Ljuset vi inte ser
Jag har läst den prisbelönade boken Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr i sommar. Jag läser mycket och många böcker tycker jag är bra. Ibland träffar man på¨något extra, ett guldkorn. Ljuset vi inte ser är en sådan bok. Vilken fantastisk episk och poetisk berättelse! Och vilket språk! Hyllningskören om boken är stor och jag kan bara hålla med i beskrivningar om boken som ”Magnifik” (The Guardian) eller ”En fängslande berättelse som aldrig släpper taget” (Allas).
Historien utspelar sig i Tyskland och Frankrike under några år mitt under andra världskriget. Egentligen kan jag känna mig mätt på böcker som utspelar sig under andra världskriget, jag har läst så många… Men denna boken innehåller så mycket mer är kriget, den handlar naturligtvis om krigets ondska men också om det sunda motståndet som gror och om den stora godhet som finns hos många människor. Hela handlingen rör sig runt två barn. Den franska och dessutom blinda flickan Marie-Laure och den tyske teknikintresserade pojken Werner. Barnen befinner sig på olika sidor i kriget och författaren lyckas på ett mycket raffinerat sätt binda ihop den osannolika men fantastiska historien kring de två.
Nu har min 14-årige son börjat läsa boken. Det ska bli spännande att höra vad han tycker om den 595 sidor långa berättelsen!