Första boken Joel supertaggad handlar om Joel som har ADHD. Ibland känns det som att hela Joels huvud är fullt med små insekter som kryper runt och gör honom alldeles galen. Joel kommer ofta i bråk med både klasskompisar och lärare, fastän han inte vill. Han har svårt att hejda sig och göra som alla andra tycker och vill. Speciellt svårt är det med Liam som bara retas och ska bestämma. När läraren Åsa inte verkar förstå honom är det tur att gympaläraren Kalle finns. Kalle säger till Joel att han måste hitta ”sin grej”, något som han kan göra för att få utlopp för all den där energin som finns i kroppen. Men vad skulle det kunna vara?

Idag fick jag andra boken i serien, Jespers supersinnen. Jesper går i samma klass som Joel, men han har någon variant av Autismspektrumtillstånd. Jesper har väldigt känsliga sinnen och när ljus eller ljud blir för strakt har han svårt att hantera det. Han blir stressad av stöket i klassrummet, det känns som att huvudet ska spricka av alla intryck, och då flyr han hellre ut i skogen. När någonting går fel i Jespers vardag känner han att det inte är lönt att fortsätta, inte ens lönt att försöka, för det kommer ändå bara bli fel. Som när han rusade ut på skolgården i bara strumplästen och sedan fick byta till de torra strumporna från gympapåsen. Då fanns det inga rena strumpor att ta på efter gympan – bättre att säga till gympaläraren Kalle att han glömt gympakläderna helt och hållet än att behöva gå i smutsiga strumpor resten av dagen.

Jesper är väldigt intresserad av flaggor, han kan nästan allt om dem och skulle gärna ägna alla bildlektioner åt att rita samma flaggor om och om igen. Men det går förstås inte. Som tur är kommer hans bildlärare på ett sätt för alla elever att få ägna sig åt något de är intresserade av, och ändå lära sig sådant de behöver i alla olika ämnen.

Jag gillar de här båda korta små böckerna och ser fram emot den tredje boken om Liam, den bråkiga killen i Joels och Liams klass som bara ska bossa och bestämma över alla hela tiden. Det är viktiga berättelser om de där barnen som inte glider genom skolan utan några större bekymmer, de där barnen som både personal och elever ibland kan sucka över, irritera sig på och önska att ”de bara ska skärpa sig lite”. Jag har tipsat flera av lärarna om Joel, och nu ska jag göra detsamma med Jesper. Vi behöver alla lära oss mer!