Harriets liv är som taget ur en saga. Hennes mamma äger flera stora hus, men mesta tiden tillbringar de på franska Rivieran. I värmen, vid det knallblåa havet, med den goda maten, som Daisy lagar. Daisy, som varit hos Harriet och mamman, så länge Harriet kan minnas. Det är bara mamman och Harriet och Daisy. Det har alltid varit så. Ibland är de i huset vid havet, i Sverige. Huset där morfar och mormor bodde. I det huset finns ett stort grönt skåp, som inte får öppnas.

På varje ställe Harriet bor finns ett piano. Harriet har spelat så länge hon kan minnas och tävlat sedan hon var fem. Mamma är besatt av att Harriet skall spela piano och tävla, men frågan är vad Harriet själv tycker.

Pianotävlingarna kan vara lite varstans i världen och ofta är det samma barn , som dyker upp på de olika tävlingarna. Harriet är bästa vän med Moira, en tysk flicka, som blir alltmer nervös inför varje tävling.

Harriet och Moira är ett stöd för varandra i en värld, där deras prestationer , verkar vara det viktigaste för föräldrarna. Ibland kan Harriet undra om hennes mamma verkligen älskar henne, hon känner att det finns ett avstånd till mamman och det finns så många frågor om hennes barndom hon skulle vilja ha svar på. Mamma undviker dock de flesta frågorna. Hon blir tyst och avslutar diskussionen, när Harriet frågar t ex om brännskadan på mammas ena hand, om varför det inte finns några foton på Harriet när hon var liten och inte minst varför hon inte får öppna det gröna skåpet.

När Daisy, som är Harriets stora trygghet i världen, blir omedelbart avskedad efter en liten eldsvåda vid spisen är katastrofen där och Harriet bara måste få svar på alla sina frågor.

En spännande, sorglig och lite annorlunda bok, för dig, som är mellan 10-13 år.