”Draksången” är del två av tre i serien ”Drakarnas öde” och tar vid där del ett ”Stjärnstenen” slutade.

Nea är på flykt undan Mäster Fennel, som är stjärntolkare i staden Hammar, och vars lärljunge Nea var, ända tills hon började få skuggsyner och Mäster Fännel spred ut ryktet om att hon var ansatt av demoner. Hon fick hjälp av sin morbror Jensen och flydde till Stjärnborgen för att få hjälp av dess stjärntolkare, som dessvärre är både blind och gammal. Hon får trots allt hjälp, bla av stjärntolkarens hjälpredor, tvillingarna Agata och Reseda. Jägarna är henne hack i häl och det är dags att återigen fly hals över huvud, denna gången med Stjärnborgens Stjärnsten gömd i packningen.

Nea känner sig helt övergiven när hon nu än en gång tvingas ut på flykt, när allt hon vill är att berätta vad hon sett i skuggorna, nämligen att Häxmästaren lever. Hon  beger sig mot Damar, där hon hoppas att återse sin mamma och att få berätta historien för kungen, så att hans styrkor kan besegra Häxmästaren en gång för alla. Då kanske även drakarna återkommer till Hammar och livet kan återgå till det normala. På sin färd träffar Nea klanpojken som kallas Bann, då även han är bannlyst och jagad, fast av Klanfolk. Tillsammans beger de sig på en farofylld färd mot Damar, där varje val kan avslöja dem, och hur ska de kunna veta vem som är vän eller fiende?

Detta är de perfekta böckerna för dig som gillade Tams äventyr i Drakriddarserien, eftersom att miljöerna och drakarna är desamma. Enda nackdelen är att det dröjer länge innan den tredje och avslutande delen kommer…