Adrian är 13 år och väldigt duktig på ishockey, så duktig att han får spela med de äldre killarnas lag. Han spelar mest center, hans bästa position. Adrians bästa kompis heter Robin och går i sjuan, vilket Adrian också vill göra, det är bara två ynka månader som gör att han istället måste gå i sexan.

En dag börjar en ny kille i sjuan, Martin. han spelar också ishockey och vill bara spela center. Han är ganska kaxig och menar att han är superbra. Adrian blir orolig, men på träningen visar det sig att Martin kanske överdrivit sin förmåga en smula. Adrian blir lättad, hans position i laget är ohotad, men han kan samtidigt inte låta bli att ge Martin en och annan kommentar, och det eskalerar. Ord som ”Bög” och ”Kärring” blir vardagsmat och Martin blir mindre och mindre. Samtidigt blir Robin ihop med Lova och alla tjatar på Adrian om vem han är kär i. Kanske är han kär i Lovas bästa kompis, men varför drömmer han om Robin….

Adrian är kaxig utåt, men inombords mår han allt sämre. Kan man vara 13 år, homosexuell och ishockeyspelare?

En bok med ett mycket viktigt budskap om en omklädningsrums jargong som jag hoppas är på väg att försvinna! Tränarna i boken måste vara medvetna om hur killarna snackar, och de låter det bara passera, allt för att vinna! Kostnaden kunde blivit mycket större än i boken, verkligheten överträffar ibland dikten.