Det finns så otroligt många fantasiska, och en hel del inte så fantastiska, böcker om kärlek. Och många av de kärlekshistorier jag läste som tonåring finns kvar någonstans i mitt medvetande och har säkerligen format mitt sätt att se på kärlek, förhållanden, romantik. Många böcker blir daterade efter ett tag, känns gammalmodiga, långsamma och tråkiga, men bra beskrivningar av kärlek håller länge. För oavsett hur mycket av de yttre förutsättningarna som förändras för oss så är våra känslor de samma. Pirret i magen, nervositeten och förhoppningarna är samma idag som för 10, 100 och 1000 år sedan.

Att försöka välja ut en favorit bland kärleksböckerna är i stort sett omöjligt. Men en bok som jag läst många gånger, både på svenska och engelska är En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Den handlar om 17-åriga Rose som tillsammans med sin storasyster Diana evakueras ut från London under andra världskriget. Deras mamma har fått jobb som skådespelare och ska underhålla trupperna ute i kriget och pappan är död sedan fem år. Systrarna ska bo i en liten stuga utanför en fiskeby och tas om hand av en hushållerska. Men hushållerskan blir inkallad och Rose som äntligen ser lite frihet framför sig övertalar Diana att de ska stanna kvar ensamma, utan ”förkläde” även om det väcker viss uppmärksamhet.

Rose drömmer om att skriva och att kunna göra vad hon vill och njuter i fulla drag av att för en gångs skull slippa bli övervakad av internatskolelärare i varje vaket ögonblick. När hon träffar 18-åriga Derek tror hon att hon mött den stora kärleken. Han ser henne fast hon är ful och fel, men varför känns det så konstigt när det borde kännas så rätt. Han tar inte henne riktigt på allvar och hon kan absolut inte prata med honom om böcker och litteratur som hon kan göra med hans äldre kusin Alec. Alec med de trötta ögonen och det rufsiga håret, Alec som äger antikvariatet i byn och ser ut som att han aldrig sover. Alec som varit med i kriget och nu blivit remitterad lugn och ro på landet för att sörja.

Det blir en omtumlande sommar för Rose, då hon verkligen lär sig mycket om sig själv och utmanar sitt sätt att tänka. Hon träffar den ogifta gravida Dot, som inte verkar skämmas fast hon ”borde”. Genom dagböcker lär hon känna husets förra ägare Hilda, som gick under tillnamnet ”Galna” eftersom hon inte brydde sig så mycket om vad alla andra tyckte och tänkte utan följde sitt hjärta. Och så får hon se en helt ny sida av sin syster.

En riktig sommarälskling är det här som tål att läsas och läsas om.