I vintras köpte jag, eller om det var min vikarie, en bok till
Ljungenskolans bibliotek som ingen annan skola köpte in. (Undrar så vad det
stod i det lektörsomdömet…) Jag tyckte direkt jag packade upp paketet att den
att den verkade spännande och tänkte läsa den, men efter att ha varit borta
nästan ett år så fanns det så otroligt mycket att sätta sig in i, läsa ikapp,
ta tag i, så boken åkte ut på hyllan istället. Och sedan har den lånats lite då
och då och de få gånger jag sett till den på återlämningsvagnen så har det
aldrig rikigt passat. Men igår satte jag mig med den på jobbet och började
läsa. Sen tog jag med den hem och fortsatte läsa. Och jag tyckte faktiskt att
det var ganska spännande. Inte så realistiskt och trovärdigt kanske, men
intressant.

Den siste tsarens hemlighet heter den och gåtan som boken kretsar kring är
två försvunna Fabergéägg som smugglades ut ur Ryssland vid tiden för ryska
revolutionen 1917. Syskonen Vendela och Milo bor i Elm, en stad mitt emellan
ett högt berg och en djup kristallklar sjö. Det finns ett Elm i Schweiz, men
jag vet faktiskt inte om det är där boken är tänkt att utspela sig, eller om
det är en helt fiktiv stad. Barnen bor i ett av stadens finaste hus tillsammans
med sin mamma, som är borgmästare och pappan som är kriminaltekninker. I det
stora huset finns också en lägenhet där barnens farmor Minerva bor. Minerva
jobbar på stadens museum och snart är det dags att öppna en utställning med
några av de berömda Fabergéäggen som tsaren i Ryssland lät tillverka som gåvor
till sin familj i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Fabergé var en
mycket känd juvelerare och guldsmed, som inte gjorde två likadana smycken, utan
allt var unikt och det enda av sitt slag. Totalt tillverkades 57 fantastiska och
mycket värdefulla ägg, men under och efter ryska revolutionen förstördes,
försvann och såldes många av äggen. I boken berättas att guldsmedslärlingen Theresia fick i uppdrag av tsaritsan, tsarens mor, att smuggla ut två av äggen ur Ryssland. Theresia visar sig vara Minervas farmor. Som tack för hjälpen fick hon ett hus i Elm, det hus som
Vendela och Milo och deras familj nu bor i. Men äggen gömdes och farmor Minerva
hoppas att hon genom de andra äggen ska kunna få ledtrådar till var de finns.
Men utställningen är ett vågspel. Äggen är sällsynta och värdefulla och Minerva
berättar för sina barnbarn att hon misstänker att någon kommer att försöka
stjäla dem. Vendela och Milo ska hålla ögonen öppna, men när äggen faktiskt
blir stulna mitt under en fin middag på muséet står de först handfallna. Vilka
har motiv, vilka har alibi, vilka skulle kunna göra en sån sak?

Egentligen är det inte själva lösningen av brottet som jag
tycker är det mest spännande med boken, utan det är just de mytomspunna Fabergéäggen.
Just de två som Theresia smugglade ut åt tsaritsan har faktiskt varit försvunna
ända sedan revolutionen och ingen vet var de finns. Sanning blandas med fiktion
i boken och det ger en extra nerv till läsningen.

Min vän Carolina, som också är skolbibliotekarie och driver
bokbloggen Carolina läser, var skeptisk till bokens karaktärer som hon tyckte
var platta karikatyrer och alldeles för välartade, och till viss del kan jag
hålla med, men jag tycker ändå att boken är värd att läsas.

Vill ni titta på några av de fantastiska äggen så finns bilder HÄR.