”Korridorer kom till för att vi ville skriva om våra egna högstadieminnen från småsamhällena i Sverige där vi växte upp. Minnen av oss själva som tonåringar, men också av dem vi kände och dem vi aldrig hann lära känna. Alla noveller i denna bok är dock fiktiva, med fiktiva namn, och utspelar sig i nutid.”
Så skriver författarinnorna inledningsvis i boken. Jag tycker verkligen att de lyckats fånga känslan av högstadiet. Hur det får några var något roligt,  men för andra raka motsatsen. Vi får läsa om tjejen som vill sticka en kniv i ryggen på en klasskompis, en annan som åker på semester med bästisen och inser att de lever helt olika liv, tjejerna som startar ett punkband på begäran av sina pappor(det var nog inte punk papporna hade i åtanke egentligen) och killen som får sitt hjärta krossat, för att nämna något ur novellerna. 

Detta är en superbra novellsamling! Den är medryckande, rolig och gripande och den skulle fungera fint som  högläsningsbok.
Den tar upp ämnen som rasism, klass, revansch, kärlek, hat, hemligheter, skam, vänskap och lycka.
Läs den!