Phoebes bästa kompis Polly har gått och blivit ihop med Tristan, en sextonåring som inte kan cykla(”stödhjulspojken”), och hur är det möjligt? Dels att kära ner sig i någon och för det andra i någon som inte ens kan cykla?

Phoebe vet inte vad hon ska ta sig till, hon känner sig övergiven av Polly och hon har bestämt sig för att aldrig någonsin själv bli kär. 

Phoebes mamma jobbar för Läkare utan gränser, och är bortrest stora delar av året, och då får Phoebe bo hos sin mammas bästa vän Kate. 

Kate driver en välgörenhetsbutik och avlar raskatter. Av en händelse så råkar Phoebe släppa ut en av raskatterna, och den visar sig bli dräktig med ”fader okänd”. För att gottgöra detta så börjar Phoebe arbeta av sin skuld i välgörenhetsbutiken.  

I butiken jobbar det en brokig, men rolig, skara människor. Bland annat en tjej som heter Emma. 

Phoebes sextonårsdag närmar sig och den både fasar och längtar hon efter. Längtar för att då ska mamma komma hem, och fasar för att de flesta hon känner verkar genomgå någon typ av personlighetsförändring när de fyller sexton.

Och det här med att aldrig bli kär, är det något man själv kan bestämma? 

Åhhh, så bra den är- läs den!

Det är svårt att skriva så att den ges en rättvis bild. Orden tar liksom slut, så bra är den. 

Det är en rolig och livsbejakande bok som inbjuder till skratt men samtidigt ett allvar, och den är väldigt svår att lägga ifrån sig!