Tänk om du visste att din mamma stack när du var riktigt liten, så liten så att du inte ens kommer ihåg henne. Sedan hör hon inte av sig på något sätt förrän du är sjutton år – men plötsligt –  ringer hon upp och vill träffa dig!?!

Detta är vad som händer Moa i Johanna Thydells alldeles nya bok (M)ornitologen.

ALDRIG I LIVET att Moa tänker träffa sin mamma, en mamma som stack frivilligt och inte har hört av sig på alla dessa år, Vad tror hon egentligen?? Att hon bara kan komma in och börja umgås med sin sjuttonåriga dotter sådär plötsligt??

Moa pratar med sin allra bästa vän Otto, Otto vars mamma har dött på riktigt i cancer för sex år sedan. Moa känner det som att hennes mamma också är död på riktigt.

”Jo, det är klart… men din mamma dog. Min stack frivilligt. Det är en jävla skillnad. Dessutom har jag klarat mig bra utan henne.”

”Men… har du verkligen det?”

Ur (M)ornitologen, s. 15

Hur bra har Moa egentligen klarat sig utan sin mamma? Hon har pappa, sin lillebror och pappas nya fru Susanne. Men det är klart att det påverkat Moa att hennes biologiska mamma försvann ur hennes liv. Så många gånger Moa har tänkt på henne, undrat, varit ledsen och framförallt varit förbannad!

Till slut tar Moa beslutet att träffa mamma.

Johanna Thydell har tidigare skrivit mycket berörande om mammor som får cancer (I taket lyser stjärnorna) och om frånvarande föräldrar (Det fattas en tärning). Här levererar hon ytterligare en läsvärd bok om saknad, ensamhet och stora känslor och om att vara tonåring mitt i allt detta. Thydell låter läsaren tänka och känna, allt berättas inte utan finns kvar för läsaren att fundera vidare kring. Språket i boken är mycket bra, det flyter lätt och är ibland utfyllt med smarta och roliga fotnoter som kompletterar sidorna på ett kul sätt.