Tack vare kulturrådet och kommunens generösa folkbibliotek får vi till skolbiblioteken ganska många böcker som vi annars kanske inte hade köpt in. Jag brukar alltid välja en del bilderböcker, eftersom bokbudgeten har en tendens att inte riktigt räcka till det annars. Den senaste gången vi fått kulturrådsböcker var jag inte med när vi delade upp dem mellan skolorna, så det var spännande att plocka upp och se vad jag fått. Och en av böckerna blev jag särskilt glad över, nämligen Jag och alla av Ylva Karlsson och med illustrationer av Sara Lundberg.

Jag gillar verkligen Sara Lundberg och har ofta återkommit till till exempel En blommas liv och Fågeln i mig flyger vart den vill bara för att få njuta av de fina illustrationerna. Och när jag ikväll läste Jag och alla för min barn hemma var storasysters första kommentar när jag slog upp boken ”Åh, så fint ritat!” varpå lillasyster förnumstigt påpekade ”Det är målat!” …

Boken börjar redan med tapeten (alltså första uppslaget, insidan av pärmen) med ett barn på en gunga i en trädgård med skrotbilar och en förälder som står redo med en hjälm, bredvid en motorcykel. När textberättelsen börjar sitter barnet, som heter Olivia, bakpå motorcykeln som far fram på vägen och funderar över vad andra barn kan tänkas tänka på. Att andra just i detta nu kanske tänker saker som hon själv aldrig i hela sitt liv kommer att tänka. Hon ser en hage med kor, och barn som hälsar på i kohagen och hon undrar hur det känns att vara ett av de där barnen. Och så skickar hon oss vidare till Musse som är ett av de där barnen i kohagen. Han ligger på en av kornas rygg och tänker att han själv ska ha kor när han blir vuxen. Och en traktor. Och hans blick faller på en traktor som kör på en åker långt bort och han undrar hur det känns att sitta i den. Och så får vi fara vidare från barn till barn och följa med i deras tankar en liten kort stund. Vi står vid en älskad och saknad farmors gravsten, vi åker tåg och blir kallade flicka för att vi har en prinsessklänning på oss, vi står på en perrong och tänker på ett land i krig långt bort, vi ligger sjuka i sängen, vi sitter i en lastbil som far mil efter mil på motorvägen.

Tio olika barn hinner vi följa med och även om tonen förblir lugn och ganska stillsam oavsett barn – kanske hade det mer med min sömniga högläsning än texten i sig att göra – så skiljer sig barnens tankar åt. Det är spännande att följa och extra uppskattat var det när vi gått varvet runt och barnen insåg att vi kommit tillbaka till Olivia igen. Och glöm för allt i värden inte tapeten på den bakre pärmen. Den satt vi och tittade på när vi läst klar och pekade ut hur allt hängde ihop.

Förutom att det är en fantastisk läsupplevelse – både text och bild – tänker jag att boken går att använda för att prata om människors olika förutsättningar, att utgå från i skrivuppgifter eller diskussioner om vad eleverna tänker och drömmer om, och som inspiration till bilduppgifter. Ylva Karlsson har själv gjort en lärarhandledning till boken.
Trots att bilderna vid första anblicken ser ganska enkla och odetaljerade ut, inser jag snabbt att de innehåller mer än jag tror. Precis som texten hjälper mig vidare, finns också i bilderna en ledtråd eller koppling till nästa barn, nästa bild. Jag gillar det!