Som barn så upplever en ofta att sommarlovet sträcker sig  framåt i oändlighet. Så är det även för berättelsens jag. När skolan slutar så far hen och familjen, mamma, pappa och tre syskon i en fullpackad bil till familjens sommarhus vid havet. Huset har funnits i familjens ägo i generationer, men då det inte är isolerat så är det bara beboeligt under sommaren. På tomten finns även ett litet annex där barnens pappas mycket yngre kusin Hope och hennes kille Mal bor.

Berättarjaget, som genom hela berättelsen är namn och könlös, syskonen Mattie, Tamsin och Alex börjar sommarlivet som de brukar, Alex letar efter fladdermöss, Tamsin bosätter sig i stallet och Mattie, ja hon är Mattie.

En kväll så berättar Hope och Mal två nyheter. Den första är att de ska gifta sig i slutet på sommaren och den andra är att hennes gudmors två söner ska tillbringa sommaren hos dem. 

Kit och Hugo Goddard är så olika som bröder kan bli. Kit, med en social förmåga utöver det vanliga, han får alla att känna sig sedda och utvalda. Hugo däremot är introvert, tystlåten och tillbakadragen.

”I mitt minne är det som om han glöder. Jag kan blunda och se hur han framstod för oss då, med huden upplyst inifrån, som om han hade ägnat timmar åt att absorbera solljus bara för att långsamt släpa tillbaka det ut i världen”

Kit vinner allas hjärtan omedelbart, särskilt Matties, som ger sig hän åt förälskelsen med innerlig glädje. Är Kit lika förälskad? Vad vill han med den subtila uppvaktningen av berättarjaget?

Sommaren kommer att utvecklas till en sommar som för alltid blir en skiljelinje, ett före och ett efter den sommaren.

Jag hade med boken till stranden i Lomma, vilket kändes passande. Jag läste boken i ett svep, jag var som uppslukad av det sociala spelet mellan personerna. Bokens berättarjag är 17 år, men berättelsen som den första kärleken passar även något yngre läsare.