och om hon bryr sig så är det rätt åt henne. Hon har ju stulit Emma ifrån Fia.

Väl hemma återstår jobbet med att gömma Gurkan för pappa. Han skulle inte tycka om att hon hade en kanin och någon annans kanin dessutom. Gurkan får bo i Fias garderob och det blir inte så lätt att sköta honom. Han behöver ju både mat och strö på golvet.

En tänkvärd, spännande och rolig bok av författaren Emma om vänskap och svek, som man läser med en liten klump i magen allt som oftast.

Idag den fjortonde februari kanske du vill veta mer om hjärtan? Då kan du läsa den utmärkta faktaboken ”Slående fakta om hjärtat” av Lena Sjöberg.

Det som rörde mig mest i den här boken är frågan om hjärtat har ett minne.  Man brukar ju tala om ett gott hjärta t ex och vissa människor som genomgått en hjärttransplantation berättar att de plötsligt  minns  saker, de inte själva upplevt. Ännu vet forskarna inte hur de skall förklara detta.

Andra spännande fakta om hjärtat: ”När vi lyssnar på musik skickar hjärtat signaler till hjärnan. Körsång får deltagarnas hjärtan att slå med samma rytm, vilket kan bero på att man andas i takt när man sjunger i kör”

Eller att blåvalens hjärta väger 900 kg..

Lena Sjöberg har även skrivit faktaböckerna ”Kalla fakta om is” och ”Hårdkokta fakta om ägg”
alla med fina illustrationer av henne själv.

Minoo är elva år, hennes lillebror Mirza är sju. I deras familj pratar de mycket om Brevet, Brevet, som skall komma, Brevet som kanske skall förändra hela deras tillvaro. Ibland på kvällarna pratar mamma och pappa om Brevet, mamma gråter och pappa försöker trösta.

Vi kommer in i berättelsen en fredag när Minoo skall sova över hos sin bästa kompis Ebba. Allt är förberett, väskan är packad, filmen vald, godiset köpt. Men mamma och pappa måste jobba den här kvällen och Minoo måste passa sin lillebror. Vilken besvikelse…och hon vill inte att Ebba skall komma hem till henne, de har det så litet och trångbott. När Minoo och Mirza kommer hem från skolan ligger Brevet där på hallmattan. De vänder och springer, håller varandra i handen och springer mot hamnen där de egentligen inte får vara.
Mirza släpper taget om Minoos hand och springer iväg upp på en båt som ligger vid kajen.. Det är ju där jultomten bor tror Mirza. Han har sett en stor man med skägg på båten. Minoo har inget annat val än att springa efter sin lillebror upp på båten.

Det tar en  stund innan hon hittar honom och när hon väl gör det känner dem hur båten börjar röra sig och ger sig iväg ut från kajen. ”Jultomten” hittar de båda barnen efter en stund och låter meddela att nu har de inget annat val än att följa med till England dit båten är på väg med sin last…

En spännande, sorglig, värmande bok om stark syskonkärlek och på samma gång en äventyrshistoria och en rapport ifrån ett land där många människor väntar på ett Brev, som kan förändra deras liv.

Författare är Anna Ehring.